Din tankesmedja i etern
Snart 16 år har jag varit medlem på Facebook och har vid det här lagt skrapat ihop en hel del vänner på plattformen. Jag börjar närma mig 550 vänner vid det här laget och i listan återfinns nuvarande och gamla kolleger, klasskompisar, släktingar och andra som jag har någon form av relation till. För det …
Så har det hänt, det som på något vis inte är särskilt oväntat utan nog mer var en tidsfråga – nämligen att Donald Trump utsatts för ett mordförsök. Dock lyckades skytten inte särskilt bra, utan Trump träffades i örat och klarade sig med endast lindriga skador. Jag tänker att det kanske inte är så konstigt …
För väldigt många år sedan, någon gång i mitten av 90-talet var jag på en anställningsintervju för ett jobb som cirkelledare i Söderhamn. Och det var en av de märkligaste intervjuer jag varit på genom åren, varken förr eller senare. Framåt slutet av intervjun fick jag veta att det var kvinnan som höll i intervjun, …
Det där med koranbränningar tycks liksom ha blivit en modefluga sedan Palludan började göra det förra våren runtom i Sverige. Och jag är fruktansvärt kluven till hela situationen kring dessa bränningar. Till att börja med tycker jag det är befängt att hålla på att bränna heliga böcker, inte minst när man ser vilka reaktioner det väcker. Det är uppenbart att man vill provocera och ingenting annat. Sen menar jag inte att man ska börja förbjuda saker som faller under yttrandefriheten. Börjar man gå in och tafsa på på vissa saker, är det inte långt till att börja förbjuda andra saker. Man får tycka att vissa saker är smaklösa, absurda och helt idiotiska – men så är det ju i en fungerande demokrati. Jag försvarar inte koranbränningarna, utan tycker de är osmakliga – men försvarar allas rätt att uttrycka sin åsikt, hur befängd den än är.
Är det något jag lärt mig under alla år som bloggare, så är det att somliga ämnen verkligen väcker ont blod hos (vissa) läsare. Och jag har med tiden lärt mig att inte ta åt mig, utan att faktiskt roas av det. För som rubriken avslöjar, kan jag ibland förstå varför det görs skor med kardborreband för vuxna. Inte minst när man börjar diskutera yttrandefrihet och invandring är det många som formligen går i taket och kommer med de mest konstiga kommentarer. Oftast roas jag av kommentarerna som kommer, men när det övergår till rena personangrepp blir det lite annorlunda. För jo, personangreppen uteblir nästan aldrig när man diskuterar dessa ämnen.
Jaha, så var det dags igen. En arvtagare till Rasmus Paludan har tagit över otyget vad gäller eldning med Koraner – och har denna gång strategiskt gjort utanför moskén på Södermalm i Stockholm. Ja, jag tycker faktiskt att det är rätt puckat och osmakligt att bränna heliga skrifter, oavsett om det rör sig om Koranen, Bibeln eller någon annan. Det där med bokbål ägnade sig nazisterna åt under andra världskriget, det är inget vi ska ägna oss åt i modern tid. Helt enkelt av respekt för våra medmänniskor.
Under de senaste dagarna har jag hamnat i diskussioner med folk på högerkanten avseende att Rasmus Paludan nekats demonstrationstillstånd i Borås. På högerkanten gastas det om yttrandefrihet och att demonstrationstillstånd inte får nekas oavsett vad. Det tycks helt enkelt råda en grav missuppfattning angående det här med demonstrationstillstånd, många tycks tro att det helt enkelt inte får nekas. Något som är så otroligt galet fel.
Polisen kan absolut neka demonstrationstillstånd, till exempel med hänvisning till den allmänna ordningen. Man kan också hänvisa demonstrationen till en annan plats än var man från början har ansökt om demonstrationstillstånd. Hur svårt kan detta vara liksom?
Det finns inskränkningar i yttrandefriheten som till exempel olaga hot, förtal och hets mot folkgrupp – liksom att polisen kan neka en demonstration med hänvisning till den allmänna ordningen.
I Sverige har vi en grundlagsskyddad demonstrations- och yttrandefrihet. Den inkluderar alla och kan innebära att personer med i olika utsträckning osmakliga åsikter också har rätt att säga sin åsikt och att demonstrera. Det är polisens sak att bevilja demonstrationstillstånd och man ska vara restriktiv med att neka sådan. Men det är också polisens uppgift att upprätthålla den allmänna ordningen och att förebygga brott, vilket gör att till exempel demonstrationstillstånd ibland kan nekas – till exempel om det kan väntas bli oroligheter. Vilket är helt i sin ordning om man frågar mig.
Under påskhelgen har Rasmus Paludan beviljats en rad demonstrationstillstånd för att bränna Koranen på olika platser i Sverige, bland annat i invandrartäta områden som Rinkeby och Vivalla. För mig är det helt uppenbart att Paludan inte vill hålla en fredlig demonstration för att för framföra sina osmakliga åsikter. Han vill provocera, han vill väcka starka reaktioner i form av upplopp och kravaller. Hans syfte är inte att i lugn och ro framföra sina åsikter och kanske få med sig folk på sin sida, utan att skapa oroligheter, splittringar och osämja. Här har vi någon som som nyttjar sin yttrandefrihet till helt fel saker, så enkelt är det!
Det där med sociala medier är inte alltid helt enkelt. Folk blir som förbytta så fort de hamnar bakom ett tangentbord, skymd av en skärm och inte har en levande person framför dig, utan du kommunicerar genom datorn. Det där med social kompetens tycks totalt försvinna när man sitter gömd bakom en dataskärm.
Det lustiga är att personer som jag i verkliga livet – utanför internet – kan uppleva som trevliga, snälla och socialt kompetenta visar helt andra sidor när man kommunicerar på till exempel Facebook. Plötsligt kan det komma riktigt otrevliga kommentarer från dessa personer, kommentarer som jag tvekar på om de skulle komma med om man satt ansikte mot ansikte.
Jag hänger nog ganska mycket på internet, kanske mer än vad som vissa gånger kan anses vara hälsosamt. Genom åren har jag noterat att SD-sympatiserar verkar vara aningen överrepresenterade när det kommer till att bete sig illa i olika forum. Jag sympatiserar inte med SD eller något annat parti på högerkanten, men SD:s sympatisörer utmärker sig mer än många andra när det kommer till osmakligt beteende på nätet, något som knappast är till gagn för SD som parti.
Kommentarsfälten i sociala medier fylls av kommentarer som de flesta av oss förmodligen känner igen. ”Jaha, så var Muhammed igång igen” – eller varför inte kommentarer som ”ut med packet” eller ”åk hem!” – är sådan man matas med nästintill dagligen.
Handlar det om ett brott – eller överlag något negativt – fylls kommentarsfälten av dessa kommentarer. Oftast framgår det inte ens om gärningspersonen kommer från ett annat land än Sverige, men trots det är kommentarer i stil med ”åk hem” otroligt väl förekommande. Gemensamt för kommentarerna är avsändaren oftast har en SD-logga – eller möjligen en svensk flagga – som profilbild. Enda undantaget är om kommentaren kompletteras med något i stil med ”SD 2022”.