Din tankesmedja i etern
Hälsa och träning är en viktig del i tillvaron för många av oss – inte minst om man vill ha ett hyfsat lång liv. Det är alltid en avvägning mellan att unna sig saker och att faktiskt avstå från sådant om är rent hälsovådligt. Men någonstans vill jag samla det som är viktigt för MIG för att leva någorlunda hälsosamt och faktiskt röra på mig.
Nu har jag skjutit upp det gång på gång under hösten och tänkt att jag tar det en annan gång. Men nu ska jag faktiskt ta tag i det och se till att börja gå ner i vikt. Jag har bestämt datum för att påbörja min diet, men sen har det liksom inte blivit av …
Det där med min återupptagna träning har ju tyvärr gått lite sisådär. Jag sa upp mitt gymkort vid årsskiftet eftersom jag tänkte att jag skulle utnyttja Trafikverkets tämligen generösa friskvårdsbidrag, men hann aldrig det innan jag blev uppsagd. Sedan har jag inte tyckt mig haft råd att skaffa ett nytt medan jag gått arbetslös. Nu …
Fem kilo. Så mycket har jag faktiskt gått ner på sistone, utan att ha gjort några alltför drastiska åtgärder i min tillvaro. Jag har bara tänkt lite extra på vad jag stoppar i mig och i vilka mängder – jag har knappt rört på mig eller tränat, utan bara tänkt lite extra på det där …
Så är säsongens vinterkräksjuka i farten för den här gången. Och jag är så glad att jag i normala fall brukar slippa de årliga influenserna när de kommer. Den årliga vinterkräksjukan har jag inte haft på säkerligen 20 år, men å andra sidan har jag heller inga småbarn som drar hem både det ena från …
Det är ironiskt när det kommer till min träning. Jag hade byggt upp en bra rutin kring träning fram till för något halvår sedan, men sedan började jag slarva under sommaren och det blev inte mycket träning gjord. Så började jag sakta komma igång under hösten, men så blev jag sjuk i lunginflammation – och …
Ibland kan jag verkligen avundas träningsfreaks som tycker om att hänga på gymmet och verkligen tycker det är roligt att göra det. Jag kan avundas alla dem som som känner att de ”unnar sig” något roligt och trevligt när de går till gymmet eller ger sig ut på löparrundan. Jag kan känna en avundsjuka inför dem som till och tar med sig träningen på semestern och nyttjar hotellets gym när de är lediga och bortresta.
Själv försöker jag ständigt hitta undanflykter till att gå till gymmet. Jag letar efter om jag inte har ont någonstans, om jag inte känner mig lite snuvig eller känner mig krasslig. Eller – givetvis – om jag verkligen har tiden att gå dit och inte har något ”viktigare” för mig. Detta trots att jag ju vet att jag behöver träna, att jag märker att jag mår bra av det och att jag verkligen behöver det för att hålla vikten i schack.
Men för mig träningen inget annat än ett ont måste, ungefär som att betala räkningarna, gå till jobbet eller ha hemorrojder. Jag tycker verkligen det är dödstråkigt att träna och har inget svårt att hitta ursäkter till att låta bli. Men eftersom jag vet att jag faktiskt behöver träna – av flera anledningar – kan jag avundas eller er som tycker att träning är något roligt. Det skulle göra tillvaron på gymmet så otroligt mycket enklare och mer lustfylld.
Nu har jag fått acceptera att jag inte längre har några ursäkter, jag kan inte skylla på något längre. Höfterna har slutat trilskas sedan ett tag tillbaka och det är dags att bita i det sura äpplet och ta sig tillbaka till gymmet. Jag har dragits med trilskande höfter under en stor del av våren och inte velat belasta dem med att gå och träna. Vilket i och för inte gjort mig särskilt mycket, eftersom träning för mig bara är ett ont måste. Jag vet att jag behöver träna för att hålla vikten i schack och för mitt välmående i övrigt. För jo, jag märker att jag generellt mår bättre när jag tränar regelbundet. Jag orkar mer, får ett jämnare humör och vikten springer inte iväg hur mycket som helst vid blotta åtanken på en bulle eller pizza.