En riktig vän är en som går in när resten av världen går ut

Jag har varit inne på det här i ganska många tidigare inlägg på bloggen, men det tycks vara på sin plats att ta upp det igen. Lite då och då får jag vänförfrågningar på Facebook från personer som jag inte känner, oftast folk som följer min blogg. Och jag godkänner aldrig vänförfrågningar från personer som jag inte känner – oavsett om vederbörande följer min blogg eller ej. Min ”policy” är att jag ska ha en relation till alla som finns på min vänlista på Facebook – det är nya eller gamla kolleger, klasskompisar, släktingar och vänner. Jag har i skrivande stund 575 vänner på Facebook och samtliga personer har jag eller har haft någon form av relation till genom åren. Vi har jobbat ihop, pluggat ihop, umgåtts, dejtat – eller något annat – och jag är benhård på den punkten. Jag minns väldigt väl en tjej jag dejtade för väldigt många år sedan. Hon ville lägga till mig på Facebook redan efter att vi chattat med varandra någon dag och jag sa nej till det, eftersom vi inte ens träffats utan bara skrivit via en dejtingsida. Hon blev extrem förolämpad minns jag – och trodde att jag hade något att dölja när jag inte ville lägga till henne. Men alla har vi olika inställningar till det där med att lägga till folk på Facebook, så är det ju. Hon lade förmodligen till folk lite mer ”frikostigt” än vad jag gör och har gjort. hade hon och jag däremot haft kontakt en längre tid, även om vi inte träffats, hade jag kanske haft en annan inställning. För jag har vänner på Facebook som jag aldrig träffat eller bara träffat enstaka gånger – men då ska vi ändå ha byggt upp någon form av relation på något vis.
Så det är ibland en svår gränsdragning när det gäller vem jag lägger till. För visst har jag enstaka bloggföljare tillagda på Facebook, men då ska vi ändå ha haft kontakt på ett eller annat vis via exempelvis mejl eller kommentarer på respektive bloggar. Det jag menar är att det funkar inte att läsa mina inlägg och möjligen skriva enstaka kommentar för att sedan bli vän med mig på Facebook. Då ska vi ha lite mer kontakt än så först. Det är en komplex situation, men jag håller benhårt vid min inställning – och det är svårt att säga exakt när jag tycker mig ”kunna” bli vän med någon på Facebook. Det är ungefär som att diskutera när du och pojk-/flickvännen faktiskt blev ihop – vilket exakta datum blev ni ett par? När är det läge att lägga ut på Facebook att man är i en relation? Även där kan man ha lite olika åsikter.

Olika åsikter om vad som ska eller bör läggas ut på Facebook har man trots allt – alla har vi olika inställning till detta. Min uppfattning är att så länge man är ärlig och inte sårar eller begår något brott, så är det upp till var och en vad man lägger ut – det är inget som någon annan har rätt att lägga sig i. Jag var under en period tillsammans med en tjej som tyckte sig ha rätten att tala om vad jag skulle lägga ut på Facebook eller ej. Jag har till exempel aldrig haft min relationsstatus utlagd i min profil. Det står inte att jag är singel eller liknande, utan det står ingenting i det fältet överhuvudtaget. Hade det stått att jag var singel när jag inte var det, då hade det varit en helt annan sak – då hade jag förstått om hon reagerat. Men nu står det ingenting och det var just vad hon reagerade på, hon blev helt enkelt svartsjuk och krävde att jag skulle lägga ut att jag var i en relation. Hennes motivering var att jag skulle fundera över hur allvarligt jag såg på vår relation när jag inte kunde lägga ut den på Facebook. Mitt motargument var att hon skulle tänka över sin inställning till Facebook – fanns det inga seriösa relationer innan Facebook kom och man kunde offentliggöra dem den vägen? Samma tjej blev dessutom svartsjuk när jag lade till kvinnliga kolleger som vän på Facebook och undrade vilken relation jag hade till dem. Som ni kanske förstår, så gick det inte att vara med på Facebook samtidigt som jag var tillsammans med den här tjejen, utan jag valde helt enkelt att lämna Facebook. Då blev hon sur för det. Så ganska snart tog relationen slut, men inte enbart på grund av Facebook utan en lång rad andra saker.
Jag skulle nog aldrig personligen haka upp mig på om min flickvän hade någon relationsstatus på Facebook eller ej – i alla fall inte så länge man i övrigt är ärlig. För dyker ämnet upp i kommentarer eller inlägg, då hymlar jag givetvis inte med att jag är tillsammans med någon. Men allt behöver inte ligga ute i profilen, eftersom Facebook ändå inte är till för att dejta till exempel. På samma vis har jag inte min födelsedag utlagd, fast kanske av lite andra anledningar. Jag tycker att det känns lite ytligt att få gratulationer från folk bara för att de blivit påminda via Facebook om att jag fyller år. Då känns det mer ärligt och mindre ytligt när folk hör av sig för att de faktiskt kommer ihåg att jag fyller år. Så jag får födelsedagshälsningar på Facebook, men kanske inte lika många som om jag haft min födelsedag utlagd och låtit folk bli påminda om att jag fyller år.

