Månad

januari 2022

Hem 2022 januari (Sida 2)
Visar: 11 - 20 av 30 RESULTAT
Filosofi

Hur ställer du dig till aktiv dödshjälp?

Igår hamnade jag på en artikel om aktiv dödshjälp. I Spanien har tydligen lagen ändrats nyligen och man tillåter numera just aktiv dödshjälp för alla som är skrivna i landet. Först ut var en gammal kvinna som bland annat förlorat flera kognitiva funktioner.
Jag själv vet ärligt talat inte riktigt på vilken fot jag ska stå när det kommer till frågan om aktiv dödshjälp. Jag tänker i vilka lägen det ska vara tillåtet, vem ska utföra själva dödshjälpen (för någon måste ju göra det) och när det är etiskt försvarbart. Någonstans skulle jag säga att det trots allt borde vara upp till var och en att bestämma hur ens liv ska avslutas och i vilka lägen det ska ske. Vem ska ha ”rätt” att ta ett sådant beslut? Hur ställer man sig till personer med olika psykiska sjukdomar och som kanske är självmordsbenägna? Vem inom vården ska sedan ge just den aktiva hjälpen att dö? Är det något som all vårdpersonal plötsligt ska vara villiga att göra, eller ska man vända sig till särskilda kliniker som enbart sysslar med aktiv dödshjälp?

Corona och Covid19 Dagbok Kampen mot cancer

Inga symtom än – och snart dags för dos tre av vaccinet

Dagarna har gått och jag har fortfarande inte fått några symtom på Covid19, utan har hållit mig så frisk man bara kan tänka sig under rådande omständigheter. Det verkar ju som att Omikron ger mildare symtom än tidigare varianter av Covid19 och inte heller sambon har varit jättesjuk sedan hon testade sig. I normala fall hade man förmodligen – med just dessa symtom – tagit ett par Alvedon och gått till jobbet som om ingenting hänt. Värre än så verkar det inte vara. Men Omikron har ju också verkat vara mer smittsam än tidigare varianter, så jag har bara väntat på att även jag ska bli sjuk när jag bor tillsammans med någon som är det. Men än så länge har jag klarat mig och det är bara att hålla tummarna att det fortsätter så.

Internet

Bank-ID vid internetköp – hur bra är inte det på en skala?!

Jag handlar ganska mycket via internet, i princip allt beställer jag numera via olika internetbutiker. Det enda jag oftast inte handlar på internet är receptbelagda mediciner – detta då jag ändå måste bege mig till ett postombud för att hämta paketet och det blir varken billigare eller enklare än att gå till ett fysiskt apotek. Men annars handlar jag mat, snus, böcker, skivor, kläder – you name it – via internet och får det levererat hem till dörren. Dessutom oftast billigare än i en fysisk butik.
Men är det något som ofta slagit mig, är hur enkelt det faktiskt är att beställa något i någon annans namn om känner för det. Det är långt från särskilt ofta som man ombeds legitimera sig via till exempel Bank-ID när man gör en beställning. Oavsett om man betalar direkt vid beställningen eller handlar på faktura. Med andra ord har det varit ganska lätt att handla i någon annans namn om man så önskar.

Roliga timmen

Fred på jorden – precis vad alla svenska barn önskar sig!

Ni vet väl att fred på jorden är just det som svenska barn önskar sig allra mest av allt?! Det finns flera enkätundersökningar – däribland videon nedan – som styrker denna tes. Undersökningen har några år på nacken, men står sig fortfarande vad jag vet. 😂

Corona och Covid19 Dagbok

När pesten kom till byn – en månad kvar till flytt

Vi har här hemma inte drabbats särskilt mycket av pandemin, i bemärkelsen att vi inte blivit sjuka. Sen har vi naturligtvis följt restriktioner och rekommendationer så gott det har gått att göra. Jag har själv varit väldigt försiktig sedan jag fick mitt besked om cellförändringar i december och inför den strålbehandling jag påbörjade nu i januari. Jag har inte velat bli dålig så att det påverkar behandlingen. Sen har man på sjukhuset en plan B utifall jag skulle bli dålig, så det verkar inte som att behandlingen kommer avbrytas om det skulle ske. Något som känns betryggande med tanke på vad det är för sjukdom som ska behandlas, konsekvenserna av en avbruten strålbehandling kan trots allt bli värre än om man får Corona. Åtminstone om man inte – som jag – befinner sig i riskgrupp.

Corona och Covid19 Dagbok Kampen mot cancer

Sjukskrivning och Corona

Sakta börjar jag så smått att vänja mig vid tillvaron som sjukskriven och den relativt inrutade tillvaro man får när man går på dagliga strålbehandlingar. Tiderna för behandlingen varierar från dag till dag, men varje vardag beger jag mig till Karolinska sjukhuset i Solna för att genomgå den dagliga behandlingen. Väldigt mycket kretsar förstås kring behandlingen och hur den påverkar allmäntillståndet. Jag är somliga dagar väldigt trött och tampas med återkommande huvudvärk, som inte riktigt vill ge med sig. Huvudvärken är dock inte värre än att man tar en Treo och sedan är den borta tills värktabletten slutar värka, vilket trots allt ändå är väldigt skönt. Men vad jag förstått på personalen på Karolinska, så är det helt normala biverkningar av behandlingen, så det är ingenting man behöver oroa sig över.
Och jag är oftast inte tröttare än att jag orkar hålla igång litegrann i alla fall. Det blir inga stora projekt, trots allt finns det ju en anledning till att jag är sjukskriven på heltid. Men det är åtminstone skönt att inte vara sängliggande hela tiden. När jag blev dålig första gången för sju år sedan, var mitt allmäntillstånd ett helt annat. Då orkade jag verkligen ingenting och det var knappt jag var utanför dörren överhuvudtaget under min sjukskrivning. Jag minns hur jag till och med drog ut en stol i köket för att ha något att sitta och vila mig på när jag lagade mat. Då var det dock sjukdomen och inte behandlingen som tog på krafterna. Denna gång rör det sig om en avsevärt mindre tumör, så måendet påverkas förstås inte lika mycket som då.

