Om du går igenom helvetet – fortsätt gå!

Två tredjedelar av semestern har passerat och nedräkningen till att börja jobba igen har faktiskt så smått börjat på allvar. Om en dryg vecka ska jag tillbaka till arbetet, semestern är över och det är dags att återgå till vardagen igen. Jag har hittills haft en väldigt lugn semester utan några större övningar eller utsvävningar, vilket varit otroligt skönt. Trots att vi bara varit hemma, så har det varit avkopplande och skönt att inte göra särskilt mycket. Och det finns en hel del att göra även i stan under sommaren, så man behöver inte direkt gå sysslolös även om man inte är i stugan eller reser någonstans. Jag brukar aldrig åka utomlands under sommaren, det har nog bara hänt en gång i livet att jag rest just under sommartid – istället brukar jag hålla mig inom Sveriges gränser, eftersom jag tycker Sverige är som vackrast sommartid. En del av semestern brukar nästan uteslutande spenderas i sommarstugan i Söderhamns skärgård, sedan brukar det kunna bli en del ”roadtrips” runtom i vårt vackra land och besöka olika gulliga städer. Eftersom vi oftast har bil under semesterveckorna, så blir det ganska enkelt att ta sig runt till olika ställen och se sig omkring. I år avstod vi bil, eftersom det blev alldeles för dyrt – men det har blivit att vi rört lite på oss i alla fall, dock med kollektiva färdmedel. Just i Stockholm kan man ta sig väldigt långt med just kollektiva färdmedel och endast på sitt månadskort hos SL, så det är fruktansvärt förmånligt. Mest har vi varit inne i stan, men har även tagit någon tur med någon skärgårdsbåt och liknande, vilket ju är fantastiskt härligt att kunna göra – dessutom utan att det kostar något extra utöver vad månadskortet kostar. Nu har man ju dessutom halverat priset på månadskortet, vilket gör att man förstås reser ännu billigare runtom i länet. När jag flyttade till Stockholm 1999, kostade månadskortet 400 kronor om jag inte minns fel – sedan har priset successivt stigit till 1.060 kronor, för att nu vara tillbaka på 530 kronor. Så fram till halveringen av priset för några veckor sedan, har det varit en kännbar utgift att köpa månadskort.
Det går inte att klaga på vädret hitintills under semestern, utan det har varit riktigt somrigt, varmt och härligt. Den gångna veckans värmebölja har nästan varit jobbig och man har inte orkat gå ut när det varit som varmast. Vissa dagar har utetermometern visat på över 40 grader varmt, vilket är lite i värsta laget för min del. Det har varit tropiska nätter och extremt varmt såväl utomhus som inomhus – och är man varmblodad som jag, då blir det nästan lite jobbigt. Vi bor dessutom högst upp i ett femvåningshus, med sol genom fönstren under dagens alla timmar – så lägenheten blir därmed väldigt varm under heta sommardagar. Vi har gjort vad vi kunnat genom att vädra och fälla för fönstren liksom ha fläktar igång inomhus så att det blir lite rörelse på luften. På så vis har det gått bra att sova om nätterna och man har kunnat göra litegrann under dagarna utan att svettas floder. Men att bege sig ut och göra saker har liksom varit uteslutet när det varit som varmast, inte minst framåt eftermiddagarna när solen gassat som allra värst. Då har vi flytt inomhus, vilat och suttit mycket eftersom man helt enkelt inte orkar annat. Det låter som att jag klagar när det äntligen blir lite varmt, men de gör jag faktiskt inte – jag tycker om när det är varmt ute och det får gärna vara 25 grader och uppåt för min del. Men då ska jag ha semester och inte tvingas till att gå till jobbet varje dag, för då blir det lite jobbigt. Även om mitt jobb inte är särskilt fysiskt påfrestande, så är det jobbigt att jobba när det 30 grader varmt eller mer ute. Hellre vill jag ha lite svalka när jag är på jobbet eftersom jag står och går ganska mycket i jobbet.

