Din tankesmedja i etern
Det är inte många bloggar jag följer, men några stycken är det. Och jag blir så imponerad när jag läser andras bloggar, vad mycket folk verkar hinna med i sin vardag. Själv tycker jag att man går i ungefär samma trall hela tiden, man går till jobbet, affären, pluggar lite ryska, uträttar vardagsärenden och gör lite andra saker – men man hinner och orkar bara en bråkdel av vad andra verkar hinna göra. Åtminstone om man ska tro på vad som presenteras på bloggarna.
Sista dagarna har min närvaro i sociala medier varit lite sisådär, jag har inte direkt varit särskilt aktiv om man säger så. Tiden och orken har helt enkelt inte funnits. Mycket av tiden och energin har gått åt till att plugga ryska, något som tagit mer tid än jag tror mig ha räknat med från början. Jag har varit ledig från jobbet den här veckan och det har nog varit tur tror jag, så att jag kunnat sitta med studierna i ryska glosor och grammatik.
Så har hösten kommit på allvar. Det känns verkligen i luften att hösten kommit och det är kyligt, inte minst morgnar och kvällar. Igår kom det första höstovädret – givetvis var vädret som värst just när jag behövde uträtta lite ärenden på stan. Regnet var så pass kraftigt att jag fick byta kläder när jag kom hem. Men nu är man åter till vardagen efter sommaren med semestrar och vistelse i sommarstugan. Nu är vädret sådant att man inte längre längtar efter att vistas i sommarstugan, grilla eller göra andra sommaraktiviteter. Nu väntar andra aktiviteter, man kan titta på film, tända ljus och ta härliga höstpromenader i skogen.
Dessa dagar har lugnet inte riktigt velat infinna sig på skärgårdsön, åtminstone inte på det vis som det brukar göra. Jag har haft en del att göra och fått hålla igång – och somliga dagar har jag till och med fått ställa väckarklockan på morgonen. Igår var en lång dag till exempel, jag var tvungen att åka hem till Stockholm i ett ärende. Strax efter sju på morgonen lämnade jag och jycken Rönnskär för att åka mot huvudstaden en sväng och var tillbaka vid åttatiden på kvällen. Både jag och hunden var supertrötta på kvällen och stupade i säng strax efter tio.
Som jag anade redan innan, var jag helt slutkörd i söndags kväll efter helgens övningar. Det har blivit en helg med alldeles för lite sömn, men väldigt mycket annat. I fredags vankades de konsert med Lars Winnerbäck och därefter kryssning till Åbo tillsammans med min systerson mellan lördag och söndag. En väldigt intensiv helg med andra ord, men samtidigt väldigt rolig.
Systersonen har ju tjatat en tid om en finlandskryssning och denna helg blev det äntligen av. Jag vet inte om det riktigt var vad han hade föreställt sig, men jag fick känslan av att han var väldigt nöjd när vi kom tillbaka till Stockholm i söndags kväll. Men även han var rätt slutkörd efter att ha hållit igång hela helgen. Det blev dock en bra kryssning med helt okej mat och hytt. Själv var jag lite besviken på smörgåsbordet dock – det som fanns var gott, men jag hade väntat mig lite fler rätter än vad som faktiskt fanns. Vet inte om jag är petig, men när man ändå betalar några hundralappar för smörgåsbordet, då väntar jag mig faktiskt att det finns en hel del mat. Hytten var dock helt okej, jag hade betalt extra för en lite större hytt och den var i storlek som ett mindre hotellrum.
Snart går vi in i september och jag börjar verkligen fråga mig vart sommaren 2022 tagit vägen? Det har gått så hiskeligt fort att jag nästan inte kan fatta det. Just nu känns det som att det relativt nyss var vår och man såg fram emot en lång, härlig sommar, nu börjar man ana sensommar – ja, nästan höst – i luften och om bara en vecka går vi in i den första höstmånaden. Sommarmånaderna har svischat förbi i en takt som är svår att föreställa sig på något vis, men så är det väl i princip varje år. Lever man på våra breddgrader, är sommaren generellt sett väldigt kort – det gå helt enkelt inte att komma ifrån.
