Din tankesmedja i etern
Jag har knappt varit hemma överhuvudtaget sedan månadsskiftet. Har jag inte haft andra ärenden, har jag varit på sjukhuset med min anhörig som blivit sjuk. Så trots att jag varit sjukskriven, har det varit en intensiv period som nu är över. Det har inte varit stressiga saker i sig som jag haft för mig, men jag har ändå fått ligga i en hel del känns det som.
Igår gick jag av sista nattpasset av sex och ni kan gissa att jag var extremt trött igår morse när jag åkte hemåt. Normalt sett gör jag som mest fem nätter i rad, men nu har jag varit in och gjort ett övertidspass så det blev i slutändan sex nätter i rad. Och det är faktiskt lite i mesta laget, till och med för mig som är rätt luttrad när det kommer till att jobba natt. Man ondgör sig dock mycket just när man ska jobba övertid, desto roligare är det när lönen kommer. Så det är vad man lever på under ett övertidspass, att man trots allt får bra betalt.
Jag har vid det här laget hunnit skriva ett antal inlägg om Ytterbyfilm – som egentligen inte existerar – och personen bakom, som kallar sig Ronald. För ett antal år sedan blev jag kontaktad via min hemsida av Ronald, som frågade om jag ville vara med vid en filminspelning i Göteborg. Produktionen skulle stå för resa och hotell samt arvode för den inspelningsdag som filmen krävde.
Jag fick lite vaga, negativa vibbar av det hela och krävde att vi skulle skriva kontrakt på vad vi kommit överens om. Det gick Ronald med på och kontrakt skrevs. Enligt kontraktet avgjorde jag själv på vilket sätt jag skulle ta mig till Göteborg och vilket hotell jag skulle välja. Självklart valde jag inte de dyraste alternativen, men det blev ändå några tusenlappar jag fakturerade.
För en tid sedan kom en reklamfilm, där jag syntes lite extra – eller rättare sagt hade huvudrollen och var helt ensam skådespelare i filmen. Det är alltid lika roligt när man får roller, där man syns lite extra och man får mycket utrymme i rutan.
Ytterligare en reklamfilm har visats på sistone, där jag också syns mycket (ni kan se den här nedan). Jag minns inspelningen väldigt väl, den var en svinkall dag i höstas. Jag blev påbyltad tunna cykelkläder och ett par cykelskor som var glashala att gå i. Det gick inte bättre än att jag halkade omkull ett par gånger i de hala skorna. Omklädningsrummet hade vi i en kyrka, där en grinig kyrkoherde knappt ville låna ut toaletten till oss. Men själva inspelningen i sig var ändå rolig, det var ett roligt gäng och vi fick relativt snabbt ihop det material som behövdes för filmen.
Tänk vad många reklamfilmer man varit med i och slitit och släpat under många timmar – och så syns man knappt alls i slutresultatet. Men sen får man någon enstaka roll, där man syns lite extra eller till och med väldigt mycket i form av en huvudroll.
Den här filmen var det väldigt länge sen som den spelades in. Jag vet att filmen legat på företagets hemsida en längre tid, men den har hittills inte sänts på TV. Förrän nu, då den faktiskt ploppat upp i reklampauserna.
Jag har för vana att fakturera för mina uppdrag som statist genom min enskilda firma. Eftersom jag har flera uppdrag per månad, brukar det ge en lättare överblick över vilka uppdrag jag fått betalt för eller ej. Sen är det min erfarenhet att man ofta får betalt lite snabbare om man fakturerar än om man får arvodet utbetalt som lön. Många gånger får man vänta uppåt ett par månader på att få sin lön, medan det bara tar någon månad om man fakturerar.
Sen händer det också ibland att det blir fel när lönen betalas ut och det blir lättare att få en överblick över att man får rätt arvode i rätt tid om man istället skickar en faktura. Så jag har sedan länge frångått att få betalt via lönekontot, just för att det ger en bättre överblick helt enkelt.
Det känns alltid lite konstigt, nästan vemodig att vara tillbaka hemma igen efter att ha varit bortrest några dagar. Igår eftermiddag km jag hem efter några dagars filminspelning på Åland, det har varit tre hotellnätter och middag på restaurang på kvällarna. Även om jag jobbat på dagarna, har det känts lyxigt att för några dagar befinna sig utomlands och få bo på hotell, äta ute och ändå få se sig om lite.
