Jag skäms för att vara man

Så har det hänt igen, än en gång har en manlig förskolepedagog avslöjats med att ha förgripit sig på flera barn. Än en gång har man gått över gränsen för vad som överhuvudtaget är okej någonstans. Den här gången är det en förskolepedagog i Ljusdal som ska ha förgripit sig på minst nio flickor i förskoleåldern. Anhöriga ska vara underrättade om det inträffade och den misstänkte mannen har hittats avliden i sitt hem, så något åtal kommer inte att väckas. I Aftonbladet kunde man häromdagen läsa en krönika om hur ”män” som denna pedofil förstör för andra manliga pedagoger som gör arbetet med den äran och inte kröker ett hår på något barn under hela sin yrkeskarriär. Och så är det givetvis, det förstör för den stora majoritet män som söker sig till en yrkeskarriär inom förskola och skola – och som inte gör en fluga förnär. För det ska man trots allt komma ihåg, att även om de flesta pedofiler är män, så är de flesta män inte pedofiler. Så denna minoritet av män förstör inte bara för andra pedagoger och lärare, utan för alla män. Själv vågar jag knappt längre visa att jag är barnkär, jag vågar knappt hälsa på barn längre eftersom jag är rädd att bli tagen för pedofil. Det spelar ingen roll om det är ett barn som först tilltalar mig, jag vågar knappt svara eftersom det kan tolkas så oerhört fel.
Så ja, på den punkten har pedofilerna lyckats, de har lyckats på punkten att vi alla män mer eller mindre dras över en och samma kam. Tycker man det är roligt med barn och gärna pratar med barn på tunnelbanan eller bussen – då är man direkt intresserad av barn på fel sätt. Men som man får man vara försiktig med hur man är med barn, även om det bara håller sig till att prata med dem och inte ens är i närheten av dem fysiskt. Jag själv tycker oerhört mycket om barn och skojar och pratar gärna med dem, även när det kommer till barn jag inte känner – på till exempel tunnelbanan eller bussen. Men ibland känns det som att jag inte vågar göra det längre, bara för att man kan bli anklagad för att tycka om barn på helt fel sätt.

Många frågar sig efter fallet i Ljusdal hur det kommit sig att mannen inte flaggats på något vis, att han kunnat hålla på som han gjort under tämligen lång tid. Han var – enligt vad som framkommit i media – omtyckt bland barn, personal och föräldrar och ingen ska ha misstänkt något om vad som hänt medan han varit ensam med barnen. Kommunen säger sig ha gjort vad de kunnat när mannen anställdes, man har gjort registerkontroller, intervjuer och tagit referenser – och ingenting ska ha pekat på några oegentligheter. Och jag tänker att, är det inte så det ofta är med pedofiler? De verkar i fördolda, de är sällan dömda för sexualbrott och gör sig ofta omtyckta av sin omgivning. Den typiske pedofilen är oftast inte snuskgubben i skogen eller lekparken och som hoppar fram ur ett buskage. Pedofilen söker sig till barn på ett mer sofistikerat sätt, genom att kanske utbilda sig till förskollärare eller lärare och sedan söka jobb där de får jobba med barn. Jag är inget proffs på pedofiler, men det är just så här jag inbillar mig att det är.
Numera får sällan män utföra ensamarbete med barn på förskolorna, de får inte ens byta blöjor på barnen. Allt för att undvika sexuella övergrepp. Jag förstår försiktighetsåtgärderna, men det måste kännas kränkande på något vis för de män som trots allt är i majoritet och som inte förgriper sig på barnen. Det måste kännas kränkande att arbetsledning och kolleger inte har större förtroende för en i sin yrkesroll än så, eller hur?! För återigen, de flesta män är faktiskt inte pedofiler – och jag vill i alla fall tro att den största majoriteten män som söker sig till förskolan inte heller är det. Då ska man tänka att de flesta våldtäktsförövare är män, ska man som man inte få vara ensam i tjänst som personlig assistent till en kvinnlig vårdtagare? Ska man som man inte få vara ensam i tjänst på en avdelning på ett äldreboende där det bor kvinnor? Ja, ni förstår vad jag menar… Var drar man gränsen med tanke på att en majoritet av gärningsmännen tillhör en viss kategori människor?

För grejen är att om invandrare varit överrepresenterade inom en visst kategori av brott och därmed förbjudits att utföra ensamarbete i ett visst yrke, då hade det förmodligen klassats som rasism. Och hade kvinnor blivit utsatta för detsamma, då hade man förmodligen ansett att jämställdheten gått bakåt i samhället. Sen menar jag förstås inte att på något vis försvara pedofiler och frågan är naturligtvis vad man ska göra för att skydda barnen från dessa drägg till män. Förskola och skola ska vara en trygg plats för barnen och personalen ska självklart vara en del av denna trygghet. Så det är ett svårt problem att komma tillrätta med, det är det absolut – för pedofiler har inte i ett yrke att göra om de kommer i närheten av barn. Men hur ska vi hindra dessa många gånger oerhört skickliga och manipulativa förövare att hamna just där de inte ska vara?
Vi är alla överens om att rånare ska inte jobba med pengar, pedofiler ska inte jobba med barn och våldtäktsmän har inte heller inom vissa yrkeskategorier att göra. Men så länge vi anställer människor till yrken, så kommer tyvärr vissa saker att ske – hur gedigna bakgrundskontroller man än genomför i rekryteringsprocessen. Samtidigt som man måste göra vad man kan för att skydda inte minst de mest försvarslösa individerna i samhället – som barn, äldre och funktionshindrade. Så jag förstår problemet, det gör jag verkligen. Man kanske helt enkelt ska införa ett generellt förbud mot ensamarbete inom vissa yrkeskategorier – ett förbud som gäller alla, oavsett kön, ursprung eller vad det nu vara månne. Då slipper vi i alla fall diskussionen om att vissa anställda särbehandlas på ett negativt sätt.

Men oavsett vilka åtgärder som vidtas, oavsett vad man tycker om dem – pedofiler och andra drägg till ”män” får mig att skämmas för att vara man. Jag avstår från att söka mig till barnomsorgen för att helt enkelt inte utmålas som någon snuskgubbe som gör saker med barnen som man inte ska göra. Då håller jag mig hellre till yrken där sådana misstankar kan väckas, även om jag många gånger tänker att det skulle vara roligt och härligt att få jobba med just barn. Jag drömde som ung om att bli lärare, men det blev aldrig så i slutändan. Visserligen var drömmen att jobba på gymnasiet eller högre upp än så, men många hade kanske fortfarande höjt på ögonbrynen över att en man söker sig till ett sådant jobb. Och numera är det mycket tack vare dessa pedofiler som gör att jag låter bli att söka mig till att jobba med barn och ungdomar. Även om jag personligen aldrig skulle så mycket som kröka ett hår på någon, så vill jag inte väcka minsta lilla misstanke om att jag kanske skulle göra det.
Jag skulle nästan känna mig kränkt om min arbetsledare förbjöd mig ensamarbete på grund av vissa personers dumheter – bara med utgångsläge av mitt kön. Då ska förbudet vara generellt för alla, inte bara för vissa på en arbetsplats.

Relaterade artiklar

Aftonbladet 1
Dagens Nyheter 1 2 3
Svenska Dagbladet 1