Vi kan inte ha någon kris nästa vecka, min kalender är redan full

Tiden tickar på och vi kan lägga ytterligare en vecka till handlingarna. Den gångna veckan har varit tämligen intensiv, som veckorna brukar vara för oss arbetssökande. Jag börjar förstå det som alla pensionärer säger, att man har en alltför fulltecknad kalender och intensiv vardag. Det kommer bli tufft när jag väl börjar jobba igen, att faktiskt hinna med allt – i ärlighetens namn vet jag inte hur jag ska hinna med att jobba med tanke på hur fullspäckad kalender jag har när jag inte jobbar. Under den gångna veckan har jag haft filminspelningar inplanerade liksom en anställningsintervju. Sedan har jag hunnit vara barnvakt till äldsta syskonbarnet och vi har varit på Sydpoolen och badat en dagen, sedan sov hen över till i fredags då vi var och bowlade innan det var dags för överlämning till föräldrarna på eftermiddagen. I lördags var det dags för födelsedagskalas för ett av sambons syskonbarn och det är alltid lika roligt med barnkalas!
Den kommande veckan har jag inte särskilt mycket inplanerat, utan kalendern är tämligen tom de kommande dagarna. Dock har jag en anställningsintervju inplanerad, men det är också allt. Fast särskilt ledig kommer jag inte vara ändå, eftersom jag har en hel del pappersarbete att ta tag i. Det är en hel del administration när man är egenföretagare och jag ligger lite efter med pappersarbetet för januari och februari. Så det ska jag ta tag i under de kommande dagarna och se till att redovisa kvitton, sortera in papper i pärmar och en del annat. Det är inte ett jobb som gör mig särskilt mycket att göra, men av någon märklig anledning har jag en tendens att skjuta det på framtiden ibland.

Sen vet jag att filminspelningar kan ploppa upp med tämligen kort varsel, så det kan mycket väl dyka upp en eller annan inspelning även under den kommande veckan. Det återstår att se, jag vet att jag emellanåt kan ha en vecka som ser lugn ut i förväg men som i slutändan blir ganska hektisk. Även anställningsintervjuer kan ibland komma med kort varsel, så det återstår att se om veckan blir så pass lugn som den ser ut nu i förväg. Vad gäller intervjuer, brukar man dock ofta kunna välja mellan ett utbud av tider så det är oftast inte så att man ringer och vill att jag kommer samma dag eller dagen efter på en intervju – även om det givetvis händer ibland. Lite synd är det att jag går arbetslös just denna tid på året, annars hade jag kunnat åka en sväng till sommarstugan och söka jobb därifrån. Det vet jag att jag gjorde förra gången jag gick arbetslös några veckor, då var det i slutet av augusti och jag valde att åka till sommarstugan i tio dagar för att ta det lugnt och fundera vad jag ville göra med framtiden. Jag tog med mig min systers hund, datorn och en back öl för att sätta mig Söderhamns yttersta skärgård och fundera över vad jag ville göra med tillvaron. Jag lade upp profiler på statist.se och LinkedIn och det var i den här vändan jag började som statist. Strax efter bildade jag min firma för att kunna fakturera för mina uppdrag – och snart fick jag även ett nytt jobb, den gången på Stockholms stad.
Nu lockar det inte så mycket att vara ute skärgården så här i mars, i en dragig stuga från 1800-talet med utedass och utan rinnande vatten. Det är lite för kallt trots allt, så jag håller mig hemma denna gång fram tills säsongen börjar i maj/juni. Men visst hade det varit skönt om det kunnat vara lite senare på våren, så att man faktiskt hade kunnat åka ut en sväng när man nu ändå har tiden. Jobb går ju att söka via internet, många anställningsintervjuer hålls via Skype, så det går alldeles utomordentligt att sitta på en skärgårdsö även om man är arbetssökande. Och det är inte längre bort än att man med kort varsel kan åka hem ifall det dyker upp intervjuer eller informationsträffar som ska hållas på plats i Stockholm. Ser man till att ha bil, är man trots allt hemma på några timmar så det är liksom inga problem om något dyker upp som man måste vara på plats för.

Nu är jag trots allt glad att jag har min firma som ger lite extra inkomster vid sidan av A-kassan. Jag har fått godkänt av A-kassan att fortsätta med firman som i samma utsträckning som tidigare utan att det påverkar A-kassan, vilket var ett överraskande beslut. Jag trodde nämligen att jag skulle behöva rapportera hur mycket jag ägnar mig åt firman och få avdrag på ersättningen på A-kassan – men så är det alltså inte. Och det är roligt att kunna ägna sig åt filmning i den utsträckning man vill, eller rättare sagt i viss utsträckning. Skulle jag göra detta på heltid vore det en helt annan sak, då skulle det garanterat påverka nivån på A-kassan. Nu räknade man firman som en bisyssla med tanke på hur pass få timmar jag i snitt lagt på den de senaste månaderna. Så då blir det tydligen något helt annat.
Trots allt verkar det som att jag har tur när jag har med myndigheter att göra. Jag har inte haft några som helst problem med Försäkringskassan när jag varit långtidssjukskriven. Visserligen fick jag lite konstiga meddelanden från A-kassan under besluttagandets gång, bland annat att jag skulle ha orsakat uppsägningen själv. Men ungefär en månad efter att jag skickat in min ansökan, kom beslutet om att jag faktiskt blivit beviljad A-kassa på heltid. Man har ju hört om personer som fått vänta avsevärt mycket längre än så på att ens få ett beslut – och i slutändan fått väldigt märkliga beslut. Detsamma gäller hur somliga får tampas med Försäkringskassan när man är sjuk, då man verkligen inte orkar tampas med myndigheter utan bara behöver få vardagen att fungera.

Litegrann har jag lagt om strategin när det gäller jobbsökandet jämfört med hur jag gjorde i början, under de första veckorna som arbetssökande. Då trodde jag att jag var tvungen att söka det mesta som jag var behörig till, att jag var tvungen att söka väldigt brett. När jag sedan hade mitt uppstartssamtal med Arbetsförmedlingen visade det sig att det räcker med sex jobb i månaden – vilket ju är något helt annat än att söka i princip allt som ploppar upp. Så jag har gått från att söka det allra mesta som dyker upp till att vara lite mer selektiv när jag söker. Sex intressanta jobb känns det inte som att det är några som helst problem att hitta varje månad, så det ska jag klara känns det som. Jag har nu skickat in min första aktivitetsrapport till Arbetsförmedlingen och håller nu tummarna att jag får den godkänd – men jag kan trots allt inte se något som hindrar ett godkännande. Jag har sökt långt fler än sex jobb och även varit på ett antal intervjuer.
På något sätt är det alltid lite skrämmande när man ska bli granskad av myndigheter, när man granskas i sömmarna för att leva upp till vissa regler. Jag förstår att det måste finnas vissa regler att följas, att man inte bara kan gå hemma och lyfta bidrag utan att aktivt söka jobb. Någonstans är det trots allt så att man måste göra det man kan för att komma tillbaka till arbetsmarknaden igen. Man kan inte gå hemma och vänta på drömjobbet med stort D dyker upp. Och det är väl också det som gjort att jag sökt de jobb som dykt upp och inte varit särskilt selektiv. Nu har jag ändrat strategi litegrann, men söker fortfarande tämligen brett.