Så mycket bad har det inte blivit denna sommar, men å andra sidan är jag också lite av en badkruka och vill gärna ha 20 grader eller mer i vattnet för att jag ska ge mig till att doppa mig. Är det riktigt hett i luften kan jag sträcka mig till en vattentemperatur på 18 grader, men där går min gräns. Jag var inte fullt lika petig när jag var liten, men med åren har jag blivit mer av en badkruka och vill ha de varmt i vattnet om jag ska bada. Vi bor visserligen intill en badsjö som ligger i Nackareservatet och i den sjön är det garanterat över 20 grader varmt om man skulle vilja gå dit och bada. Så jag har liksom ingenting att skylla på när det kommer till bad, utan kan mycket väl ge mig iväg och bada om jag skulle vilja – det behöver inte ske i havet, där det förmodligen är mycket svalare temperaturer. När jag är i stugan blir det dock inte så ofta bad, eftersom det är långt ute i skärgården och vattentemperaturen sällan är uppåt 20 grader. Det händer vissa somrar, att temperaturen är ganska hög – men sen kan man ge sig den på att det kommer ett oväder eller liknande, så sjunker den på bara några timmar. Vissa somrar har de varit höga vattentemperaturer och man har kunnat bada rejält mycket, men det är ytterst ovanligt – oftast rör sig temperaturen inte högre än runt 18 grader, det vill säga lite på gränsen för att jag ska vilja hoppa i. Numera finns det dock bastu på ön, som går att boka – vilket gör det lättare att sköta sin hygien liksom faktiskt gör att till och med jag kan smita ner i vattnet efter att ha blivit rejält varm i bastun. Det har hänt mycket på ön sedan jag var liten och numera finns många av de bekvämligheter som vi har inne i stan – som elektricitet till exempel. Det gör att vi idag har TV, elspis, kyl, frys, internet och även lätt kan ladda mobiltelefoner och datorer. Sådant fanns inte därute när jag var liten, utan då var allt väldigt primitivt. Men idag finns som sagt inte bara el utan även bastu och ett vandrarhem där folk kan inackorderas under sommarveckorna. Några gånger i veckan kommer en taxibåt som bland annat säljer glass – som vi aldrig åt ute på skäret som barn. Under en kort period på några år under 90-talet kom en skärgårdsbåt som var inredd som affär – och de hade förstås glass, så då hörde det till att vi barn fick köpa just glass. Men i övrigt var det ganska sällan man fick just sådant under somrarna i stugan.
Så tiderna förändras – och tur är väl det, annars hade livet varit ganska så tråkigt. Idag är det ganska skönt att ha tillgång till saker som internet, dator, TV och bastu under regniga dagar i sommarstugan. Numera kan jag inte förstå hur man fick dagarna att gå på den tiden det inte fanns internet eller TV i stugan – allra minst de där regniga, kalla dagarna då man inte kan vara utomhus. Som det är idag, är man inte lika väderberoende i stugan utan kan faktiskt vara där några veckor även om det regnar konstant, det går liksom att roa sig i alla fall. Men för 30 år sedan fanns inte samma möjligheter till att roa sig under regniga dagar, utan man var hänvisad till att läsa, spela spel och annat läskigt som inte hade med TV eller internet att göra. Länge var jag emot att vi skulle skaffa TV till sommarstugan, men när majoriteten vill ha en sådan – ja, då fick jag vika mig helt enkelt. Och självklart nyttjar jag TV:n nu när den finns, jag har tittat på alltifrån hockey-VM och melodifestivalen till olika serier och nyheter på TV:n. Tidigare tyckte jag det var skönt att vara ifrån TV och internet när jag var i stugan, idag får jag svårt att få tiden att gå om jag ska vara utan båda dessa två ting. TV:n skulle jag fortfarande klara mig utan, det är jag rätt övertygad om – men internet och en dator hade varit desto svårare att vara utan. Så även där förändras tiderna genom årens gång – och jag tänker ibland på min mormors pappa, som var lots på ön, han hade inte känt igen sig med all elektronik som idag finns på ön. Fast telefon har funnits länge på ön, men mobiltelefoner har kommit successivt de senaste decennierna liksom datorer, TV och internet. Många väljer idag att jobba en viss del av sommaren från ön, något som inte gick för bara några decennier sedan – av flera anledningar. Dels fanns inte tekniken, men det är också sedan pandemin som möjligheterna till att börja jobba på distans har börjat växa och många efterfrågar den möjligheten. Jag kan av naturliga orsaker inte jobba hemifrån, men det finns många andra som kan – och just den punkten kan jag ibland avundas folk med kontorsjobb.

