Vi ärver inte jorden av våra förfäder, utan lånar den av våra barn

I dagens läge pratas det oerhört mycket om det där med att tänka på miljön och att göra vad man kan för att värna om den enda planet vi har. Man ska tanka, köra och resa miljövänligt, äta vegetariskt, undvika flygning, helst köra elbil – och så vidare. En annan sak som varit på tapeten ett tag är internethandeln, som till viss del sägs vara en bov i miljödramat. Alla transporter åt höger och vänster med sådant vi beställer tär duktigt på miljön, inte minst om man begär hemkörning på prylarna man beställt. Sen tillkommer ett vanligt fenomen, inte minst när man köper kläder på internet – nämligen att man beställer hem och provar plagg för att sedan skicka tillbaka de plagg som av olika anledningar inte passar. Många klädföretag erbjuder gratis returer på plagg, vilket förstås är en god service för kunden – men återigen tär det på miljön. Det blir otroligt många transporter åt höger och vänster på så vis – först ut till kunden och sedan eventuella returer tillbaka till företaget.
Och jag ska erkänna en sak. Jag beställer ofta kläder på internet, ofta ganska stora mängder eftersom jag vet att jag kommer i ungefär en tredjedel av plaggen jag får – trots att jag har rätt bra koll på vilka storlekar jag behöver. Men jag beställer oftast märkeskläder och där är det lite av ett lotteri hur kläderna är i storlekarna – ibland är de små i storlekarna, ibland är de stora och passar därmed helt enkelt inte. Så en normal beställning jag gör är mellan 5.000 och 10.000 kronor, sedan returnerar jag runt två tredjedelar av plaggen. Så på just den punkten är jag inte ett dugg bättre än många andra, snarare är jag en del av problemet. Sedan ska erkännas att det inte är särskilt ofta jag beställer kläder, utan det är några få gånger per år.

Men nu har jag börjat störa mig på ytterligare en sak när det kommer till just detta miljöproblem. Jag beställer ofta kläder från Zalando, eftersom jag tycker de säljer bra kläder till ganska mänskliga priser. Däremot – i och med att jag sällan beställer enstaka plagg – kommer sällan beställning i ett, lite större paket. Istället kommer beställningen i minst två luftiga paket – många gånger fler än så. Alltså paket med väldigt mycket luft och sällan ett enda paket som man skulle kunna tänka sig. Är inte det ett väldigt slöseri med resurser, så säg?! Dels blir det fler paket – så det blir slöseri på paketeringsmaterial – men det blir också fler transporter. Beställer jag tio plagg, förväntar jag mig ett enda paket med dessa plagg – inte två till tre paket med tre till fyra plagg i varje paket. Dessutom blir det extra besvär för mig att behöva hämta ut flera paket hos postombudet istället att få hämta ut ett enda med alla plaggen i. Jag kan faktiskt inte förstå det system man har med flera paket per beställning. Och det är inte så någon enstaka gång här och där, utan i princip varje gång jag beställer kläder från Zalando som man gör så.
Trots allt behöver vi hjälpas åt för att komma tillrätta med de miljöproblem vi faktiskt har – med klimatförändringar och extremväder. Jag är nog inte den enda som är bekymrad över utvecklingen när det kommer till miljön, det måste göras något drastiskt och det nu. Så vissa företag kanske borde börja tänka över sina rutiner när det kommer till utskick av paket. Det är inte bara vi kunder som ska tänka på våra shoppingvanor, utan även företagen vi vänder oss till måste ta sitt miljöansvar. Trots allt väljer åtminstone jag företag delvis utifrån miljöansvar när jag väljer varifrån jag ska beställa exempelvis kläder. Och just detta med onödiga paket är ett stort minus när det gäller Zalando. Inte bara ur ren miljöaspekt, utan för att det blir väldigt mycket med besvär med fler paket som ska bäras hem.

Annars tycker jag att jag är ganska duktig på att tänka på miljön trots allt – och jag blir allt duktigare på att tänka miljövänligt ju mer det pratas om alla effekter på miljön på grund av människans leverne. Jag köper inte lika mycket nytt som tidigare, går något sönder försöker jag laga det istället för att det blir något nytt. Jag kör visserligen en dieselbil, men det är högst tillfälligt – och jag kör inte mer än vad som är absolut nödvändigt. Jag kör till och från jobbet och de gånger jag exempelvis har något tungt att släpa på. Men jag försöker åka kollektivt de gånger det faktiskt funkar. Vi sorterar soporna och kör till tippen med sådant som inte går att sortera på plats i bostadsområdet. Och det är verkligen inte ofta vi är ute och flyger, utan går det så blir det tåg eller andra miljövänligare färdmedel. För flyg är verkligen inte att rekommendera om man vill resa miljövänligt.
Så nog är jag tämligen duktig på att försöka vara så miljövänlig som möjligt, men man kan alltid bli bättre, så är det ju. Jag försöker verkligen tänka på att inte köpa nytt i onödan, köpa storpack och sortera sopor – liksom att naturligtvis hålla nere på matsvinnet. Det är väldigt lite mat vi slänger, utan vi försöker ta reda på alla rester så gott det bara går. Sen är det naturligtvis oundvikligt att det ibland blir mat man slänger, men jag tycker det är så motbjudande att vi har så bra med mat att vi kan slänga fullt ätbar mat medan människor runtom i världen svälter. Så så länge maten är fullt ätbar, sparar vi den och oftast gör vi också något med den – inte bara för att vi tänker på miljön utan även av etiska skäl.

Sen kan jag ibland bli lite trött på den miljöpolitik som förs och har förts, det känns inte alltid som att den har särskilt mycket till verklighetsförankring. Man dillar mycket om att det ska bli dyrare att köra bil – men man jobbar inte för att det ska finnas bra alternativ till bilen. I storstadsregionerna går det naturligtvis ofta att låta bilen stå och ta tunnelbanan eller bussen istället – men på mindre orter funkar oftast inte kollektivtrafiken lika bra och man är fortfarande hänvisad till att ta bilen, hur dyrt det än är. Jag minns hur det var när jag växte upp i utkanten av Hudiksvall – det var inte tal om att kunna ta bussen om man började jobba klockan sex eller sju, som ju många faktiskt gör. Det gick heller inga bussar på kvällarna, för den som jobbade till exempelvis nio eller tio. Så det var bil som gällde om man inte bodde på promenadavstånd till jobbet – och det kan trots allt inte alla göra. Jag har galant klarat mig utan bil under de år jag bott i Bagarmossen, men det är ju för att jag bott och jobbat inom tunnelbanenätet. Det hade inte funkat om jag bott långt ute i någon kranskommun och jobbat inne i stan eller någon annan kranskommun. Jag minns när jag bodde i Upplands Väsby och jobbade i Danderyd, det tog mig en timme och en kvart enkel väg kollektivt – vilket är på gränsen för att de faktiskt ska funka för att få vardagen att fungera. Då var jag på väg att skaffa bil, men fick slutligen jobb på Arlanda och hade vips mycket smidigare resor till och från jobbet.
Vill man nu få folk att köra mindre bil, då måste det också finnas vettiga alternativ till bilen – som till exempel väl utbyggd kollektivtrafik. Och den regering vi har idag gör ju trots allt inte vad som krävs alls för att vi ska nå miljömålen. Trots att man får kritik från olika expertinstanser, insisterar man på att driva igenom sin politik till varje pris. Så jag hoppas innerligt på en annan utgång av nästa val – jag tror mycket kommer bli bättre med en annan regering, inte bara miljöarbetet.