All sjukdom är gudomlig och all sjukdom är mänsklig

Två dygn har gått sedan mitt besök på akuten på Sös. Det har varit två dygn med fortsatt hosta, snuva och rossliga luftvägar. Om antibiotikan hittills gjort så mycket nytta, vet jag inte, jag tycker fortfarande jag rosslar, hostar och snuva ungefär som vanligt. Möjligen är det lite skillnad på luktsinnet, jag tycker att jag börjar känna lite fler dofter trots allt. Enligt läkaren skulle jag känna en markant skillnad redan inom ett par dagar, men den skillnaden har jag ännu inte märkt av. Jag är fortfarande halvdöv på höger öra, där det sedan länge slagit lock – och jag hostar frekvent trots hostmedicin och slemlösande medicin.
Det känns i alla fall betryggande att det inte var någon propp, utan inget allvarligare än en lunginflammation. Det var något av en slamkrypare enligt akutläkaren att det skulle vara en propp, men med tanke på min sjukdomshistorik med cancer och allt, ökar risken för att få proppar så man ville i alla fall kolla för säkerhets skull.

Men jämför jag med hur jag mådde till en början, så är det milsvid skillnad. Då var jag mer eller mindre sängliggande, idag är jag ändå uppe och smågrejar lite med saker här hemma. Inga stora saker; jag städar inte, jag handlar inte och gör inte så mycket annat ansträngande. Men jag orkar laga lite mat, pyssla med julförberedelserna och tvätta.
Jag har nu skrivit två tredjedelar av företagets julkort, vilket är ett rätt stort antal. Och som varje år, inser jag att jag beställt för få julkort – i princip varje år får jag beställa extra julkort när jag kommit en bit in i skrivandet. Nu har jag beställt till fler julkort och kuvert så att jag kan få iväg kort till alla som ska ha ett. Det blev några hundralappar dyrare än jag kalkylerat med från början, men det drabbar ju inte direkt någon fattig så det får bli så.
Sen återstår att posta alla julkorten, men det kommer bli först en bit in i december. Jag har börjat skriva dem redan nu av två anledningar. Dels för att de är så många – närmare 300 stycken – så jag måste vara ute i god tid. Men sen har jag nu tiden och till viss del orken att sitta med julkorten. Så det är lika bra att passa på att få det gjort redan nu.
När företagskorten är skrivna, ska jag ta tag i de privata korten – men de är inte lika många och kommer inte ta lika mycket tid i anspråk. Däremot har jag problemet att många av de adresser jag behöver till de privata julkorten fanns i den telefon som jag sumpade i vattnet i somras. Så det kommer bli något av ett detektivarbete för att få tag i alla adresser i år. Men jag har mina knep och ska nog kunna komma över de allra flesta adresser som jag behöver. Minns ni förr tillbaka, när man slog i telefonkatalogen för att hitta adresser och telefonnummer?! Hade man inte rätt telefonkatalog, fick man ringa nummerupplysningen – som var väldigt dyrt. Idag behöver man bara knappa lite på datorn, så hittar man oftast de uppgifter man behöver.

Nu har jag i alla fall sjukskrivit mig för några dagar till och imorgon bitti ska jag masa mig upp ur sängen i god tid för att ringa vårdcentralen och försöka få ett läkarintyg till. Det borde inte vara några problem att ordna med tanke på min sjukdomsbild, jag kan inte tänka mig något annat än att jag blir fortsatt sjukskriven. Men jag måste ändå ringa för att ordna det. Jag hoppas nu att jag är inne på sista veckan som sjukskriven och att antibiotikan faktiskt biter som det är tänkt. Förra dosen jag fick var väl helt enkelt för mesig milt uttryckt.
Jag blivit remitterad tillbaka till vårdcentralen från akuten och man ska följa upp mig inom de närmsta två veckorna. Blir jag sämre ska jag uppsöka akuten igen, men det hoppas jag innerligt att jag slipper, jag vill inte spendera en massa timmar där igen om det inte är absolut nödvändigt.
Nu ska jag istället börja tampas med myndigheten Försäkringskassan för att förhoppningsvis få sjukpenning för den kommande tid som jag ska vara hemma. Jag har blandat ihop det hela lite och fick för någon veckan för mig att det var redan efter sjukdomsvecka ett man skulle vända sig till Försäkringskassan. Men ack så fel jag hade, vecka två står ju arbetsgivaren för – det är först vecka tre som man ska börja tampas med myndigheterna. Jag hoppas innerligt att det går smidigt denna gång, att jag inte sak behöva vänta i månader på mina pengar eller att man börjar ifrågasätta läkarintygen jag skickar in.
Min övervägande erfarenhet av Försäkringskassan, är att det funkat bra genom åren. Det var bara en gång som jag hade åsikter om handläggningen, då det tog två till tre månader innan jag fick mina pengar. Men bortsett från det tillfället, har jag alltid fått ett bra bemötande, pengar i tid och ingen har ifrågasatt läkarintygen jag kunnat visa upp. Man hör ju väldigt mycket illa om Försäkringskassan, men det är i grunden inte den erfarenhet jag har när jag varit i kontakt med dem. Så jag hoppas det blir likadant även denna gång. Sedan har jag ju varit sjukskriven för allvarliga saker som exempelvis cancer – och då kanske inte ens Försäkringskassan jiddrar särskilt mycket. Det är väl inte helt ovanligt att man är långtidssjukskriven efter en sådan diagnos.

Det är dock frustrerande att det ska vara så långdraget denna gång. Jag som i princip aldrig år sjuk, allra minst förkyld, har nu varit sjuk i en förkylning med efterföljande lunginflammation i snart en månad. Det är minst sagt tröstlöst, jag börjar bli rätt less vad gäller att mestadels gå hemma och inte orka göra så mycket.
Jag är inte van vid att vara hemma och sjuk särskilt mycket, jag brukar alltid vara frisk och det är ytterst sällan jag åker på något av alla de influenser och magsjukor som går. Men blir jag väl sjuk, då blir jag oftast rejält sjuk – som den här gången. Jag kan liksom inte få en liten släng av något och sedan bli fisk snabbt, det tycks vara en omöjlighet för min kropp.
Men jag är heller inte den som klagar i onödan, det är en sak som är säker. Jag vet inte hur många gånger jag sett vårdpersonal skaka på huvudet och säga saker i still med att ”Du skulle kommit hit för länge sen”. För jag går inte till doktorn i onödan heller, utan bara när jag verkligen mår riktigt, riktigt dåligt. Jag kan idag skratta lite åt vårdpersonalens råd när jag först ringde 1177 för att fråga om min hosta, som jag tyckt hållit i sig ovanligt länge. Man kom med lugnande besked, det var ingen fara sa man och skrev ut hostmedicin till mig. Först när jag gick till läkaren för att få ett läkarintyg så att jag kunde vara hemma från jobbet blev jag undersökt – och man fastslog en lunginflammation. Precis vad jag då misstänkt i flera dagar.
Jaja, nu får jag trots allt den hjälp jag behöver och håller fortfarande tummarna för att snart bli frisk. Inom något dygn ska jag förhoppningsvis känna mig ännu piggare om man ska lita på vad läkaren säger.