Asociala medier på nedgång en gång för alla

Jag har under flera år varit väldigt aktiv i sociala medier och haft konton på de flesta större plattformar, såsom Twitter, Instagram, Facebook, Linkedin och så vidare. Det har tagit mycket tid och jag har lagt en hel del energi på att lägga ut saker på internet i olika forum. Till det kommer förstås den här bloggen, som jag försöker uppdatera mer eller mindre dagligen. Bloggat har jag gjort länge, tror jag började runt 2007/2008 eller därikring och har blogga på olika sidor sedan dess. Det har blivit en hobby som till stor del funkar som lite av terapi och en avkoppling när jag är ledig.
Däremot har jag alltmer börjat tycka att övriga sociala medier tar allt för mycket tid. Instagram är jag knappt inne på längre, där har jag gått från att vara ganska aktiv till att bara lägga ut enstaka inlägg. När Facebook för några månader sedan gick ut med att man skulle börja ta betalt för Instagram och Facebook, bestämde jag mig för att gå ur Instagram. Visserligen var det frivilligt att betala, man kunde ju välja att ha ett reklambaserat konto som tidigare. Men jag vill inte dela min information på det sättet, eftersom reklamen baseras på mina aktiviteter på Instagram.

Nu har jag alltmer börjat fundera på avsluta ytterligare konton på sociala medier, däribland Twitter där jag spenderar allt mindre tid. Jag var väldigt aktiv på Twitter ett tag, men har med tiden alltmer börjat tappa intresset av att hänga där. Det känns inte längre roligt av olika anledningar, jag har börjat känna ett behov av att smalna av mitt användande av sociala medier. Det duger rätt bra med bloggen och Facebook egentligen – och kanske möjligen Linkedin. Och det är väl dit någonstans jag tror mig vara på väg, det tar alldeles för mycket tid med alla sociala medier och jag har dessutom börjat tappa intresset av att hänga alltför mycket på olika plattformar.
Jag var ganska sen med att skaffa sociala medier, men när jag väl gick med på olika plattformar tyckte jag det var oerhört roligt. Inte minst Facebook är en rolig plattform där man kan få kontakt med gamla och nya vänner och se hur det gått för folk i livet. Det är roligt att hitta före detta klasskompisar och kolleger och se vad som hänt med folk i livet.

Sen undrar jag ibland om samhället verkligen hänger med i den tekniska utvecklingen rent allmänt? Lagarna hänger inte med, men det är ju knappast någon nyhet. Men minns ni när sociala medier fortfarande var ett tämligen nytt fenomen? Det var rätt ofta man hörde om personer som blev av med sitt arbete på grund av saker man lagt ut på internet eller sociala medier. Många gånger var det på rätt konstiga grunder som folk blev uppsagda, andra gånger kändes det mer befogat. Numera är det mer sällan man hör om folk som sägs upp på grund av sitt beteende på internet, men det förekommer garanterat.
Personligen är jag trots allt väldigt försiktig med vad jag lägger ut på internet, inte minst när det kommer till mitt arbete. Jag kan kommentera mitt arbete i tämligen allmänna ordalag, men går inte in på detaljer kring jobbet. Jag tänker också ett steg till innan jag lägger ut något som eventuellt kan misstolkas och ge mig eller någon annan trubbel. Det måste tydligt framgå om något är ett skämt eller ironiskt menat till exempel. Hitintills har jag inte hört något från en arbetsgivare avseende vad jag lägger ut på nätet, vilket väl får ses som något positivt och att jag faktiskt lyckats hålla en bra nivå på vad jag lägger ut.

Men jag har förstått och märkt att många blir lite skitnödiga när det kommer till just det där med bloggar – och det gäller såväl företag som arbetsgivare och i vissa fall privatpersoner. Jag har haft flickvänner som haft åsikter om vad jag lägger ut eller inte lägger ut på bloggen eller Facebook. Sen har vi förstås JK-anmälan från Däckhuset, där man inte tolererade dåliga recensioner från en bloggare utan tyckte att det var förtal. Och jag har även fått kommentarer vid anställningsintervjuer om min blogg, där jag anat att man inte är riktigt bekväm med en potentiell anställd som bloggar. Alltmedan andra kommenterat bloggen vid en intervju, men bara i positiva ordalag.
Min uppfattning är dock att företag, arbetsgivare och vi medmänniskor bara får vänja oss vid att folk numera har bloggar – likväl som att man är med på Facebook eller har andra sociala medier. Företag kan bli uthängda om de på något vis inte sköter sig och det är bara att gilla läget. Internet är på flera sätt konsumenternas verktyg att välja rätt företag att anlita – det gäller alltifrån att jämföra priser till att läsa recensioner om hur olika företag skött sig. Själv skulle jag heller inte tveka att ”hänga ut” en arbetsgivare som på något sätt inte skött sig – men detta givetvis först sedan jag slutat jobba där. Jag skulle inte diskutera en arbetsgivare jag fortfarande är anställd hos, hur uselt man än sköter sig. Genom åren har jag varit hos ett antal arbetsgivare, varav somliga skött sig både bättre och sämre än andra. Beröm skulle jag kunna dela ut gentemot en arbetsgivare medan jag fortfarande är anställd där – men kritik framför jag inte i ett öppet forum, hur illa jag än trivs på en arbetsplats.

För att återgå till ämnet, så kommer i alla fall jag själv med tiden att skära ner på mina sociala medier. Och det har ingenting med att göra att jag skulle blivit illa behandlad av någon arbetsgivare eller företag. Jag börjar känna att alltför mycket tid läggs på sociala medier och det blir väldigt spretigt när man är medlem på flera plattformar. Bloggen och Facebook har hela tiden varit de plattformar jag hängt mest på och tyckt varit roligast att vara på. Så med tiden är det garanterat de sociala medierna som jag kommer att behålla, för att sedan lämna de övriga medierna. Jag tillhör gruppen människor som vill gå in helhjärtat i något för att göra det – och dit hör även sociala medier. Har jag inte tid eller ork att underhålla ett konto, då vill jag heller inte vara kvar.
Det är länge sedan jag tweetade helhjärtat och tyckte det var roligt, därmed känner jag heller inte riktigt för att vara kvar på Twitter. För några år sedan tweetade jag helhjärtat och fick viss spridning på mina tweets. Men numera är det mer halvhjärtat jag lägger upp inlägg på Twitter och sakta har jag börjat tröttna på detta forum.

Jag tror att vi alltmer går åt det hållet att vi minimerar vårat deltagande i sociala medier trots allt. Storhetstiden för sociala medier är nog förbi och vi smalnar av vårat användande av dessa medier. Jag tycker mig märka detta när jag själv är ute på nätet, folk är inte fullt lika aktiva på diverse sociala medier som man varit tidigare. Förr var det en fröjd att hänga på Twitter, men idag är det inte fullt lika roligt. Jag har en känsla av att många smalnar sitt användande av sociala medier och inte längre vill vara med på alla de plattformar som erbjuds.