Lycka är mycket enkelt – det är god hälsa och dåligt minne

Jag har genomgått en lång rad kärleksrelationer genom åren, somliga mer seriösa än andra. Vissa har varit bra, andra mindre bra, men somliga sticker ut mer än andra – så är det faktiskt. Mitt första samboförhållande sticker ut lite extra förstås, men även därefter har jag genomgått en rad relationer där jag börjat fundera över varför vederbörande valt att vara tillsammans med just mig. Inte för att jag har dåligt självförtroende, utan för att man försökt ändra på en lång rad saker hos mig – saker som rör min personlighet och jag har upplevt att jag inte dugt för den jag är. Åtminstone har jag inte dugt för den personen jag varit tillsammans med. Ibland tänker jag tillbaka på och summerar de relationer jag haft genom åren och tänker att det är en hel del knäppgökar jag råkat ut för. Tjejer som försökt bestämma hur jag ska klä mig, hur jag ska bete mig och vara, hur/vad jag ska äta och så vidare.
Jag minns i synnerhet en tjej jag var tillsammans med under en längre tid, som kläckte ur sig en lång rad dumheter under vårat förhållande. Vid något tillfälle, en varm sommardag, var jag iklädd shorts och linne eftersom det var så varmt. Då fick jag kommentaren att ”Är man tillsammans med mig får man acceptera att jag alltid är ärlig – och är man så överviktig som du, ska man inte klä sig så där”. Samma tjej försökte bestämma att jag skulle köpa kläder som var en storlek för liten – eftersom hon bestämt att jag skulle gå ner i vikt. Hon påtalade ofta hur dålig smak jag hade och försökte styra och ställa över hur jag inredde hemma, även innan vi flyttade ihop. Jag minns ett tillfälle då vi bodde ihop och jag hade städat en dag då hon jobbade men jag var hemma och var ledig. Bland annat hade jag lagt på en ren duk på matbordet när jag städade. Väl hemma, kommenterade hon överhuvudtaget inte att jag tagit initiativ till att städa lägenheten, däremot går hon tyst fram till matbordet och rycker bort den rena duken jag lagt på. Så kläcker hon ur sig att ”Vi måste ha dukar framme som vi båda tycker om – och den här tycker inte jag om” – så hämtar hon en annan duk och lägger på bordet. Mitt svar var förstås att då får du fråga mig innan du lägger på en ren duk – men hennes motargument var att jag minsann var tvungen att lära mig att kompromissa.

En annan tjej jag dejtade gjorde tidigt tydligt att hon inte satte sin fot på en mindre ort, eftersom småstadsbor har så dålig smak. Detta inkluderade att hon totalvägrade att besöka mina föräldrar, som vid den här tiden både två bodde i Hudiksvall. Jag tyckte det var en lite konstig inställning, men då sa hon bara att ”Du måste ju respektera min önskan”. Jag frågade varför hon inte skulle respektera min önskan – och då gjorde hon slut. Vilket förmodligen var lika bra, eftersom hon inte var mycket bättre än tjejen jag beskriver här ovan. Hon försökte ändra på mycket hos mig – och tycktes formligen leta efter fel hos mig. Enligt henne talade jag för dålig engelska, hade för taskigt smak och var inte tillräckligt socialt kompetent för att hon i grunden skulle vilja dejta mig. Så varför hon överhuvudtaget gjorde det är för mig en gåta – eftersom jag i grunden uppenbarligen inte dög för henne.
Jag skulle kunna dra hur många exempel som helst på knäppa tjejer jag dejtat, där det blivit alltifrån någon enstaka dejt till lite längre relationer. Och jag tänker att jag idag inte skulle acceptera mycket av det jag fick utstå när jag dejtade som mest för 10-15 år sedan. Men jag skulle lätt bli långrandig om jag berättade om psykfall, svartsjuka och tendenser att vilja forma en potentiell pojkvän inom vissa mallar. För mig formar man inte, utan man får ta mig för den jag är – duger inte det, då får man vända sig om efter en annan pojkvän. Så enkelt är det bara.

Jag tänker så här, att känner du ett behov av att ändra på din partner – då är ni förmodligen inte menade för varandra. Känner du ett behov av att ändra på hur din partner klär sig, beter sig, inreder hemmet eller klipper sig – då är det något grundläggande fel som gör att ni kanske egentligen inte ska vara ihop. Det är inte detsamma som att kompromissa kontra att inte kompromissa, för det är en helt annan sak. Självklart behöver man kompromissa i en relation – men känner man ett behov av att ändra på partnerns personlighet, då är man nog inte menade för varandra. Jag klär mig som jag vill, hur jag beter mig har med min personlighet att göra och att vi har olika smak när det kommer till inredning innebär inte att jag har dålig smak. Det innebär att vi har olika smak, men inte att den enes smak är bättre eller sämre än den andres. Du kanske inte skulle inreda ditt hem som jag inreder mitt. Du kanske inte skulle välja samma kläder som jag. Du kanske inte skulle klippa dig som jag gör. Men det innebär inte att mitt sätt inreda, klä eller klippa mig är fel eller sämre än dina val. Det innebär bara att vi gör annorlunda val.
Jag har väldigt svårt för flickvänner som känner ett behov av att ändra på mig om person. Jag har inte dålig smak, jag har bara en annan smak än vad du har – och det är en jäkla skillnad, inte sant?! Du kanske inte skulle inreda ditt hem som jag inreder mitt – men är det alltför stor skillnad kanske vi inte är menade för varandra. Framförallt om du inte kan leva med den stil jag har – för då har vi ett problem skulle jag säga. Och även det omvända gäller förstås, för kan inte jag leva med din stil kommer jag att göra slut, så enkelt är det bara. Men jag skulle inte försöka ändra på dig som person, det ligger helt enkelt under min värdighet. Du får gärna ha din stil vad gäller kläder och inredning – men passar det inte mig kommer vi inte bli ett par.

Vi är idag drygt åtta miljarder människor på jorden och konstigt vore väl annars om vi inte gjorde olika val när det kommer till inredning, klädsel, frisyr eller jobb. Vi kanske inte alltid förstår varandra, men då ska vi kanske inte heller bilda ett par. Går vi inte ihop vad kommer till smak, då hör vi kanske inte ihop – eller vad säger ni andra? Det är som med mycket annat, passar vi inte ihop ordentligt i en eller flera frågor – då får vi kanske vända oss om efter en ny partner. Framförallt om det är så ”illa” att man känner att man måste ändra på sin partner, då är man kanske inte menade för varandra. Jag har själv varit med om alltför många potentiella flickvänner som velat att jag ska ändra på sådant som gör mig till just den jag är – och det har alltid slutat på ett enda sätt, nämligen att vi gjort slut.
Självklart finns det alltid olikheter mellan två parter i en relation – det gäller även mig och min nuvarande sambo. Men vi har inga större skillnader än att relationen ändå fungerar till fullo – vi känner inget behov av att ändra på varandras personligheter. Och det är så en relation ska vara om man frågar mig, det finns ingen anledning att ändra på den person man älskar. Sedan kan det givetvis finnas saker man stör sig på i mindre utsträckning – olater, ovanor eller liknande – och givetvis ska man kompromissa i en relation. Men det är inte att kompromissa om man ska behöva ändra på sin personlighet, då pratar vi nämligen om något helt annat.