Bloggar är en verklig kraft – de är inte bara för nördar längre!

458 dagar i rad har jag nu publicerat inlägg på bloggen och mitt personliga rekord i antal dagar i rad slår alla tänkbara rekord. Jag är fullt medveten om att jag inte alls behöver publicera något varje dag, att jag med största sannolikhet behåller mina läsare ändå. Men det har liksom blivit en grej sedan jag gick hemma och inte jobbade, då jag faktiskt hade tid att blogga på daglig basis. Nu vill jag helt enkelt se hur länge jag kan få denna trend att hålla, hur många dagar i rad jag hinner publicera något innan det av någon anledning helt enkelt inte går längre. För förr eller senare kommer jag förstås tvingas att inse att det inte går – på grund av tidsbrist, brist på inspiration eller något helt annat. För en sak är jag väldigt noga med när det kommer till bloggen – och det är att kvalitet går före kvantitet. Så kommer jag dithän att jag av brist på inspiration inte kan publicera något, då kommer det också att bli så. För jag låter hellre bli att publicera ett dåligt författat inlägg än att fylla någon slags kvot av publicerade inlägg.
Jag minns en bloggtävling som utlystes för en väldig massa år sedan, medan jag fortfarande bodde kvar i Kalmar och pluggade. Då utlyst PostNord en bloggtävling bland oss som hade sommarvikariat där – och tävlingen gick helt enkelt ut på att blogga om sitt sommarjobb på PostNord. Man ville väl göra lite reklam för PostNord helt enkelt. Eftersom jag redan hade min privata blogg, fick jag en personlig inbjudan till att vara med i tävlingen. Jag tvekade lite eftersom jag tyckte att jag hade fullt upp med den blogg jag redan hade. Men så hoppade jag på, deltog lite halvhjärtat – och det slutade med att jag vann alltihop. Detta trots att jag inte bloggat i ämnet varje dag, utan några gånger i veckan bara. Vilket väl får vara ett bevis för att kvalitet går före kvantitet även bland många läsare. Men jag kan bara gå till mig själv, jag följer ju också en del bloggar – och jag vill gärna ha uppdateringar några gånger i veckan i alla fall. En bloggare dom bara uppdaterar vid enstaka tillfällen får nog svårt att behålla sina besökare har jag en känsla av.

Sen är bloggandet mer eller mindre en heltidssysselsättning på många sätt. Det är inte bara tiden jag sitter vid datorn som går åt till att blogga, man ska sedan försöka hitta inspiration och uppslag till nya inlägg. Jag skulle med lätthet kunna ägna mig åt bloggandet på heltid om det bara hade burit sig rent ekonomiskt, det är inga som helst problem att fylla 40 timmar i veckan med bloggande och allt som hör därtill. Men det är få förunnat att ha det så, man ska tusentals besökare per dygn för att ens ha en chans att kunna livnära sig på en blogg. För min del går ekonomin knappt runt om man ska räkna på det rent ekonomiska när det kommer till bloggen. Jag får i bästa fall in vad blogghotell och bildmaterial kostar årligen – men oftast är det en ren förlustaffär, utan bloggandet är och förblir en hobby och inget som bidrar till hushållsekonomin på allra minsta sätt. Sen hade det förstås varit roligt om man kunnat haft en mer kännbar inkomst på bloggen, det måste jag väl erkänna – men så långt kommer jag förmodligen aldrig att komma, det är bara att acceptera.
Med åren har jag lärt mig de flesta knep man kan tänka sig för att locka till sig läsare. Det gäller att länka åt höger vänster, att låta bloggen synas så mycket som möjligt helt enkelt. Sedan har jag en liten signatur i alla mejl jag skickar, där bland annat en länk till min blogg finns med. Jag har visitkort att dela ut och lite andra reklamprylar där bloggen syns. Och det gäller att kunna formulera rubriker som lockar till sig läsare, forma bra URL-adresser till varje inlägg, lägga till bilder i varje inlägg – ja, det är ett enormt arbete för att få folk att besöka bloggen. Sedan ska den förstås vara intressant nog för att folk ska komma tillbaka, vilja läsa fler inlägg som jag skrivit – och där kommer man på det där med kvalitet framför kvantitet. Skriver man alltför många innehållslösa och intetsägande inlägg, då kommer folk i slutändan inte tillbaka.

Sen säger jag inte att min blogg skulle vara perfekt på något vis, att det skulle vara den bästa av alla bloggar. Men jag har börjat lära mig knepen att locka till mig läsare – och det märks trots allt på de dagliga besökssiffrorna. Jag vet ungefär vilka inlägg som kommer dra till sig läsare och vilka om inte kommer att göra det. Varför jag då publicerar inlägg som kanske inte drar till sig många läsare? Hur går det ihop med ”kvalitet framför kvantitet”? Det är väl en kombination av att jag ibland vill skriva av mig vissa saker, ändå vill få ut vissa saker – liksom lite experimentlystnad där jag vill se vad som går hem också. För även om jag bloggat i sisådär 18 år vid det här laget, så känns det inte som att jag är fullärd ännu. Till det kommer att det förstås går trender i bloggandet också, det som gick hem för 15 år sedan går inte hem idag. Så inlägg jag inte tror ska dra till sig läsare och skapa diskussioner kan göra det – och tvärtom. Så jag kör i ganska stor utsträckning på att publicera det jag vill publicera, sedan får det dra till sig läsare eller ej.
För grejen är nog att min målsättning kanske inte är att bli någon Blondinbella (om Isabella Löwengrip nu kallar sig för det fortfarande?). Jag bloggar för att det är roligt, för att jag vill få ut mina åsikter och känslor – men kanske inte så mycket för att bli en stor bloggare. Jag medger att det hade varit roligt, men man får vara realist också – det är nämligen få förunnat att få de besökssiffrorna. Oavsett vad man skriver om, oavsett sitt uttryck som bloggare är det svårt att slå igenom i det mediebrus som råder.