allkonstnarenJag har pluggat mycket genom åren och tycker att jag är en tämligen van student. Men jag har insett att jag på en punkt haft rätt bra med tur – nämligen att i princip all kurslitteratur jag haft varit på svenska. Men nu, när jag påbörjat kursen i rysk idé- och kulturhistoria har turen svikit mig och jag har inte längre kurslitteratur enkom på svenska, utan även på engelska. Och alla som pluggat på högskola vet ju att man inte bara får ett par sidor att läsa mellan föreläsningarna, utan vi kan snacka hundratals sidor som ska plöjas igenom. Vilket inte är helt lätt med tung facklitteratur på engelska – vilket du förmodligen också vet om du pluggat på högskola eller universitet någon gång.
Jag kan säga att det går mycket kaffe och vatten när dessa hemuppgifter skall göras, det är många timmar som kommer att ägnas åt att plöja igenom dessa texter de kommande månaderna. Sakta har jag börjat lära mig att inte läsa allt för djupgående, att inte fastna på detaljer utan att mer skumma igenom texterna och försöka snappa upp det som är viktigt och ingår i uppgiften jag ska göra. Det går helt enkelt inte att läsa för djupgående och noggrant när man har så mycket text att läsa, den tiden finns inte för mig i dagsläget.
Kursen i ryska kommer hållas enkom på ryska och och engelska, vilket är ytterst ovant – men å andra sidan bra ur inlärningssynpunkt. Förra terminen var undervisningsspråket svenska, men denna termin är det alltså annorlunda. Så mina språkkunskaper sätts minst sagt på prov denna termin, något annat vore lögn att säga. Jag tycker att jag pratar ganska bra engelska och tur är väl det, när jag nu går två kurser där mina engelskkunskaper ställs på prov så det brakar om det.
Det kommer bli tufft att försöka hinna med allt de kommande veckorna, både nytt jobb och mina två kurser, så det återstår att se om jag faktiskt hinner och orkar. Men så länge det känns roligt ska jag försöka att härda ut och genomföra kurserna ordentligt. Jag sätter inte som mål att jag ska ha högsta betyg när kurserna är klara, utan jag är nöjd om jag är klar med godkänt betyg, det räcker för mig.
Två dagar har gått på det nya jobbet och i dagsläget känns allt exceptionellt bra. Vi är några nya som har börjat och vi har blivit väldigt bra omhändertagna dessa två dagar som hunnit gå sedan anställningen började igår. Jag har ju jobbat på Trafikverket tidigare, så mycket känns fortfarande bekant även om det hunnit gå några år sedan jag var där senast. En del är som sagt gammal skåpmat, men det är också en hel del nytt att ta in – så jag kommer få ligga i en hel del framöver för att ta in allt. Men det ska gå på ett eller annat sätt och jag ger mig fasen på att detta ska bli bra. Jag tycker om Trafikverket som arbetsgivare och det känns verkligen kul att vara tillbaka. Att vara statligt anställd är en extra trygghet när det kommer till anställningstrygghet, pension och semester. Jag går upp en del i lön i och med nya anställning, kommer ha mer semester att ta ut och har en förmånligare pension än om jag varit kvar inom det privata. Och just det där med pension är något som jag börjat tänka allt mer på på sistone, trots allt har jag inte så fruktansvärt många år kvar till pensionen. Må så vara att det är ungefär 20 år kvar, men det börjar kännas viktigt att tänka på pensionen trots allt. Och då är det ofta förmånligare att vara statligt anställd, åtminstone har det varit så tidigare.
Dock är jag inte van vid kontorstider och känner att det kommer bli aningen påtagligt att stiga upp tidigt varje morgon för att åka till jobbet. Men det är trots allt en begränsad tid som jag ska ha kontorstider, så det får väl ändå funka. Det är bara under september jag ska göra kontorstider, så det är verkligen inte lång tid som kontorstider råder. Därefter kommer jag återgå till skift – och det är ett bra, luftigt schema som jag har fått. Så jag ser fram emot att återgå till skiftgång igen, vilket ju trots allt är så som jag vill jobba. Jag har aldrig tyckt om kontorstider och orkar helt enkelt inte med att vara uppe tidigt varje morgon.
Sommarsäsongen 2023 är definitivt över och det är trots allt med kluvna känslor man återgår till vardagen igen. Jag brukar tycka att det är skönt på ett vis när sommaren är över och man återgår till vardagen, samtidigt är det med ett sting av vemod över att sommaren är över för detta år. Så brukar jag inte känna med någon annan årstid, men just när sommaren är förbi går det inte att låta bli att känna ett sting av vemod. Sommarstugan är invintrad för säsongen och nu väntar den mörka och kalla delen av året.
Samtidigt känns det lite skönt att hösten är här och att vardagen samtidigt tickar igång igen, det går faktiskt inte att komma ifrån. Jag har en tendens att bli lite rastlös under sommaren när allt går på halvfart och ingen går att få tag på. Nu är folk tillbaka på arbetet och Sverige är igång igen som vanligt.
Hösten 2023 är redan uppbokad till stor del av en lång rad saker, i princip varje helg under september är redan uppbokad och det börjar redan se fullspäckat ut även i oktober. Så jag har en hel del att se fram emot de kommande veckorna, allt annat är en lögn att säga. Och det är just charmen när hösten drar igång, att planera in nya saker att göra. Jag har sällan så mycket att göra som just under höstarna av någon besynnerlig anledning.
