I stort sett vill människan vara god – men inte alltför god och inte hela tiden

Det är när man jobbar med människor som man tappar hoppet om mänskligheten. Jag har jobbat i kundtjänst, inom gränspolisen och en lång rad andra yrken där man har mycket med människor att göra – och tro mig, jag har börjat tappa hoppet om mänskligheten. Jag har fått så mycket skit, så många dödshot, så många kränkningar riktade emot mig under åren då jag haft med människor att göra i mitt yrkesliv att jag faktiskt börjat ge upp hoppet. Jag har börjat ge upp hoppet om att människan är god, jag vet faktiskt inte om jag tror på det längre. Om ni bara visste vilka samtal jag kunde ta emot när jag jobbade som driftoperatör på Stockholms stad. Det var dödshot och kränkningar – och det från folk med ganska högt uppsatta positioner i samhället. Personer är inte riktigt kloka ibland – ofta presenterar de sig med namn och yrke och sedan kommer en harang med hot, kränkningar, personangrepp och uttalanden om vad de de skulle vilja gör mot mig eller min mamma.
Mycket kan jag ta och tänka att det är egentligen inte är mig som person, utan min yrkesroll/uniform som man skäller på. Men när det går till rena hot, rena personangrepp – då rinner det liksom inte av mig på lika lätt. Tro det eller ej, men det tär oerhört mycket på en när man på daglig basis får ta emot den här typen av samtal. Jobbar man med människor får man givetvis räkna med någon enstaka här och där är otrevlig i någon utsträckning – men när det händer flera gånger om dagen och dessutom i form av rent personliga påhopp, då kan man inte bara få det att rinna av en. Åtminstone inte jag.

Så efter mina erfarenheter av att arbeta med människor, har jag själv valt att bara söka jobb där jag har så lite som möjligt med människor att göra. Jag orkar helt enkelt inte med folk, så är det bara. Helst av allt skulle jag vilja jobba som fyrvaktare eller liknande, där man har ytterst lite med människor att göra. Nu har livet inte fört mig till ett liv som fyrvaktare, men jag har ett jobb där de allra flesta jag har med att göra faktiskt är trevliga. Det är ytterst sällan jag får höra några missnöjesyttringar över den service jag ger eller det jobb jag gör – snarare tvärtom. Men vad jag inte för mitt liv kan förstå, det är vad som väcker en sådan ilska att man tar sig rätten att hota, kränka och förödmjuka en människa du inte ens har träffat, bara för att denne råkar ha ett visst yrke. Bara för att jag råkar sitta och ta emot samtal i en kundtjänst, ger dig inte rätten att bete dig som ett svin. För det är faktiskt vad folk gör många gånger, folk beter sig som om vi vore världens ovänner, att jag har gjort dig något riktigt, riktigt illa.
Visst är det märkligt att folk kan bete sig på ett sådant sätt att jag med flera inte längre vill jobba i yrken där man har med människor att göra? Vad är det som driver människor till att kränka någon du inte ens känner? För tro mig, jag jobbade ett par år på en kundtjänst här i Stockholm – och det var tillräckligt för att en gång för alla ge upp hoppet för mänskligheten. Jag tappade snabbt räkningen på antalet samtal jag avbröt och lade på luren efter att folk helt enkelt inte kunde bete sig. Det var många jag skällde ut för att de inte kunde bete sig som folk, för att de helt enkelt betedde sig så illa att det inte gick att föra ett vettigt samtal med dem. Jag har också ringt till företag och myndigheter för att framföra klagomål, men det skulle aldrig falla mig in att bete mig illa emot personen i andra änden. Jag skulle aldrig hota, kränka eller på annat sätt bete mig olämpligt.

Hur beter du dig när du ringer en kundtjänst? Själv försöker jag tänka att om jag beter mig korrekt, då får jag bättre service än om jag är odräglig emot den som svarar på mitt samtal. Trots allt är det faktiskt en människa som sitter där och besvarar mitt samtal, det är en människa med känslor som alla andra och som kan ta väldigt illa vid sig av ett olämpligt beteende från den som ringer. Och meningen ska väl trots allt inte vara att folk far illa på sin arbetsplats – inte minst när inringare är en del av arbetsmiljön. Jag kan handskas med folk som är upprörda av olika anledningar, men när upprördheten övergår till att man är otrevlig, kränkande och/eller hotfull så har man passerat en gräns för vad som är okej enligt mig. Det finns trots allt en anledning till man på många ställen faktiskt spelar in inkommande samtal, så att det finns bevis ifall någon kommer med hot eller kränkningar. Bevis så att man kan göra en rättsprocess av de samtal som går överstyr och där inringaren helt enkelt inte vet hur man beter sig.
Just möjligheten att spela in samtal efterlyste jag och mina kolleger när jag jobbade på kundtjänst, men arbetsledningen emotsatte sig detta och tyckte istället att det där med otrevliga inringare var något man fick leva med. Leva med eller byta jobb helt enkelt, det var vad man uttryckligen sa. Och i och med att jag och mina kolleger helt saknade stöd från arbetsledningen, tog jag också steget att byta jobb. Jag stod helt enkelt ut med en vardag där mina medmänniskor tog sig friheten och hota, kränka och förödmjuka mig. Detta trots att jag faktiskt inte gjort vederbörande något ont.

Jag vill gärna tro gott om folk, jag vill så gärna tänka att folk i grunden är goda och vill varandra väl. Men efter ett par år i telefon med arga inringare har jag givit upp det hoppet. Med den erfarenheten i bagaget, börjar jag komma över till inställningen att folk i grunden är onda. Majoriteten av dem som ringde in till oss kunde trots allt inte bete sig, utan det var en minoritet som någorlunda kunde bete som folk. Tyvärr, det är hemskt att behöva inse att det är så det ligger till med mänskligheten. Men det är sådant som många tycker att man får finna sig i inom vissa yrken. Själv anser jag att man inte ska behöva ta vilken skit som helst i sin yrkesroll – kunden har inte alltid rätt utan vissa gånger är det faktiskt befogat att bita ifrån, även i ett serviceyrke. Jag bet ifrån ett stort antal gånger och de gånger det inte funkade, slängde jag på luren. Jag är sjukt imponerad av folk som år ut och år in jobbar på exempelvis en kundtjänst med allt vad det innebär. Själv skulle jag inte stå ut i långs loppet – jag har gjort mitt på den fronten och kommer inte att gå tillbaka till att ta ett sådant jobb. Ju mindre jag har med människor att göra i mitt jobb, desto bättre är det enligt min åsikt.
Numera har jag visserligen till viss del med människor att göra, men de allra flesta är jättetrevliga – och kanske kan jag med tiden ändra inställning till hur det är med människan och godhet. Men än så länge utgår jag ifrån att människan är ond och inte vill varandra väl.