allkonstnarenI tisdags skrev jag förta tentan i ryskakursen och det var rysk fonetik som avhandlades i denna tenta. Jag var faktiskt lite nervös inför tentan, för jag tyckte inte att jag haft tillräckligt med tid för att förbereda mig inför den. Dessutom satte jag mig i absolut sista stund för att skriva den, som den obotliga tidsoptimist jag är. Tentan skulle vara inlämnad 22:00 i tisdags kväll och vi hade en timme på oss att skriva den. När tror ni jag satte mig vid datorn för att skriva tentan? Jo, 21:00 prick. Förstås. Jag menar, varför sätta sig tidigare på dagen för att skriva, när man kan göra det i sista stund?
Jaja, jag blev i alla fall positivt överraskad när jag gjorde tentan, för det frågades efter mycket av det som jag kände mig tämligen säker på. Jag har skrivit många tentor genom åren och det är minst sagt inte alltid man ha den turen att det frågas just efter det man är som mest säker på. Så jag betade av tentan tämligen snabbt och lämnade in den, det kändes nästan som att jag borde ha missat något eftersom det gick så pass snabbt att göra den. Men jag missade inget, för jag kollade och dubbelkollade innan jag slutligen lämnade in tentan.
Och igår kom resultatet, det gick faktiskt bättre än jag vågat hoppas på; fem poäng ifrån VG, vilket väl ändå får anses vara rätt bra – med tanke på hur illa förberedd jag trots allt var inför tentan. På några ställen var jag lite mer osäker och fick bläddra en hel del i kompendierna med rysk fonetik för att hitta svaren jag sökte (jo, vi fick faktiskt använda valfritt material under tentan). Men jag får erkänna att jag lärde mig en hel del bara genom att göra tentan, nu har det fastnat vad gäller till exempel hårda och mjuka konsonanter – något jag var oerhört osäker på innan tentan.
Rysk grammatik och ryskt uttal är verkligen ett kapitel för sig och ett väldigt tungt sådant. Det är många timmar jag suttit lutad över materialet som behandlar genitiv, kasus och verbböjningar. Somliga saker fastnar rätt fort, medan andra får man slita med rätt hårt. Jag är sjukt imponerad över personer som lyckas lära sig detta språk och prata det flytande, det är verkligen en prestation! Nu återstår att se om jag själv når dit så småningom, det är i alla fall målsättningen. Sen återstår att se om tiden och energin kommer att finnas hela tiden. På Högskolan i Dalarna – där jag går kursen på distans – finns möjlighet att ta en kandidat i ryska språket, just på distans. Och det är också det som är målsättningen att göra, att faktiskt få en kandidat så småningom. Men det kommer ta några år och det återstår att se om man helt enkelt mäktar med, inte minst eftersom jag kommer behöva kombinera det med att jobba heltid samtidigt. Men jag tar en termin i taget och hoppas att jag så småningom når målet med en kandidat i ryska språket. Det kommer bli tufft, men det kan gå. Hittills har jag glidit som på ett bananskal genom kursen, eftersom jag känt igen och kommit ihåg så pass mycket sedan tidigare. Men ju mer avancerat det blir, ju mer kommer jag givetvis få slita med kursen – så är det bara. Jag har läst ryska två år på gymnasiet, så det är inte någon särskilt hög nivå direkt. Så bara nästa termin kommer förmodligen bli avsevärt mycket tuffare, det är jag övertygad om.
Men jag har i alla fall sökt fortsättningskursen till våren och ska ta ytterligare 15 poäng i ryska är det tänkt. Det vill säkerligen till att jag blir godkänd i denna kurs för att jag ska kunna läsa vidare på nästa, så jag får länka manken till och göra alla inlämningsuppgifter och tentor så gott det går. Vi kommer ha ytterligare en tenta, som är förlagd strax innan jul och jag får se till att bli godkänd även där helt enkelt. Förhoppningsvis kommer jag ha bättre med tid innan nästa tenta, så att jag kan se till att vara bättre förberedd då helt enkelt.
Medan jag jobbar och sliter med rysk grammatik, har hösten kommit på allvar utanför fönstren. Jag har jobbat de senaste nätterna och det har varit minst sagt kyligt när jag åkt hem på morgnarna, bara några få plusgrader. Ute är det grått och trist, så som det oftast är när man går in i november. Just nu är det rätt skönt att sova bort dagarna och slippa det trista vädret. När det ljusnar kryper jag i säng och drar för gardinerna så att jag slipper se eländet, sedan sover jag tills det har börjat mörkna och det är dags att bege sig till jobbet igen.
Jag har en konstig hatkärlek till hösten med väldigt kluvna känslor inför denna mörka och många gånger väldigt trista årstid. I år har hösten varit rätt mild och snäll, men andra år kan den vara desto jobbigare. På senare år har jag gått in i djupa höstdepressioner om höstarna och mått väldigt dåligt somliga gånger. Framförallt de år höstarna varit sådär lite extra gråa och trista, snudd på själsdödande. Så gråa, trista höstar orkar jag helt enkelt inte med längre, det måste komma lite sol emellanåt också. Och det har det gjort i år, hittills har hösten varit snäll och bjudit på bra höstväder. Men där har ni annars det som väcker hatkänslor hos mig och gör att jag kan må väldigt dåligt när hösten kommer och det blir kallt och mörkt ute.
Samtidigt kan jag tycka om hösten, jag kan tycka om att ta fram höstkläderna och att få möjlighet att tända ljus och sitta inne och titta på film. Det har en viss charm med denna mörka del av året också, något som jag kan tycka väldigt mycket om. Framåt sensommaren kan jag se fram emot hösten och det lugn som årstiden innebär. Varje ny årstid innebär på något vis också ett nytt kapitel, att man vänder blad på något sätt. Och just hösten brukar vara extra markant på något vis, ett extra markant sidbyte. Kanske sitter det i sedan man gick i skolan och terminen drog igång i augusti efter ett långt sommarlov? Ny årskurs och inte minst högre upp i skolan, innebar det nya ämnen, nya kurser att gå. Vissa gånger bytte man till och med skola och/eller klass. Så det var på många sätt ett nytt kapitel när skolan drog igång på höstarna.
Sen tror jag att det finns de som lider ännu mer av höstarna än vad jag gör. Jag mår helt okej så länge hösten är snäll emot mig och bjuder på okej väder. Det är de gånger som vi har vädermässigt sämre höstar som jag knatar rakt in i någon höstdepression och har svårt att ta mig ur densamma. Många går säkerligen in i höstdepressioner oavsett väder, oavsett om hösten är snäll eller ej.
Kanske mår jag också bättre i år för att jag varit uppbokad med väldigt många roliga saker. Även om det emellanåt är tufft och tungt att hinna med, så är det roligt att läsa ryska vid sidan av arbetet. Jag har till det haft alltifrån kryssningar till fester och filminspelningar inbokade under höstens gång, vilket gjort att jag hela tiden haft saker att se fram emot. Och sådant är extremt viktigt för ens välmående, just att man har saker att se fram emot hela tiden. Och det har jag verkligen haft denna höst.
