Det är bara snälla flickor som skriver dagbok – dåliga flickor har inte tid

Vecka 25 är i full gång och jag har nu avklarat de måsten jag haft denna vecka. Måstena har legat i en resa till Göteborg för filminspelning, så det har inte var särskilt betungande på något vis. Själva inspelningen på plats i Göteborg tog knappt tre timmar, så det var minst sagt lättförtjänta pengar. Så jag hann med en tågresa ner till Götet, en hotellnatt följt av inspelning och sedan en resa tillbaka till Stockholm på tisdagseftermiddagen. Det blev liksom en försmak av att ha semester utan att egentligen ha det. Göteborg har jag varit i ett antal gånger innan, så stan känner jag hyfsat bra och jag vet ungefär vilka hotell som är bra, vilka restauranger som är prisvärda och så vidare. När jag kom ner till Göteborg i måndags kväll, var jag dock oerhört trött efter att ha hållit igång hela dagen och sedan varit på resande fot i flera timmar. Så det blev inga sena övningar utan jag checkade in vid sjutiden på kvällen, gjorde mig hemmastadd på rummet och åt sedan middag i hotellets restaurang. Strax innan nio var jag slutkörd och kröp i säng – inte minst med åtanke att jag skulle upp tidigt nästa morgon.
Strax innan sex på tisdagsmorgonen ringde väckarklockan och jag fick i mig en rejäl hotellfrukost innan jag hoppade in i en taxi för att ta mig till inspelningen. Jag brukar alltid gå på det varma när jag äter hotellfrukost, jag tänker att bröd kan jag liksom äta hemma – men det är sällan man orkar göra brittisk frukost eller steka pannkaka eller våfflor på morgonen. Sen har jag en förkärlek för brittisk frukost eftersom jag ju bott i London och där ofta åt just sådant. Så jag började dagen med vita bönor, svamp, bacon och äggröra, för att sedan avsluta med pannkakor med sylt och grädde innan jag kände mig mätt och nöjd.

Inspelningen var i utkanten av Göteborg, så det blev en hyfsat lång taxiresa från hotellet innan jag var där. Men det gjorde ingenting, jag hann se en del av stan svischa förbi utanför bilfönstret och jag var framme i god tid innan inspelningen skulle börja. Strax innan halv elva var vi klara och jag kunde hoppa in i en ny taxi för att åka tillbaka till centralen. Egentligen skulle jag ha mött upp en kompis för en fika innan tågresan tillbaka till Stockholm – men det blev aldrig så, utan jag fick snällt sitta på centralen och vänta på mitt tåg istället. Nu gjorde det mig inte så mycket eftersom jag åkte första klass och därmed hade tillgång till loungen. Jag kunde plocka fram datorn, i lugn och ro få en massa gjort, samtidigt som jag kunde fika och äta helt utan extra kostnad. Jag tog mig aldrig tiden att gå runt på stan, eftersom jag erfarenhetsmässigt vet att det bara har en tendens att gå en massa pengar. Och jag behövde få undan lite mejlläsande, bankärenden, skrivande och annat på datorn – så dagen fick gå till det istället.
Och tro det eller ej, men tåget höll tiden i båda riktningarna när jag åkte till och från Göteborg. På väg ner, var vi ett par minuter sena under en del av resan och jag blev först orolig att förseningen bara skulle byggas på. Men det gjorde den inte, utan istället lyckades man köra in förseningen och vi kom fram till Göteborg på utsatt tid. Ungefär samma sak hände på vägen tillbaka till Stockholm, jag såg under dagen hur vissa tåg var sena till Göteborg och jag blev orolig att det skulle påverka min avgång. Men det gjorde det aldrig, utan mitt tåg avgick i tid. Det är egentligen tragiskt att man inte kan lita på järnvägen och att den fungerar, men det går liksom inte att göra i dagens läge. Det är så många förseningar på grund av det ena och det andra så man kan liksom inte lita på att man kommer fram i tid med tåget. Är det inte signalfel, så är det spårspring, solkurvor eller igenfrusna växlar. Det spelar ingen roll när under året man åker, utan när som helst kan det bli förseningar.

Idag är det i alla fall dags att bege sig emot Söderhamns skärgård och sommarstugan för traditionellt midsommarfirande. Vi var uppe i god i morse för att hinna iväg i skaplig tid innan den värsta midsommartrafiken kom igång. Som värst blir det väl imorgon egentligen, men även finns risk för mycket trafik – så vi ville komma iväg i bra tid. Sedan tar allt en evinnerlig tid när det kommer till att man ska handla, gå på Systemet och uträtta en massa andra ärenden på vägen. Bara resan – om man skulle åka raka vägen – tar fyra till fem timmar med bil och sedan båt sista biten. Ska man sedan göra en massa saker på vägen, så blir restiden snabbt mycket längre. Vi brukar ofta svänga av i Rotebro för att gå på Systemet, eftersom det oftast blir på förmiddagen. Sedan köper vi oftast jordgubbar där också, eftersom det brukar finnas sådant på parkeringen utanför. Så blir det uppehåll i stan i Söderhamn för inhandlande av mat innan vi slutligen åker ut till småbåtshamnen för att ta båten den sista biten ut till stugan. Så även om vi åker i skaplig tid på morgonen, så blir det ofta sen eftermiddag innan vi väl är ute på ön.
Dessa resdagar är tämligen intensiva och man är ofta ganska trött på kvällen och det har en tendens att bli tidigt i säng på kvällen. Oftast är man uppe hyfsat tidigt på morgonen och håller sedan igång en stor del av dagen, så det är en kombination av sömnbrist och mycket att göra under dagen som gör att man är tämligen slut på kvällen. Men nu är vi i alla fall ute på ön och är redo för ett traditionellt och gediget midsommarfirande med allt som hör därtill. Det är alltifrån fiskebodar och skriande måsar till midsommarstång, sill och nubbe. För att inte förglömma jordgubbar och färskpotatis förstås. Det är inte många år jag inte varit i stugan över midsommar, utan de allra flesta midsomrar har spenderats på denna paradisö. Häromåret spenderades midsommarafton faktiskt i Bagarmossen, men det hör verkligen till undantagen. De gånger jag inte varit i Söderhamn över midsommar går att räkna på ena handens fingrar, jag tror att det är ungefär fem gånger jag varit på annat håll.