allkonstnaren2016 började jag vara med som statist och skådespelare i olika produktioner. Det började med att jag gick arbetslös under några veckor och inte riktigt visste vad jag skulle göra med all tid jag plötsligt hade. Jag packade en väska och tog med ett flak öl och satte mig under några sensommardagar i sommarstugan för att fundera vad jag ville göra med tillvaron. Då bestämde jag mig för att registrera på Statist.se, något som jag funderat på länge utan att det blivit av. Det tog inte många dagar innan uppdragen började komma in och jag har tyckt att det varit superkul från dag ett. Även om det inte skulle gå att leva enkom på inkomsterna som statist, har det blivit en bra extra inkomst vid sidan min ordinarie anställning.
De allra flesta inspelningar jag varit på har varit bra och man har som statist bliv bra och korrekt bemött. Några smärre missöden har det varit på sina håll, men med tanke på att jag varit med i över 40 produktioner kanske det inte är så konstigt att det blir lite tokigt här och där. Dock har det nog aldrig hänt att någon varit otrevlig på något sätt, åtminstone inte under själva inspelningen. Däremot har jag varit med om otrevligt bemötande i samband med att jag fakturerat för vissa uppdrag. Det har till och med hänt att jag bett ett produktionsbolag fara och flyga efter en dispyt kring en faktura.
Men är det något jag verkligen stöter mig på är hur somliga skådespelare beter sig. Somliga tycks helt enkelt inte kunna tackla kändisskapet, utan låter det hela stiga dem åt huvudet. Jag har genom åren träffat många av Sveriges mest framstående skådespelare och tilläggas ska att de allra flesta är väldigt trevliga – och inte alls några divor. Men det finns undantag som utmärker sig väldigt väl. Det märkliga är att somliga tillåts bete sig precis hur de vill utan att något händer eller någon säger ifrån. Skulle jag som statist bete mig på samma sätt, skulle jag förmodligen inte få särskilt många uppdrag, ingen skulle vilja anlita mig. Men som framstående skådespelare accepteras det att man beter sig precis hur som helst. Jag har varit med om skådespelare som fått regelrätta raseriutbrott, skrikit, svurit och domderat – och på olika sätt dikterat villkoren för hela filminspelningen.
Somliga skådespelare hälsar inte ens på oss statister och tycks anse att vi är något som katten släpat in, som man helst inte vill befatta sig med. Alltmedan väldigt många andra är hur trevliga som helst, hälsar och gärna byter några ord.
Samtidigt är skådespelaryrket ett av de yrken som jag imponeras allra mest av, inte minst när det kommer till film och TV-serier. Det är inte alls så glamoröst som jag misstänker att många tror. Tvärtom är det ganska slitigt och monotont. Samma scen spelas in om och om igen med omtagning efter omtagning ur olika kameravinklar. Och för varje omtagning ska repliker och mimik levereras med samma inlevelse även om det är hundrade gången man kör igenom samma scen.
Min generella uppfattning om skådespelare – divorna till trots – är att det är öppna och oblyga personer som gärna bjuder på sig själva. Det är sällan man kommer i kontakt med så oblyga personer som när man har med skådespelare att göra. Och det är väl en förutsättning för att klara arbetet som skådespelare att man är oblyg av sig – det skulle knappast funka att vara den som blir generad av att synas och höras mycket.