Det är lätt att vänja sig vid det bättre, som att ha semester med allt vad det innebär – som att ha sovmorgon varje dag, som att inte behöva lägga sig tidigt om kvällarna, som att kunna göra vad man vill om dagarna. Och det är alltid lika svårt att ta sig tillbaka till jobbet igen efter fyra veckors ledighet. Må så vara att jag jobbat ett par dagar under semestern, att jag fått avbryta den eftersom det varit sjuk personalbrist de senaste veckorna – men på det stora hela har jag varit ledig i en hel månad och som sagt vant mig vid allt det positiva detta trots allt innebär. Det kommer inte kännas helt lätt att återgå till vardagen om en dryg vecka när det återigen är dags att börja jobba. Visserligen trivs jag för bra på jobbet för att tycka att det känns jobbigt att återgå till jobbet, men det är klart att även jag helst vill vara ledig. Hade jag haft ekonomin för det, hade jag inte jobbat en dag till i hela mitt liv – det vågar jag faktiskt hävda. Då hade jag ägnat mig åt massor av andra saker, men inte gått till ett jobb varje morgon. Men det är en helt annan sak, för så länge jag inte vinner på lotto som kommer jag få fortsätta knega – svårare än så är inte matematiken. Eller möjligen att mina besökssiffror på bloggen blir så höga att jag inte behöver bekymra mig att dra in pengar genom ett vanligt kneg – men inte heller det är särskilt troligt, så jag får nog finna mig i att jobba fram till pension. Men semestern har varit lugn, skön och behaglig sommaren 2026. Jag har sovit mycket, jag har skrivit och hållit koll på omvärlden under de gångna veckorna. De första två veckorna var jag ledig själv medan sambon jobbade – men dessa två sista veckorna är vi lediga tillsammans, vilket inte direkt gjort semestern tråkigare.
Så nu har jag vant mig vid ledighetens fördelar och skulle gärna vara ledig ytterligare några veckor – men sådan tur kommer jag förstås inte att ha. Istället är det snart att dags att jobba igen och man får snällt rätta in sig i ledet för hur samhället ser ut och fungerar. Och jag får villigt erkänna att det inte heller är under protest som jag går tillbaka till jobbet efter fyra veckors ledighet, det ska faktiskt bli lite skönt att återgå till vardagen igen också. För även om jag haft ekonomin till att inte jobba, skulle jag snabbt bli uttråkad av att bara gå hemma. Ett par månaders ledighet om året skulle jag fixa, men sedan skulle det nog bli tråkigt har jag en känsla av. Skulle jag – mot all förmodan – bli så rik att jag inte behövde jobba mer, skulle jag förmodligen jobba ideellt istället, för bara gå hemma blir nog tråkigt i långa loppet. Så nej, gå hemma på heltid skulle nog inte funka för min del – jag har till och med svårt att se mig själv bli pensionär. Med all sannolikhet kommer jag fortsätta jobba extra så länge jag orkar även som pensionär, jag kommer snabbt bli uttråkad av att bara vara hemma. Men det kan förstås komma att ändras med åren, om 15-20 år – när det är dags för mig att gå i pension – kanske jag resonerar totalt annorlunda och känner att jag gjort mitt i yrkeslivet. I dagsläget har jag inga problem att få tiden att gå när jag är långledig – men att gå hemma år ut och år in kan vara annorlunda. Jag har både gått arbetslös och sjukskriven under längre perioder och har ofta kommit på mig själv att bli uttråkad efter en tid – så jag har en känsla av att samma sak skulle ske om jag sade upp mig helt från jobbet eller gick i pension.