Din tankesmedja i etern
Ny vecka, nya tag – eller vad säger man? Den gångna veckan har till mångt och mycket kretsat kring att komma i ordning inför den stundande resan till Berlin. Jag har haft ett par skor jag vill ha med inlämnade till skomakaren för att få dem lite restaurerade, jag har varit till barberaren för att …
För några år sedan köpte jag en tämligen dyr kamerautrustning i hopp om att hitta ett nytt intresse i fotograferingen. Jag anmälde mig till en fotokurs på Sigtuna Folkhögskola och tänkte att nu har jag hittat ett nytt intresse att hålla på med, när jag väl lärt mig grunderna i att hantera en kamera. Jag trivdes på fotokursen och lärde mig snart att hantera min tämligen avancerade systemkamera. Förutom kamerautrustningen, köpte jag fler ”leksaker” i form av en dyr ministudio för produktfotografering liksom en del andra saker. Totalt är det utrustning för åtskilliga tusenlappar som jag handlat.
Det är nästan läskigt vad snabbt man glömmer kunskaper när man inte använder dem. För inte alls så länge sedan gick jag en fotokurs för att i grunden lära mig lite om foto. Saker som att hantera en hyfsat avancerad kamera, bemöta olika former av ljusförhållanden och så vidare. Det var en lärorik kurs, även om man naturligtvis inte blev någon proffsfotograf på kuppen. Jag köpte en tämligen dyr kamera inför kursen för att ha något redskap att använda under kursens gång. Men sen har liksom kameran blivit stående och jag har inte använt den särskilt mycket. Kanske mycket för att jag inte haft tillfälle att använda den.
Så har fotokursen jag gått avslutats. Igår kom jag hem från en avslutningshelg på Sigtuna Folkhögskola. Under de gångna månaderna har det emellanåt varit lite halvsvårt att få tiden att räcka till för kursen. Att plugga på halvfart samtidigt som man jobbar lite drygt heltid är inte alltid helt enkelt tidsmässigt. Och jag har med jämna mellanrum tänkt tanken att försöka gå ner i arbetstid eller rentav hoppa av kursen.
Ibland måste man verkligen tänka till när man ska fota. Innan jag började kursen i höstas, har jag nog aldrig reflekterat över hur pass mycket man får tänka till kring budskapet man vill förmedla med en bild. Som med mycket annat, känns det lite grann som ”hur svårt kan det vara?”…
Det svåra kanske inte alltid är hur an vill förmedla ett budskap, utan att sedan hitta det rätta motivet.
Jag hade nog inte riktigt koll på hur dyr hobby fotografering är när jag anmälde mig till min fotokurs i höstas. Men ju mer tiden gått, har jag insett hur mycket utrustning man behöver för att ta bra bilder – och hur mycket det faktiskt kostar.
Det är ibland liiiite svårt att hinna med fotokurs parallellt med jobba heltid. Men det är så förbaskat kul, så det får vara värt att slita på lite extra. Vi har ju fotografer i släkten, så vore väl fasen om inte även jag fick ett fotointresse.
Jag har liksom plockat godbitarna från mina tidigare släktingar. Först intresset för sjön och min utbildning till sjökapten – och nu det nyväckta fotointresset. Med en lång historia av sjömän och fotografer, så visst är kameran en självklar följeslagare.
Mitt nyfunna fotointresse har gjort att jag köpt en ny leksak. Jag tänker då inte på kamerautrustningen som jag köpte för X antal tusenlappar för några månader sedan, utan på den ministudio som jag köpte för ett par veckor sedan.
När jag växte upp, tyckte jag min pappa var otroligt jobbig när han i tid och otid skulle plocka fram kameran och fota vid alla familjehögtider – och helst däremellan också. Jag gillade aldrig att vara med på bild och tyckte mest det var jobbigt att få en kamera upptryckt i nyllet.