Det där med yttrandefrihet är en frihet under ansvar. Ett ganska stort ansvar dessutom, då det är en frihet med vissa begränsningar som inte ska blandas ihop med åsiktsfrihet. Jag får exempelvis tycka att du är en ful idiot, men det är inte nödvändigtvis förenligt med yttrandefriheten att jag talar om det för dig. Det är inte olagligt att ha åsikten att alla invandrare är pedofiler som ritualmördar små barn och gifter sig med minderåriga, men det kan falla under hets mot folkgrupp att uttala sådana åsikter.
Du kan heller inte förvänta dig att ventilera dina åsikter – oavsett vilka åsikter det är – på vilken plattform som helst. Kommenterar du på en blogg eller någons Facebooksida, är det upp till sidans administratörer om de vill låta kommentarerna ligga kvar eller ej. Och det är inte censur om administratörerna tar bort dina kommentarer.
Inte minst från högerhåll tramsas det ofta väldigt mycket om det där med yttrandefrihet och vad som är censur eller ej. Jag själv brukar inte dra mig för att plocka bort personer som har – enligt mig – alltför obekväma åsikter om olika saker från till exempel Facebook. Somliga har jag till och med blockerat. Jag vill helt enkelt inte ha en massa hat och befängda åsikter om invandrare i mitt flöde. Men jag får då ibland höra att de tycker sig ha blivit censurerade och utsatta för både det ena och det andra. Trots att de själva spritt en massa hat och annan skit omkring sig, men det är något som de enligt sin egen uppfattning har rätt att göra i yttrandefrihetens namn.