Det är många år sedan jag var på Åland senast, tror jag var i tioårsåldern när jag senast var där. Sedan dess är det närmsta jag kommit, när man varit kryssning och bara lagt till i hamn men aldrig varit iland. Och jag misstänker att det är ungefär den relation många svenskar har till Åland; man har varit i hamnen när finlandsbåtarna lägger till lite kort, men man har aldrig varit iland. Jag har förstått från många som sett en del av Åland, att det ska vara väldigt vacker natur på Åland och värt att åka runt lite. Den tiden hade jag tyvärr inte de här dagarna – men jag hann i alla fall se lite av Mariehamn, där själva filminspelningen ägde rum.
Och det får jag nog ändå erkänna, att Mariehamn som stad kanske inte var så hemskt mycket att se. Det jag hann se imponerade tyvärr inte så mycket på mig. Det kunde varit en småstad lite vilken som helst, även hemma i Sverige. Man hittade det viktigaste i form av butiker, men inget som inte finns någon annanstans.
Är det något jag verkligen älskar, så är det att bo på hotell. Jag älskar känslan av att checka in och för något dygn bli bortskämd. Sätta mig i baren, äta något gott i restaurangen och sedan avsluta det hela med en hotellfrukost. Någon gång ibland brukar vi ta en hotellövernattning i Stockholm med omnejd bara för att det är så mysigt. Trots att man inte reser särskilt långt, känns det som en minisemester på hemmaplan.
I mitt förra jobb reste jag en hel i jobbet och det var ett roligt avbräck i vardagen. Även om man inte hann så väldigt mycket annat än att jobba, äta och sova så var det en lyxig känsla att bo på hotell och äta på restaurang på kvällarna. Någon enstaka gång kunde man dessutom få en stund över att se lite av stan man var i, även om det var ganska ovanligt. Så det är en del jag saknar från förra jobbet, numera är tjänsteresorna obefintliga. Åtminstone i min ordinarie anställning.
Det kommer kännas konstigt att från och med denna vecka vara tillbaka på att ”enbart” jobba heltid. Några hektiska veckor är tillända, veckor som jag ägnat åt både filminspelningar och att arbeta mer eller mindre som vanligt. Jag har trixat litegrann med schemat och tagit ledigt några dagar för att få det hela att gå ihop med filmandet, men på det stora hela har jag jobbat som vanligt. Och det har inte bara varit ett filmprojekt jag varit involverad i, även om det är ett som varit lite mer tidkrävande än andra. Vissa dagar har jag hunnit beta av två filminspelningar och stressat mellan olika inspelningsplatser för att hinna med. I onsdag var det filminspelning på dagen och sedan nattpass på jobbet md resultatet att jag var vaken från 05:30 onsdag morgon till cirka 08:30 torsdag morgon. Kanske inte helt hälsosamt, men det gick. Jag har dygnat förr tillbaka och kan säga att det inte är något jag rekommenderar om det går att undvika. Det tar på krafterna, det är det minsta jag kan säga. Framåt morgonkvisten är man övertrött så att det brakar om det, man klarar knappt av att sitta still och det är inte långt ifrån att man hallucinerar.
Varför utsätter man sig då för att vara vaken i över ett dygn, kan man fråga sig? Ja, det är en bra fråga som jag nog får fundera lite på. Det kan helt enkelt vara så enkelt att det är kul att ha något vid sidan av det ordinarie arbetet att ägna sig åt och faktiskt få göra lite annat. Att jag sedan tjänar några kronor extra på min hobbyverksamhet gör givetvis sitt till.
En hektiskt period börjar lida mot sitt slut och det är med blandade känslor jag snart går tillbaka till en mer normal tillvaro där jag ”bara” jobbar heltid och ingenting annat. Under några veckor har jag agerat återkommande statist i en TV-produktion på mer eller mindre heltid. Utöver det har jag jobbat vissa pass på jobbet också, även om jag tagit ledigt en del dagar för att kunna vara med som statist. Det har varit långa dagar och vissa dygn har jag bokstavligen bara varit hem, ätit lite och sovit några timmar innan det varit dags för nästa inspelningsdag.
Men det har också varit fruktansvärt roligt att på heltid få ägna sig åt att filma och agera framför kameran. Jag är på något som mitt esse när kameran går igång och det är tagning. Dagarna har sprungit iväg och det har varit många skratt både mellan och under tagningarna.
Det har varit lite ovant att vara tillbaka till att jobba dagtid under en period, men samtidigt också skönt att faktiskt vara hemma på kvällarna och få sova i sin egen säng om nätterna. Till skillnad från när jag jobbar som vanligt och sover under dagarna istället.