Det känns som det var igår jag gick på semester och hade fyra långa, härliga semesterveckor framför mig. Men det är trots allt två månader sedan i skrivande stund – även om det inte känns så. Nu börjar det istället märkas att vi går mot höst; kvällarna blir mörkare, det blir kyligare och jag har till och med börjat ana lite höstfärger här och där (även om det är ganska blygsamt än så länge).
Så har det börjat komma information om min kommande kurs i ryska. Jag har ägnat eftermiddagen att gå igenom litteraturlista, schema och en massa annat inför kursen. Och givetvis har jag beställt en rysk-svensk-rysk ordbok. Den ryska ordbok jag har är från tidigt 90-tal och knappast korrekt uppdaterad med dagens moderna språk. Jag fick dock en smärre chock när jag tittade på ordböcker och insåg vad en bra ordbok faktiskt kostar. Drygt 700 kronor fick jag punga ut med för en rejäl ordbok, vilket jag inte riktigt hade räknat med när jag började titta efter lexikon. Som tur är, är det inte så mycket annan litteratur jag kommer behöva köpa, utan vi tycks få mycket kurslitteratur i form av kompendier.
På vinst och förlust har jag sökt två universitetskurser till hösten, i estniska och ryska. Och för ett tag sedan kom ju antagningsbeskedet, som visade att jag kommit in på båda utbildningarna. Något jag nog inte riktigt hade räknat med i ärlighetens namn. Eftersom jag skulle ha svårt att mäkta med att läsa två språk parallellt med varandra – av flera olika anledningar – så bestämde jag mig för att jag skulle välja bara en av kurserna. Tanken är att jag ska fortsätta jobba heltid parallellt med studierna (ingen av kurserna är på heltid ska tilläggas), så det blir svårt att få tiden att räcka till för att läsa två kurser. Sen ska man ju orka också, vilket förstås är ett kapitel för sig.
Efter viss beslutsvånda har jag till sist bestämt mig för att det fick bli ryska jag ska läsa, det känns ändå som att det lockar allra mest på något vis. Och ska man ranka vilket språk man kan tänkas ha mest nytta av, tror jag att jag har mer nytta av att kunna prata ryska än att kunna estniska. Sen ska jag inte neka till att det vore kul att kunna lite estniska med tanke på att jag har en del av min rötter där, i och med att min morfar kom därifrån. Men estniska får bli en senare fråga, kurserna kommer ju förmodligen att erbjudas även längre fram och det är inte omöjligt att jag tar tag i att lära mig även estniska så småningom.
Idag kom så antagningsbeskedet till högskola och universitet, inte bara till mig utan till alla som sökt högre utbildning till hösten. Jag har lite på vinst och förlust sökt två språkkurser, en i ryska och en i estniska. Att jag sökt estniska beror på att min morfar kom därifrån och jag länge funderat på att lära mig språket eftersom jag dessutom är estnisk medborgare. Ryska läste jag på gymnasiet och har länge funderat på att återuppta det språket. Jag minns inte särskilt mycket efter de två år jag läste ryska på gymnasiet, men litegrann finns någonstans i bakhuvudet.
Så det föll sig naturligt att söka bägge kurserna när jag nu bestämt mig för att ta tag i att läsa något av språken på universitetsnivå. Innerst inne hade jag nog inte räknat med att komma in på båda kurserna, utan utgick ifrån att jag skulle komma in på bara den ena.
Häromdagen satt jag och gick igenom kalendern för att försöka se när jag har möjlighet att åka till stugan nästa gång efter semestern. Jag har i mitt schema en rad långledigheter inlagda och borde därmed inte ha några problem att hitta något lämpligt tillfälle att åka ut. Men det är bara att inse att kalendern är fulltecknad samtliga långledigheter framöver. Visserligen inte med bara tråkiga måsten, utan en hel del kul också. Det är konserter, kryssning och en del annat som är inplanerat, så jag ska väl inte direkt klaga egentligen.
Det är i princip bara en av långledigheterna som jag har ett tråkigt måste inplanerat – och det är en magnetröntgen i augusti. Den funderar jag faktiskt på att försöka boka om så att jag får en långledighet fri och kan ta en sväng till stugan, men det återstår att se om det är möjligt. Jag har skickat en förfrågan via 1177 om en ombokning, så vi får se vad de säger.