Ibland råkar man ut för personer som hamnat på helt fel ställe i livet, som verkligen borde göra något annat än de faktiskt håller på med. Jag tycks ha en tendens att råka ut för dessa personer, eller åtminstone de som har ett serviceyrke men egentligen borde överväga att bli fyrvaktare eller liknande. Jag minns bemötandet jag fick på Däckhuset i Kalmar för en massa år sedan, en historia som slutade med att jag blev JK-anmäld för det blogginlägg jag skrev om bemötandet. Eller för att inte tala om kvinnan som skulle boka in en tid för att installera en ny kyl i min lägenhet.
Den mest obehagliga situation jag varit med om, var nog när jag för ett antal år sedan besökte krogen Krögers i Kalmar. Efter att ha varit där i kanske en knapp halvtimme, blir jag plötsligt utplockad utanför krogen av dörrvakten. Det visade sig att man ringt polisen och påstått att jag skulle vara narkotikapåverkad. Detta utan att ens ha pratat med mig. Jag var där ensam och den enda jag pratat med var bartendern när jag gjorde min beställning. I efterhand polisanmälde jag dörrvakten för tjänstefel – och dörrvaktens chef försvarade vaktens beteende till rent vansinne. Bland annat var det – enligt dörrvakten – helt korrekt att ringa polisen istället för att prata med mig först, eftersom dörrvakten för kvällen jobbade ensam och man inte visste hur jag skulle reagera. Själv undrar jag förstås vad dörrvakten gör där överhuvudtaget om han inte vågar ingripa? Det blir ju ett arbetsmiljöproblem för både vakten och krogpersonalen.

En annan händelse som etsat sig fast i mitt minne, var när jag för drygt 20 år sedan skulle åka tåg mellan Söderhamn och Hudiksvall. På den här tiden var jag berättigad till ungdomsrabatt på SJ:s tåg och man kunde köpa sin biljett av konduktören ombord på tågen. När jag talade om för konduktören att jag ville ha en undgomsbiljett till Hudik, ville hon se ett CSN-kort. Jag frågade om det var en ny regel att behöva ett CSN-kort för att vara berättigad tll ungdomsrabatt. Konduktören snäser att så att har det alltid varit. Men jag stod på mig, eftersom jag visste att jag var berättigad till ungdomsrabatt utan CSN-kort (jag hade dessutom inget giltigt sådant kort eftersom jag inte studerade). Det blir en hätsk diskussion mellan mig och konduktören med följden att folk börjar vända sig om i kupén för att se vad som försiggår. Till sist får jag dock min biljett med rabatterat pris, enligt konduktören var det enbart ”för att jag var så jävla jobbig”.
Efteråt skrev jag ett argt brev till SJ, som bad tusen gånger om ursäkt för det bemötande jag fått. Som kompensation fick jag värdecheckar på över 200 kronor, vilket i slutet på 90-talet var en helt okej kompensation.


Här har vi några exempel på personer som borde göra något helt annat än ha ett jobb med kundkontakt. Jag kan bli så trött på dessa människor, som helt enkelt inte inser hur fel de har hamnat i livet. De är ju inte direkt till gagn för det företag de arbetar för om man säger så. Jag skulle inte vilja vara chef för en sådan människa, med tanke på hur många klagomål man måste stå ut med att ta emot hela tiden. Eller är jag den enda som inte accepterar att bli illa bemött av en person med ett serviceyrke – framförallt när det inte finns någon anledning till det otrevliga bemötandet? Jag kan nämligen förstå den som hugger tillbaka om en kund är otrevlig, men att som servicemedarbetare vara otrevlig utan anledning fyller inget självändamål.

Som sagt, tycks jag dras till den här typen av människor – och i söndags var det dags igen. Jag hade jobbat lördagsnatten och gått av mitt pass på söndagsmorgonen. På grund av vissa omständigheter kommer jag iväg sent från jobbet och vill inget annat än att komma hem och sova efter ett långt nattpass. Eftersom det dragit ut på tiden på jobbet och jag har ungefär en timmes resväg hem, bestämmer jag mig för att hoppa in i en taxi. Innan jag går till omklädningsrummet för att byta om, gör jag en bokning i telefonen. Strax efter blir jag uppringd av föraren som säger att han är på plats om drygt tio minuter. So far so good.
Jag byter om och går ut på gatan för att invänta taxin. På utsatt tid ringer taxiföraren och säger att han är på plats Jag ser mig omkring men kan inte se någon taxi någonstans. Jag tittar i taxins app, där det markeras på en kart var taxin är i förhållande till min position – och jag ser att taxiföraren kört helt fel och är rätt långt bort. Jag försöker förklara att han kört fel och lämnar adressen igen. Men föraren svarar att han tycker att jag ska promenera till honom istället. Jag talar om att jag inte är bekant med området och han dessutom är för långt bort för att jag ska vilja gå hela sträckan. Dessutom – vilket jag visserligen inte sa – förväntar jag mig att bli upphämtad på den adress jag beställt taxi ifrån, jag ska inte behöva gå flera hundra meter för at leta efter taxin.
– Men det är ju bara att du kommer ut! säger föraren, som inte alls tycks förstå att han är på fel ställe. Jag förklarar att jag gått ut och väntar utanför den adress som står i bokningen. Istället för att ratta mot rätt adress, börjar taxiföraren beskriva hur det ser ut där han står och tycker fortfarande att jag ska komma dit. Jag försöker tålmodigt förklara att jag inte alls tänker gå hela vägen, utan att jag utgår från att han kommer till den adress som jag bokat att bli upphämtad. Tilläggas ska att jag hela tiden höll en hövlig ton och inte lätt det minsta irriterade, även om jag till sist faktiskt blev irriterad.

Till sist surnar jag till, eftersom föraren vägrar att hämta upp mig på den adress jag bokat körningen ifrån, utan istället verkar tro att jag står och gömmer mig inne i någon byggnad någonstans. Han tjatar om att jag ”bara ska komma ut på gatan”. Efter att ha haft föraren i telefon i nästan tio minuter utan att ha kommit fram till att han ska och hämta mig på rätt adress, får jag nog och säger att jag tar pendeltåget istället. Då skriker föraren åt mig att jag ska dra åt helvete varefter han slänger på luren.

Jag tycker inte jag ställer särskilt höga krav på en taxiresa, utan jag har trots allt ganska rimliga förväntningar. Jag förväntar mig att bli upphämtad på rätt adress och körd kortaste vägen till den plats jag ska till. Så vill jag ha ett gott bemötande från föraren. Ja – okej – bilen kan vara hel och ren också. Men svårare än så är det trots allt inte. Nu har jag skrivit ett ilsket mejl till Taxi Kurir, där jag gjort bokningen. Ska väl erkänna att jag inte väntar mig särskilt mycket vad gäller svar från Taxi Kurir. Men de ska i alla fall veta vilket bemötande jag fått från deras förare i helgen. Det måste finnas vissa gränser för hur en taxiförare trots ska kunna bete sig.

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

2 kommentarer

    1. Jag har tyvärr inga större förhoppningar om ersättning, men en ursäkt kan man ju alltid hoppas på. Jag åker ganska mycket taxi, så de bör vara rätt mån om mig som kund…

Kommentera

%d bloggare gillar detta: