Bankchefer är pessimister eftersom de lånar ut pengar till för många optimister

Jag har alltid tyckt att vi har det väldigt förspänt i Sverige på väldigt många sätt, att vi har det otroligt bra med tanke på all hjälp man kan få från samhället ifall livet tar oväntade vändningar. Blir man sjuk får man ersättning från Försäkringskassan, blir man av med jobbet finns det A-kassa. Det finns en lång rad bidrag och hjälp att få från samhället för att ekonomin ska fungera någorlunda. Och vi ska vara tacksamma över det samhälle vi har, över att vi byggt upp ett så bra välfärdssamhälle som vi faktiskt har. Jag har själv varit långtidssjukskriven vid några tillfällen, inte minst när jag för några år sedan fick cancer och var borta från jobbet nästan ett halvår. Och då har Försäkringskassan funnits där och jag har fått hjälp för att få ekonomin att fungera – även om man naturligtvis inte blir fet på vare sig sjukpenning eller A-kassa. Snarare är det tvärtom en hjälp att få ekonomin att gå runt och ingenting annat. Själv hade jag aldrig klarat min sjukdomsperioder utan sjukpenningen från Försäkringskassan.
Och jag blir så förvånad när man hör om hur Försäkringskassan ibland har betett sig, för jag har aldrig haft några som helst problem i mina kontakter med den myndigheten. Istället har det alltid flutit mer eller mindre friktionsfritt och jag har fått ett klockrent bemötande i kontakten med denna annars så utskällda institution. Jag har aldrig känt att jag blivit illa bemött, ifrågasatt eller på annat vis konstigt bemött – vilket man ju annars ofta får höra att folk blir när de är i kontakt med Försäkringskassan. Men man får väl tänka att det är en stor myndighet med flera tusen anställda, att det naturligtvis smiter in ett och annat rötägg även där.

Är det däremot en institution där jag känner att jag på sistone blivit konstigt bemött, så är det A-kassan – som jag ju haft med att göra under det gångna året. Jag blev ju av med jobbet i januari förra året och ansökte givetvis om A-kassa redan till en början. Men tror ni att den beviljades? Nej, det var en process i sig kan jag säga – och bland annat ville man att jag skulle styrka att jag själv inte orsakat min uppsägning. Och hur 17 styrker man en sådan sak? Jag hade pappren med min uppsägning från Trafikverket, men i övrigt inga dokument som kunde styrka varken det ena eller det andra. Jag skickade kopior på all dokumentation kring min uppsägning till A-kassan och lite motsträvigt beviljade man till sist ersättning. Men jag har sedan alltmer fått känslan av att jag fått en handläggare som haft ganska tråkigt på jobbet och försökt hitta saker att sysselsätta sig med. Det har varit ett år av ständiga kontroller av att jag sköter mig och rapporterar mina tider som jag ska. Inte minst sedan jag i somras började jobba deltid och därmed stämplade upp till heltid, då har kontrollerna varit rigorösa.
Jag har bokstavligen börjat fundera på om man snart tröttnar på mig på Sjöfartsverkets HR-avdelning, med tanke på hur ofta man begärt in arbetsgivarintyg, tidsjournaler och en lång rad andra dokument. Dokument som jag i min tur fått begära ut från HR-avdelningen. Visst ska det hållas en koll på att folk inte fuskar med de bidrag man får, men här har det nästan känts orimligt med alla papper som ska skickas in stup i kvarten. Och inte nog med alla papper och dokument man begärt in, det har också varit ett väldigt knepigt bemötande man fått under det här gångna året. Stelt, buttert – ja, nästan ett otrevligt bemötande har det varit. Jag kan tycka att man kan vara lite serviceminded även som handläggare på A-kassan – men den biten tycks inte ”min” handläggare inte ha förstått.

Missförstå mig nu rätt. Självklart ska man ha ett kontrollsystem för tillse att folk inte fuskar. Men det behöver inte utesluta ett korrekt bemötande gentemot oss som går på A-kassa. För man får inte glömma att även om vissa fuskar, så gör de allra flesta inte det. Och någonstans förväntar jag mig faktiskt ett korrekt bemötande även när jag är i kontakt med Försäkringskassan, A-kassan och liknande instanser. För min del är det nu så illa att jag faktiskt på allvar överväger att byta fackförbund efter det bemötande jag nu fått från mitt nuvarande fackförbund med tillhörande A-kassa. Om det är bättre någon annanstans vet jag inte, men det kan knappast bli sämre i alla fall. Sen ska jag förhoppningsvis inte behöva ha mer med A-kassan att göra, mer än jag är medlem där – men jag vill i alla fall göra en markering och visa att jag vill bli bemött korrekt när jag har med A-kassan att göra. Och så ska det naturligtvis vara oavsett om jag är arbetssökande eller vänder mig till A-kassan i något annat ärende.
Så kontroll i all ära, men utför den med respekt för de människor ni kontrollerar. Alla är inte fuskare, utan de allra flesta är ärliga samhällsmedborgare som bara vill göra rätt för sig. Sen kan det bli fel ibland när man rapporterar sin tid exempelvis – men det behöver inte betyda att man uppsåtligen fuskar. För min del har jag av misstag råkat rapportera in några timmar fel vid ett par tillfällen och därmed blivit återbetalningsskyldig för en del av de pengar jag fått utbetalda från A-kassan. Det i sig säger jag absolut ingenting om, men jag känner mig samtidigt lite misstänkliggjord för att ha försökt fuska. Vilket naturligtvis inte är fallet, utan det har varit misstag och ingenting annat. Men hos A-kassan är man uppenbarligen av en annan uppfattning, vilket känns oerhört trist.