I likhet med pusselbitar passar alla in nånstans – men inte alltid i samma pussel

Livspusslet fortsätter att läggas med hemmet i Bagarmossen som bas – och som alltid blir aldrig en vecka som man trott från början. Oftast blir det till det positiva, det vill säga att jag får jobba mer än jag från början räknat med – och det gör ju ingenting. Jag har konstant jour i hemmet och telefonen kan ringa när som helst på dygnet – antingen från jobbet eller för något uppdrag på firman. Utan mobiltelefon eller dator hade den nuvarande tillvaron inte fungerat, så enkelt är det bara. Mobiltelefonen är påslagen i princip dygnet runt med några få undantag och datorn står på under merparten av min vakna tid. Det är välanvända grejer och jag skulle som sagt inte klara mig utan dem, skulle vara helt omöjligt. Man anpassar sin tillvaro till att man kan vara nåbar i princip oberoende av plats och tid på dygnet – och det är skönt att jag inte behöver sitta hemma och vakta telefonen hela tiden som timvikarie. Jag kan göra en massa saker och är inte alls beroende av att sitta hemma för att vara nåbar.
Den gångna veckan har inte varit stressig, men ändock fylld med diverse aktiviteter. Jag har hunnit med tandläkarbesök, anställningsintervju, filminspelningar, provfilmning, bilbesiktning, varit barnvakt och på födelsedagsfest. Utöver att jag jobbat – och dessutom fått fler pass än jag från början räknat med när veckan börjat. Så det har varit en produktiv vecka då jag hunnit med en hel del, både vad gäller jobb och en hel del annat. Trots allt har man en hel del att hinna med även utanför jobbet och det känns skönt att ha arbetstider som tillåter att man gör vissa saker även under veckorna. Hade jag jobbat kontorstider, hade det varit svårt att ha veckor som den gångna – det skulle verkligen vara svårt att få det gå ihop. Men nu har jag ett skiftjobb som gör att jag är ledig väldigt mycket under veckorna – och jag kan beta av en hel del måsten även på vardagarna.

Jag har jobbat kontorstider under en period – och tyckte det var extremt svårt att hinna med allt jag vill hinna med utanför jobbet. Det bar sig inte bättre än att jag i slutändan brände ut mig och kroppen sa stopp. Efter det bestämde jag mig för att jobba skift igen och sökte nytt jobb. Och jag stortrivs med vara tillbaka i skiftgången och på så vis kunna ha den vardag och fritid som jag vill ha. Självklart kan man svära ibland över tidiga morgnar, sena nätter, helgjobb och att inte alltid vara ledig när ”alla andra” är det – men inget ont som inte har något gott med sig. På så vis har jag ju ett guldläge just nu som timvikarie, då jag faktiskt kan säga nej till jobb när det dyker upp. Med lite framförhållning kan jag lätt planera in sådant jag vill göra utanför jobbet – och helt enkelt tacka nej till jobb när det krockar med annat. Sedan behöver jag inte jobba storhelger om jag inte absolut vill och kan på så vis få rena drömschemat för en skiftjobbare. För det är just storhelgerna som är den stora nackdelen med att jobba skift – men där kan jag som timvikarie som sagt avstå från att jobba, eftersom jag har rätt att säga nej. Sen försöker jag att tacka nej så sällan som möjligt, utan tar de allra flesta pass som jag blir tillfrågad om. Just julafton har jag blivit tillfrågad om att jobba, men avböjt eftersom jag redan hunnit planera in annat den dagen. Nyår tycks vara täckt vid det här laget, men annars hade jag kunnat jobba den helgen faktiskt. Det är just julafton jag gärna vill ha ledigt – och i år verkar jag lyckas med det. Sen kommer jag jobba juldagskvällen, men det funkar för min del.
Sen kan jag önska mig fler timmar på dygnet liksom fler dagar per vecka ibland, men det är ju svårt att fixa som bekant. Jag komprimerar dygnen så mycket jag kan och vissa dygn blir det kanske aningen för lite sömn, men jag hinner med det jag vill – och känner att jag orkar, eftersom det mesta av det jag gör trots allt känns roligt. Jag trivs med jobbet och firman är trots allt inget annat än en hobbyverksamhet, som jag ägnar mig åt i mån av tid. Sedan ger firman vissa inkomster, men det är en ren bieffekt och ingenting annat.

Pusslet har börjat läggas för att få den kommande veckan att gå ihop – och än så länge ser det trots allt väldigt lovande ut, men jag vet ju av erfarenhet att det snabbt kan ändras. Från en dag till en annan kan schemat ändras och jag kan få jobba mer än jag räknat med från början. Just nu har jag två välbetalda filminspelningar inplanerade till veckan, som jag inte tänker ändra på, och till det två arbetspass. Litegrann har jag fått stuva runt i kalendern redan när saker dykt och har bland annat bokat om en tandläkartid som jag hade inbokad till veckan. Visserligen är det ett hål som ska lagas och jag vet att jag måste fixa det, men när det krockar med en filminspelning som ger flera tusen i ersättning, då bokar jag faktiskt om tandläkartiden. Må så vara att jag får vänta lite längre, men jag lider inte av hålet i tanden så det ät inget som gör ont eller liknande – och därmed gör några dagar hit eller dit ingenting.
Och lite så ser trots allt vardagen ut just nu, jag bokar in vissa saker och får sedan finna mig i att boka om ifall jobb eller filminspelningar dyker upp. När jag inte vet mer än någon vecka framåt hur jag jobbar, då är det så man får leva helt enkelt. Jag får utgå ifrån att jag inte jobbar och sedan boka om till exempel läkartider ifall jobb dyker upp – svårare än så är det inte. Och är det något riktigt akut jag ska göra en dag, då är det inte värre än att jag tackar nej till jobb – det har jag trots allt rätt att göra som timvikarie. Visserligen är det sistnämnda till arbetsgivarens stora förtret, men så ligger landet om jag inte är anställd på ett visst antal timmar och har ett schema att gå på.

Så har jag filat på kundregistret för firman inför utskicket av julkort inom några veckor. Jag har insett att vissa adresser inte längre är aktuella, vissa kunder behöver inte längre finnas med i kundregistret och jag har vid det här laget gallrat bort ett 60-tal adresser. Vilket innebär ett 60-tal färre julkort att skicka i år – vilket blir en hel del pengar i slutändan, både vid inköp av själva korten liksom frimärken. Idag kostar frimärket mer än själva kortet man skickar, vilket känns lite konstigt – inte minst när jag beställer skräddarsydda julkort från ett tryckeri. Det känns då som att det kort man skickar borde kosta mer än frimärket, men så är alltså inte fallet. Fast det är klart, jag har specialdesignade kuvert och lägger dessutom med visitkort och andra reklamprylar, så hela försändelsen kanske kostar ungefär vad frimärket kostar – jag har faktiskt inte räknat på det. Men själva kortet kostar inte många kronor.
Jag har varit noga med att uppdatera kundregistret genom åren, eftersom jag till en början ofta fick tillbaka en hel del försändelser. Några kommer säkert att komma tillbaka även i år, men förhoppningsvis inte lika många som tidigare år. Det känns som ett visst slöseri med pengar och papper när man skickar julkort som bara skickas tillbaka med motiveringen ”mottagare okänd” eller liknande. Enstaka kort är väl en sak, men när man kan få tillbaka 20-30 stycken blir det plötsligt slöseri.