Sen ger sociala medier verkligen upphov till konflikter vi inte skulle ha haft utan sociala medier. Några av de konflikter jag själv haft har jag redan berättat om här ovanför, men det finns fler. För som sagt lägger jag inte till vem som helst som vän – men bara för att du blir tillagd, är det inte garanterat att du får bli kvar som vän. Du måste kunna bete dig också, så enkelt är det bara. Är du till exempel inbiten rasist och sprider diverse hat omkring dig i dina inlägg, då kan du inte räkna med att bli kvar som min vän. Detsamma gäller om du inte kan bete dig i diskussioner och liknande, då blir du också bortplockad. Det värsta är att alla inte kan köpa detta, utan tycker att mitt resonemang gör att deras yttrandefrihet kränks och att jag lägger mig i vad folk röstar på. Men tro mig, jag läggar mig inte i vad folk röstar på – man får rösta på vad man vill! Det är bara det att det inte alltid är förenligt med att vara min vän, precis som i verkliga livet. Detsamma gäller självklart om du sprider en massa dynga omkring dig i inlägg och kommentarer. Du får för min del skriva vad du vill på din egen sida – men inte heller det är förenligt med att vara min vän. Varken på Facebook eller i verkliga livet. Och det kränker inte din yttrandefrihet.
Jag minns en gång då jag gjort ett inlägg på Facebook gällande ett ingripande av ordningsvakter som jag tyckte hade gått lite över gränsen, jag tyckte ordningsvakterna var alltför våldsamma i sitt ingripande – dessutom av en 12-årig pojke, som det var frågan om i det här fallet. En för detta kollega till mig gick direkt in den efterföljande diskussionen – med hänvisning till sin rätt till yttrandefrihet – med en ganska hätsk ton och var tämligen otrevlig mot allt och alla i diskussionen som följde. Det slutade med att jag helt enkelt plockade bort honom som vän, vilket inte föll i särskilt god jord. Jag fick ett surt mejl från vederbörande, som ansåg att jag kränkte hans yttrandefrihet genom att göra som jag gjorde. Han var dessutom polis – och hade alltså inte bättre koll än så här på yttrandefrihetslagstiftningen.

En annan vän hade för vana att skriva grovt rasistiska inlägg på sin sida, men som dök upp i mitt flöde. Han jämförde bland annat invandrare med att vara terrorister – och skrev något i stil med att om du får en skål med godis där vissa karameller kanske är giftiga, då skulle du förmodligen inte våga äta något alls ur skålen. Detsamma gäller – enligt skribenten – invandrare. För alla är inte terrorister, men vissa är det och därmed ska ingen släppas in i landet. Jag fick till sist nog och plockade inte bara bort honom som vän, utan även blockerade honom. Någon diskussion blev det aldrig eftersom han blockerades, han hade inte mitt telefonnummer och kunde inte höra av sig den vägen. Samma person ojade sig dock ofta i sina inlägg över att bli borttagen som vän på grund av sin (rasistiska) inlägg – och menade att folk därigenom försökte tala om för honom vad han skulle rösta på. Jag menar dock att så inte är fallet. Du får rösta på precis vem du vill, men det är inte säkert att det är förenligt med att vara min vän – oavsett om det är på Facebook eller i verkliga livet. Jag umgås inte med folk som ligger alltför långt ifrån mig när det kommer till värderingar, oavsett om vi pratar sociala medier eller IRL. Och det tror jag ändå gäller ganska många av oss, även om vissa vill spela martyrer och hävda att deras yttrandefrihet kränks och att de ”inte får rösta på vad de vill”.
Jag vill inte mötas av hat, rasism och annan skit när jag loggar in på Facebook. Sen beror det självklart på hur du hanterar dina åsikter och hur mycket du lägger ut på Facebook eller diskuterar politik när man möts. Jag har vänner både i verkliga livet och på Facebook som jag inte är överens med om allt – men då är det personer som inte pumpar ut en massa skit stup i kvarten utan mer håller sina åsikter för sig själv. Sedan skulle jag aldrig umgås med en nazist, hur tyst denne än är när det kommer till sina åsikter – så visst finns det gränser även där, inte bara när det kommer till vem jag lägger till på Facebook och vem om får vara kvar som vän.