Sakta börjar jag så smått att vänja mig vid tillvaron som sjukskriven och den relativt inrutade tillvaro man får när man går på dagliga strålbehandlingar. Tiderna för behandlingen varierar från dag till dag, men varje vardag beger jag mig till Karolinska sjukhuset i Solna för att genomgå den dagliga behandlingen. Väldigt mycket kretsar förstås kring behandlingen och hur den påverkar allmäntillståndet. Jag är somliga dagar väldigt trött och tampas med återkommande huvudvärk, som inte riktigt vill ge med sig. Huvudvärken är dock inte värre än att man tar en Treo och sedan är den borta tills värktabletten slutar värka, vilket trots allt ändå är väldigt skönt. Men vad jag förstått på personalen på Karolinska, så är det helt normala biverkningar av behandlingen, så det är ingenting man behöver oroa sig över.
Och jag är oftast inte tröttare än att jag orkar hålla igång litegrann i alla fall. Det blir inga stora projekt, trots allt finns det ju en anledning till att jag är sjukskriven på heltid. Men det är åtminstone skönt att inte vara sängliggande hela tiden. När jag blev dålig första gången för sju år sedan, var mitt allmäntillstånd ett helt annat. Då orkade jag verkligen ingenting och det var knappt jag var utanför dörren överhuvudtaget under min sjukskrivning. Jag minns hur jag till och med drog ut en stol i köket för att ha något att sitta och vila mig på när jag lagade mat. Då var det dock sjukdomen och inte behandlingen som tog på krafterna. Denna gång rör det sig om en avsevärt mindre tumör, så måendet påverkas förstås inte lika mycket som då.

Men så kom det ett bakslag, då sambon igår testade positivt för Covid. Det var ju inte något vi direkt väntat oss, så nu väntar istället en tillvaro av isolering och att vara extra försiktig för att inte sprida smittan vidare. Jag har ännu inte kunnat prata med personalen på Karolinska, men får på måndag höra mig för för att se hur strålbehandlingen läggs upp och om man ska vara extra försiktig på något vis när det kommer till själva strålbehandlingen. Vad jag förstått, har man en plan B om jag själv skulle bli smittad så man kommer förmodligen inte avbryta behandlingen, utan upplägget blir bara lite annorlunda. Det är ju en typ av behandling som man helst inte avbryter hur som helst av förståeliga skäl, utan man vill i det längsta fullfölja den. Skulle jag själv bli smittad, tar man in mig i slutet av dagen när det är lite folk i farten på mottagningen och har extra försiktighetsåtgärder för att jag inte ska sprida smittan vidare. Vad som gäller när man har en anhörig som är smittad vet jag inte, utan det återstår att se till veckan. Men jag utgår ifrån att man har en plan B även för det scenariot.
Jag har i alla fall testat mig och jag är fortfarande negativ, men man vet ju aldrig. Omikron tycks ju vara väldigt smittsam, så är det den varianten sambon drabbats av är det väl bara en tidsfråga innan även jag blir sjuk misstänker jag. Men oavsett håller vi oss just nu isolerade i lägenheten och går inte ut mer än vad som är absolut nödvändigt. Och det är en ganska tråkig tillvaro när man inte får gå ut eller röra sig bland folk. Man får liksom lite flashbacks till hur det var i början av pandemin och man i princip inte vågade gå ut alls. Nu är situationen lite mer tillspetsad när en av oss faktiskt testat positivt. På ett sätt är det kanske bra att jag ändå är sjukskriven just nu och ändå inte är ute särskilt mycket bland folk. Jag har ju varit lite extra försiktig sedan jag fick beskedet om cellförändringarna för att i möjligaste mån undvika att jag smittas. Lite svårare är det att hålla avstånd när man bor ihop, men vi försöker trots allt tänka till lite.

Hittills har vi varit så förskonade från Covid här hemma och det känns som att man vaggats in i en falsk trygghet att vi kanske inte kommer att drabbas. Men slutligen blev det trots allt så ändå, inte ens vi är förskonade trots att vi varit relativt försiktiga genom hela pandemin – och ännu försiktigare sedan jag fick beskedet som cellförändringarna i nacken.
Nu får vi göra det bästa av situationen och hålla tummarna för att inte jag smittas åtminstone. Det blir onekligen lite mer komplicerat kring min behandling om jag faktiskt testar positivt.

Relaterade artiklar

Dagens Nyheter 1 2 3 4
Svenska Dagbladet 1

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

Kommentera

%d bloggare gillar detta: