Visar: 21 - 24 av 24 RESULTAT
Dagbok

Månad fyra av sjukskrivning men fortfarande inte uttråkad

Jag har byggt upp en ganska bra tillvaro kring att gå hem hela dagarna. Hade jag haft en tillvaro där jag varit mer eller mindre sängliggande, hade jag förmodligen varit rejält uttråkad vid det här laget. Men riktigt så har läget inte varit, utan jag har haft viss energi att hålla igång med saker trots allt. Jag har kunnat lägga tid på att skriva och blogga till exempel, vilket inte gör mig någonting.
Den enda gången jag blivit i närheten av uttråkad, är nu när jag varit hemma med min trilskande höft och faktiskt inte kunnat göra ett smack. Det har gjort ont till och med när jag suttit, så det har varit en utmaning även att sitta vid datorn. Jag har extremt svårt för att bara gå hemma och inte göra någonting, det får mig att klänga efter väggarna på nolltid. Så jag är innerligt glad att det inte blev så långvarigt med höften denna gång, utan att det faktiskt gick över relativt fort.
Det kanske inte hade varit läge att jobba under sjukskrivningen, det finns ju trots allt en anledning till att jag är sjukskriven. Och det känner jag verkligen av, kroppen samarbetar inte så bra att det skulle vara läge att arbeta heltid. Jag fumlar med händerna, tappar saker och är oerhört vinglig på benen. Så länge jag sitter i min stol på jobbet skulle det gå, men gå ronder och – om det skulle behövas – göra ingripanden skulle vara desto mindre aktuellt.

Dagbok

Träningsvärk och stress

Äntligen har jag tummen ur a***et och faktiskt kommit mig iväg till gymmet. Jag har skjutit på hela grejen med att komma igång med träningen igen nästintill vansinne och ständigt hittat ursäkter till att inte börja träna igen – även intentionen hela tiden varit att jag ska börja igen, att det bara varit något av en formsvacka som gjort att jag inte kommit igång. Den största anledningen till att jag inte kommit igång med träningen igen har varit en alltför fullspäckad kalender. Jag har helt enkelt inte haft tid eller ork att träna. Sen har väl ekonomin i ärlighetens namn också spelat in. Mitt årskort på gymmet behövde förnyas i juli och jag har helt enkelt inte riktigt tyckt mig haft råd eftersom vi heller inte har något friskvårdsbidrag genom jobbet. Men nu har jag köpt ett nytt gymkort som jag betalar månadsvis via autogiro. Jag kan liksom inte hitta fler ursäkter till att stå över träningen när nu både tid och ekonomi tillåter träning igen.

Diet

En ny tillvaro

Jag har tagit det första steget till en ny tillvaro och det har gått förvånansvärt bra. Sedan en tid låter jag bli socker med några ytterst få undantag. Jag trodde någonstans att det skulle bli en tuff omställning, att det skulle kännas jobbigare än vad det faktiskt har gjort. Men med några få undantag har det inte varit några konstigheter att låta bli sötsakerna. Jag har tagit lite godis på helgerna, men inga mängder. Läsk dricker jag i princip aldrig som det redan är, så just det har det inte varit några problem att låta bli. Sen är socker inte det stor bekymret för min del, det är någonstans det allra minst bekymret när det kommer till vikten. Men jag har bestämt att försöka lägga om en vana i taget, det blir för jobbigt att ta allt på en gång. Nästa steg blir att börja tänka över mängden mat och försöka dra ner på portionsstorlekarna liksom hur många portioner jag tar.
Mitt stora problem är att jag har svårt för det där med att vara måttlig med sådant jag tycker om. Jag har svårt för att bara ta en godis, en kaka eller bulle, en öl eller en måttlig portion när det serveras god mat. Är det något jag tycker mycket om, är det nästintill en omöjlighet att vara måttlig. Men jag måste helt enkel vänja om mig, midjemåttet måste ner en gång för alla. Problemet därefter blir förstås att bibehålla vikten och midjemåttet när man väl nått sin marschvikt. Jag tror egentligen inte på det där med dieter, framförallt inte i långa loppet. Självklart kan du gå ner i vikt med hjälp dieter, men jag är tveksam till att plocka bort ämnen ur kosten mer eller mindre helt och hållet. Vi behöver fett, kolhydrater, salt och så vidare – men ingenting är bra att överkonsumera. I långa loppet tror jag mer på att vara måttlig med vad man stoppar i sig, äta så allsidigt som möjligt och samtidigt träna regelbundet.

Dagbok

Det där med att ha karaktär

Jag tycker att jag i normala fall har bra karaktär när det kommer till sötsaker. Även om jag inte har mycket till karaktär när det kommer till mycket annat, så kan jag oftast stå emot sötsuget när det ploppar upp. Men är det någon gång som jag verkligen får kämpa med sötsuget, så är det när jag jobbar på nätterna. Det är sällan jag är så sötsugen som när jag är vaken på nätterna. jag skulle med lätthet kunna vräka i mig stora mängder med godis och kakor om jag tillgång till det.
När jag jobbade inom Polisen, hade personklubben en liten ”kiosk” i personalrummet, där man sålde bland annat godis och smörgåsar till självkostnadspris. Det var rent livsfarligt, jag åt godis konstant under nattpassen – vilket också givetvis blev en viss kostnad varje månad också, även om det var självkostnadspriser man betalade för godiset.
På mitt nuvarande jobb, jobbar jag bara natt och sötsuget finns där i princip varje arbetspass. Till en början föll jag till föga för sötsuget och tog med mig godis och kakor till jobbet. Men jag har insett att det inte är hållbart i längden att vräka i sig socker varenda arbetspass, hur sugen man än är. Jag är i ett läge då jag måste börja tänka på min vikt och faktiskt få ner midjemåttet rejält. Så då är sockerintaget det första jag ska dra ned på, eftersom det känns som det trots allt är lättast – nattpassen till trots.