Det är vår tids största sanning, information är inte kunskap

Hur mycket tid jag har att sitta vid datorn varierar ganska kraftigt från vecka till vecka. Vissa veckor har jag mycket tid bloggen mer eller mindre drunknar i fördaterade inlägg – andra veckor har jag mindre tid och de fördaterade inläggen är desto färre. Ibland tar ett inlägg en hel dag att skriva, ibland kan jag pumpa ur mig flertalet inlägg på bara några timmar. Denna vecka har tiden varit ganska knapp när det gällt att få tiden att räcka till till att sitta vid datorn och vara produktiv. Jag har haft filminspelning i tre dagar i början av veckan, sedan varit ledig en dag för att därefter jobba delar av denna helg. Så det säger sig självt att det där med att sitta vid datorn blivit bortprioriterat ganska duktigt. Nu går jag ytterligare en intensiv vecka tillmötes och kommer även då ha lite tid över för bloggen, men jag hoppas att tiden kommer räcka till vad jag vill att den ska räcka till och att jag kan få tid även till bloggen och inte bara att jobba. Visserligen är det jag själv som accepterat vissa av de förfrågningar jag fått – som att gå på somliga inspelningar. Så på sätt och vis är det jag själv som försatt mig i situationen, något annat kan man inte säga. Men det hela har förstås med pengar att göra, jag jobbar och filmar till största delen för att få in pengar (även om filmandet i första hand är en hobby). Så utan jobb och film skulle jag inte ha råd att blogga, det är den enkla matematiken. Och sedan måste jag förstås inte publicera inlägg varje dag på bloggen – det är bara jag själv som valt att göra det. Oftast funkar det att publicera några gånger i veckan, man behöver inte pumpa ut inlägg varje dag. Men jag har med god marginal passerat att publicera 600 dagar i rad och tänkte se hur länge jag kan hålla i detta innan det inte funkar längre.
Ibland tänker jag på hur mycket tid jag lägger på bloggen kontra hur mycket jag trots allt tjänar på den rent ekonomiskt. För räknar jag på det viset, är bloggen på alla sätt en brakförlust – istället bloggar jag i första hand för att jag tycker det är roligt och inte för att dra in stora summor pengar på bloggandet. Men visst hade det varit roligt om man kunnat tjäna en bättre slant på sitt skrivande, det kan jag naturligtvis inte neka till. Jag gör vad jag kan för att marknadsföra bloggen och nu ut till nya läsare och följare, men det är inte alltid helt lätt att behålla läsare och få folk att komma tillbaka för att läsa nya inlägg. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att helt eller delvis leva på att blogga, men det är naturligtvis ytterst få som har den förmånen – om ens någon har den. Men det skulle kännas otroligt lyxigt att kunna leva på att skriva och i princip själv kunna lägga upp sin arbetstid. För det är ju ingen som lägger sig ifall jag sitter uppe på nätterna, morgnarna eller dagarna och skriver – så länge det kommer något inlägg här och där.

Men jag ska inte förneka att det är tufft att slå sig fram som bloggare, att överhuvudtaget få några hundra besökare per dygn. Ett tag hade jag runt 1.000 besökare per dygn, men på den tiden var det också lättare att marknadsföra en blogg – det var lätt att nå ut via olika sidor. Idag är konkurrensen stenhård och det där med blogg anses kanske till och med lite omodernt i dagar av TikTok och andra sociala medier som kommit på senare år. Även om jag inte står efter att bli någon stor bloggare med tiotusentals följare, så hade det förstås varit roligt med aningen fler än vad jag redan har. Det roliga med att blogga är förstås att väcka reaktioner, att få kommentarer och på så vis få levande diskussioner kring det man skriver. Ibland lyckas jag väcka diskussioner kring vissa ämnen, men långt ifrån alltid. Och det är inte alltid diskussionerna äger rum i kommentarsfältet på bloggen, utan ibland sker det på Facebook eller i andra forum där länkar till mina inlägg ploppar upp.
Sedan läser jag ibland de större bloggarna – som exempelvis Isabella Löwengrip – och frågar mig vissa gånger vad det är i dessa bloggar som lockar tusentals följare att gå in och läsa varje dag? De är oftast inte bättre än andra bloggar, det är inte alltid personer som lever exceptionellt spännande liv och så vidare – och dessutom inte särskilt välskrivna inlägg alla gånger. Så jag har svårt att se att just vissa lockar till sig tusentals besökare utan att verka behöva anstränga sig särskilt mycket. Sedan säger jag inte ett min blogg är så märkvärdig och borde vara större än Löwengrips blogg – det enda jag säger är att jag inte alltid förstår att vissa lockar till sig så många läsare när bloggen i sig egentligen inte är särskilt märkvärdig.

På senare tid har jag dessutom stött på patrull när det kommer till att kunna marknadsföra bloggen på Facebook, något som jag gjort frekvent under de senaste åren. Dels lägger jag givetvis upp länk till publicerade inlägg i min egen profil – men sedan finns det en uppsjö grupper på Facebook för att länka och marknadsföra sin blogg. Jag har bokmärkt säkerligen ett 15-tal sidor där jag länkar min blogg varje dag efter att skrivit något – men plötsligt verkar det som att Facebooks logaritmer fått för sig att jag spammar sidan med mina inlägg. För som över en natt ska plötsligt alla mina inlägg godkännas av gruppernas administratörer innan de syns i respektive grupp. Från en dag till en annan måste mina inlägg godkännas i nästan samtliga grupper där jag är med, inte bara grupper där man delar blogginlägg. Och jag kan inte förstå hur detta kommer sig – jag ser ingen annan anledning än att Facebook måste anse att jag spammar med mina inlägg. Och då är det frågan om att jag gör ett inlägg per dag, det är verkligen inte frågan om att jag publicerar inlägga flera gånger om dagen eller sprider en och samma länk om och om igen. Jag har följt gruppreglerna i respektive grupp såvitt jag vet, så jag kan inte se anledningen till att jag plötsligt inte kan publicera något på Facebook utan gruppadministratörernas godkännande.
Så nu har jag helt enkelt slutat att länka bloggen i dessa grupper och lägger bara upp en länk på min egen profil när jag publicerat något. Ibland blir jag helt enkelt ganska trött på sidor som Facebook, det finns så otroligt många problem som dessa plattformar borde ta tag i – men istället gallrar man bort oskyldiga blogglänkar i inlägg som till fullo följer den aktuella facebooksidans regler. Vi har problem med saker som nätmobbing, rasism, falska konton och så vidare – både på Facebook och andra sociala medier. Sådant kunde man ta tag i istället för att jag bloggare som försöker marknadsföra sin sida på ett väldigt oskyldigt sätt. Ja, jag har faktiskt börjat fundera på att gå ur Facebook eftersom jag känner mig alltmer obekväm på sidan och hur den sköts.