Hälsa och träning

Dödstråkigt så in i vassen

Ibland kan jag verkligen avundas träningsfreaks som tycker om att hänga på gymmet och verkligen tycker det är roligt att göra det. Jag kan avundas alla dem som som känner att de ”unnar sig” något roligt och trevligt när de går till gymmet eller ger sig ut på löparrundan. Jag kan känna en avundsjuka inför dem som till och tar med sig träningen på semestern och nyttjar hotellets gym när de är lediga och bortresta.
Själv försöker jag ständigt hitta undanflykter till att gå till gymmet. Jag letar efter om jag inte har ont någonstans, om jag inte känner mig lite snuvig eller känner mig krasslig. Eller – givetvis – om jag verkligen har tiden att gå dit och inte har något ”viktigare” för mig. Detta trots att jag ju vet att jag behöver träna, att jag märker att jag mår bra av det och att jag verkligen behöver det för att hålla vikten i schack.
Men för mig träningen inget annat än ett ont måste, ungefär som att betala räkningarna, gå till jobbet eller ha hemorrojder. Jag tycker verkligen det är dödstråkigt att träna och har inget svårt att hitta ursäkter till att låta bli. Men eftersom jag vet att jag faktiskt behöver träna – av flera anledningar – kan jag avundas eller er som tycker att träning är något roligt. Det skulle göra tillvaron på gymmet så otroligt mycket enklare och mer lustfylld.

Sömn och drömmar

Sömnlöshet

När jag börjar skriva på det här inlägget, är det mitt i natten och jag kan inte sova. Sådant som händer oss alla någon gång ibland. För mig brukar det vara som värst vid fullmåne, då är det rent hopplöst att få sova någonting överhuvudtaget. Jag har inte kunnat kolla på himlen i natt för att se om det är fullmåne eftersom det är mulet ute, men jag hittade en ”månkalender” via Google och enligt den ska det bara vara halvmåne just nu – så att jag inte kan sova beror på något helt annat.
Men jag är rätt van vid att inte alltid kunna sova på nätterna, så har det varit till och från under många år. För sisådär 15-20 år sedan gick jag in i en period med extrema sömnsvårigheter. Under runt ett år somnade jag oftast först framåt morgonkvisten – och skulle jag upp och jobba dagen efter, blev det inte alltid mer än någon timmes sömn. Jag försökte lösa det hela med att i större utsträckning jobba kvällsskift så att jag inte hade någon tid att passa på morgonen. Det löste delvis problematiken, men den gick inte på långa vägar över.
Med tiden fick jag slutligen adekvat hjälp från sjukvården och fick bra sömntabletter utskrivna, som kunde ge mig några timmars sömn varje natt. Länge trodde jag att sömnproblemen skulle gå över mer eller mindre av sig själva om jag fick regelbundna arbetstider och gick till sängs ungefär samma tid och vaknade ungefär samma tid varje dag. Men jag kan säga att under de år jag haft kontorstider, har min sömn inte fungerat särskilt bra. Nu är jag tillbaka till någon form av skiftgång – jag jobbar enkom nätter – och vips, jag sover hur bra som helst! Åtminstone för det allra mesta.
Men jag har lärt mig mina knep för att få min skönhetssömn, sedan är sådant säkerligen väldigt individuellt; olika knep funkar säkerligen olika bra på olika personer.

Corona och Covid19

Strängare restriktioner – igen

Så är det återigen dags för strängare restriktioner i pandemins spår. Jag tänker osökt tillbaka på när man i höstas i princip hävde restriktionerna för alla som var vaccinerade. Då var jag nog inte ensam om att tro att vi var på väg tillbaka mot ett normalläge igen, att vi kanske skulle kunna återgå till en så normal tillvaro som det nu bara går. Här hemma hade vi till och med börjat snegla lite på resor och sett fram emot att kanske kunna ta en resa någonstans när restriktionerna lättats. Men tji fick vi, för corona tycks ha en enorm förmåga att mutera och fortsätta sin spridning trots restriktioner och vaccin.
Jag har givetvis följt restriktionerna så gott jag kunnat, jag har hållit avstånd, burit munskydd och undvikit trängsel. Sen har jag inte ett jobb som möjliggör hemarbete, utan jag måste vara på plats på mina arbetspass. Och eftersom vi inte har bil, är jag hänvisad till att åka kollektivt. Däremot jobbade jag hemifrån den sista tiden jag var kvar på mitt förra jobb, på Trafikverket. Jag satt hemma de sista månaderna och får nog medge att jag började så smått få kruppjuck efter ett tag. Det är en stor fördel att kunna jobba hemifrån när möjlighet ges, men när det blir påtvingat månad efter månad, då blir det något helt annat. Jag träffade knappt en kotte under den sista tiden och lämnade knappt lägenheten på flera veckor – något som fick det att krypa i kroppen på mig.