Jag har nog inte bara gjort mig osams med tidningsbudet i mitt område, som säkerligen stör sig på alla tidningar jag prenumererar på, liksom prenumerationer som kommer och går. Utöver att läsa en massa morgontidningar, har jag för vana att handla en del på internet. Jag köper nästan allt jag behöver på internet numera och det är rätt sällan jag besöker fysiska butiker.
Det som dock är lite klurigt att handla via internet är kläder. Man måste ju helt enkelt prova och se hur plaggen sitter innan man bestämmer sig för att köpa plagget eller ej. Ett plagg som först ser snyggt ut kan sitta väldigt dåligt när man väl tar på sig det – och tvärtom. Ett snyggt plagg kanske sitter oerhört dåligt och blir ointressant att köpa när man väl provat plagget.
Jag köper oftast märkeskläder och handlar mycket på rea. I ärlighetens namn är det nästan bara reaplaggen jag tittar på när jag handlar kläder. Jag har hittat en favoritnätbutik, där jag handlar i princip alla mina kläder. De har ett enormt utbud av reavaror varje gång man tittar in, så det är sällan särskilt svårt att hitta plagg man vill prova. Dessutom har de fri retur, så det kostar liksom ingenting extra att beställa hem plagg, prova dem och sedan returnera de plagg man av någon anledning inte vill ha. Sen har de inte bara kläder, utan accessoarer som klockor, smycken och solglasögon – inte minst solglasögon och klockor är jag ett stort fan och spendera en hel del pengar på. I skrivande stund äger jag nog ett tiotal klockor och ungefär lika många par solglasögon.
Så med tiden har jag liksom satt i system att beställa en större mängd kläder eftersom jag vet att jag kommer returnera minst två tredjedelar av varorna. Så ofta kan jag beställa kläder för 15 000 – 20 000 kronor, helt med vetskapen om att merparten av kläderna antingen inte kommer passa eller av någon annan anledning returneras efter att jag provat dem. Det är liksom kruxet med märkeskläder – som jag ju oftast köper – att storlekarna ofta är ganska små. Jag kan oftast köpa XL, men på märkeskläder behöver jag oftast ytterligare någon storlek större. Det är väldigt ofta jag väljer klädstorlek med omsorg, men lik förbaskat får returnera kläder för att de är för små.
Sen har vi otyget “slim fit”, som man allt oftare ser att kläder märks med. Själv undrar jag vad det är för stolle som kommit på detta otyg, eftersom de flesta normalbyggda människor knappast kan komma i dessa kläder. Själv har jag inte en chans att komma i kläder som är slim fit, det går bara inte.
Mitt rekord när det kommer till beställningar, var när jag beställde kläder och accessoarer för ganska exakt 30 000 kronor på ett bräde. Jag behövde framförallt byxor, men även någon ny skjorta. Just byxor brukar jag ha svårt att hitta modeller som passar mitt midjemått samt mina ganska långa ben. Så jag beställde ganska många par som jag gillade när jag såg dem bild, men som i slutändan kanske inte skulle passa min specifika kroppshydda. Med i beräkningarna ska förstås vara att jag nästan uteslutande köper märkeskläder. Även om jag oftast handlar reavaror, så går det ganska fort att komma upp i stora slutsummor.
Jag undrar ibland vad de tänker och säger hos mig på internetbutiken där jag brukar handla mina kläder. Har de sett mönstret i att jag ofta kommer in med rätt stora beställningar och sedan returnerar en stor del av varorna? Tycker de att jag är en besvärlig kund som har dessa shoppingvanor? Tänker de att nu är Tobias igång igen och kommer ge oss en massa extraarbete? Slår de vad med varandra om vilka produkter som kommer att skickas tillbaka med vändande post? Tycker de att jag är besvärlig eller känner de att det är tack vare mig som man faktiskt har ett jobb att gå till?
Nu är det inte särskilt ofta jag beställer kläder, vi snackar kanske två till tre gånger per år. Om ens det vissa gånger. Så kanske har personalen inte sett mönstret i min shoppingvanor.
Det är sådana här gånger det är bra med kreditkort, för det är ju inte så att jag behöver ligga ute med uppåt 30 000 tills jag returnerat de varor jag inte ska ha. Det skulle inte alltid funka helt enkelt. Jag har ett kreditkort med ganska hög kreditgräns och det är det kortet jag handlar kläder med. När jag sedan returnerat de varor jag inte ska ha av olika anledningar och vet vad kalaset i slutändan ska gå på, sätter jag in den slutgiltiga summan på kreditkortet.