Endast skötsamma flickor skriver dagbok – de andra har inte tid

För en gångs skull är jag mitt i en vecka då jag inte något annat inplanerat än att jobba, åtminstone inte i skrivande stund. Jag vet hur snabbt tempot kan vända, jag vet hur snabbt planeringen kan ställas på ända och kastas omkull. Men just nu tycks planeringen hålla och jag får tillfälle till återhämtning mellan arbetspassen. Filmbranschen tycks inte ha vaknat igen efter helgerna, utan det är fortfarande lugnt på den fronten – men januari brukar ju vara en lugn månad när det kommer till filmandet. Jag har hållit koll på vilka uppdrag som kommit ut, men har hitintills inte fått särskilt många napp. Två uppdrag har jag visserligen avböjt, eftersom det krockat med mina arbetstider – så jag ska inte säga att det varit heldött, men heller inte så mycket som det kan vara med jämna mellanrum. December var en ganska hektisk månad och jag hade flera filmuppdrag, men sen har det liksom varit tvärdött från helgerna och framåt. Det är kännbart ekonomiskt, eftersom målsättningen ändå är att firman ska kunna bära sina egna utgifter plus lite till – det vill säga att jag vill kunna plocka ut lite vinst också. Men får jag inga uppdrag, blir det heller inga inkomster. Krockar en filminspelning med ett arbetspass, väljer jag det som blir bäst betalt – vilket oftast är att gå och jobba. Men det finns undantag, då en filminspelning faktiskt renderar i mer pengar än ett arbetspass. Så ibland blir det lite pusslande för att få schemat att fungera, men så är det ju när man ska försöka kombinera ett timvikariat med en firma.
Denna vecka har dock hittills inte bjudit på särskilt många överraskningar, utan jag har gjort mina arbetspass och varit ledig däremellan. Vilket också kan vara skönt, det ska inte förneka. Ibland är det skönt att hålla sig till att jobba ”bara” heltid och inte göra så hemskt mycket annat – för jag är nästan uppe på heltid i arbetstid som det ser ut just nu, så bra har jag det faktiskt trots att jag ”bara” är timvikarie. Januari har visserligen varit aningen lugnare och jag känner att det är skönt att jag har grundtryggheten i att kunna stämpla upp till heltid ett tag till. Det ger ett tillskott i kassan som är svårt att klara sig utan de månader jag inte kommer upp i en heltidslön. Och det är just sådant jag saknar med att ha en heltidsanställning, att vara garanterad en viss inkomst varje månad istället för att – som nu – få betalt exakt för det jag jobbat varje månad. Det kan variera några tusenlappar från månad till månad, vilket är nog så frustrerande, man vet aldrig från en månad till en annan hur mycket man kommer ha att röra sig med.

Förra veckan var som sagt intensivare, då jag hade en hel del annat inplanerat utöver att jobba – och även hade lite fler arbetspass än denna vecka. Och tittar jag in i framtiden och tittar på nästa vecka, ser jag en mer hektisk vecka en den innevarande – både på jobbfronten och när det kommer till annat. Så jag får passa på att njuta av att ha en lugn vecka med inte alltför många saker inplanerade. Sen är veckan inte slut än, utan mycket kan fortfarande inträffa som ställer saker och ting på ända. Jag vet hur det är i tillvaron som timanställd och egenföretagare, då saker och ting snabbt vänder och besked om arbetspass eller uppdrag kan komma med mycket kort varsel – många gånger till och med samma dag. Så jag får se till att vara tillgänglig på telefon och mejl för att inte missa några åtaganden när det kommer till jobb och firma. I normala fall brukar jag stänga av telefonen när det är dags att sova, men på sistone har jag haft ljudet påslaget dygnet runt för att inte missa ifall jobbet ringer – vilket trots allt händer någon gång här och där. Det är X antal gånger jag blivit väckt under de gångna månaderna av att man desperat ringt från jobbet när någon blivit sjuk och man behövt få in någon med kort varsel. Det är en del av charmen med min nuvarande tillvaro, samtidigt som det kan vara aningen enerverande att inte alltid få åtta timmars sammanhängande sömn. För ibland ringer någon annan, som inte alls har med jobbet ett göra – och vips blir min sömn störd av något totalt irrelevant.
Men allt är en vanesak och jag börjar vänja mig vid tillvaron som timvikarie och att ständigt ha jour i hemmet för att få uppdrag och arbetspass. Och det är inte alltför ofta jag blir störd av samtal som inte har med jobbet att göra, oftast är det jobbet – och det är ju just därför jag har telefonen igång, för att inte missa några arbetspass. De enda gångerna jag blir riktigt irriterad, är när det är telefonförsäljare som ringer och väcker mig – då går jag igång på samtliga cylindrar. Jag blir irriterad ändå när telefonförsäljare ringer, men är det dessutom så att de väcker mig då blir jag riktigt irriterad. För just telefonförsäljare har vi fått för våra synder, det är min bestämda uppfattning. Så ligger jag och sover och då blir väckt av något så totalt onödigt som en telefonförsäljare blir jag inte glad. Ibland varnar ju telefonen för att det är en försäljare som ringer, då är det lätt att låta bli att svara – men ibland slinker samtal igenom och då blir man inte direkt glad.

Jag passar i alla fall på att njuta av att inte ha så mycket inplanerat utan kan vila och sova utanför arbetstid. Även om jag gillar när det är intensivt, så är det skönt med lite lugnare perioder också. Jag hade inte haft något emot mer inplanerat denna vecka, men det lite spretiga schemat tillåter inte riktigt att jag gör så mycket mer än jobbar, äter och sover just denna vecka. Somliga dagar har jag knappt lämnat lägenheten eller Bagarmossen, vilket varit väldigt skönt. Jag har kunnat ägna mig åt bloggen, firmans administration och en hel del annat som behövt göras vid sidan av de arbetspass jag gjort. För hur det än är, så är man aldrig helt ledig som egenföretagare och bloggare – utan det finns alltid saker att pyssla med så att tiden svischar förbi i en rasande fart. Det är lite bokföring som ska göras liksom administration kring ekonomi, beställningar och försäkringar. Jag har tampats lite med produktionsbolag som inte betalat sina fakturor i tid, man slutar aldrig att förvånas över hur mycket det slarvas kring detta. Själv är jag så noga med att betala i tid – och i annat fall höra av mig till avsändaren ifall jag inte har möjlighet att betala i tid av någon anledning. Men så är inte alltid fallet hos andra företagare har jag noterat, utan jag får skicka påminnelse efter påminnelse och ibland kontakta Kronofogden för att få betalt. Samtidigt har vissa företag faktiskt hört av sig angående påminnelserna de fått och bett om ursäkt för sena betalningar. Jag är samtidigt mån om nöjda kunder, så ibland avskriver jag påminnelseavgifterna för att alla ska bli nöjda. Trots allt är det 450 kronor jag lägger på, så det är ju en hel del pengar i slutändan.
Till allt tampande har jag – återigen – fått bråka med PostNord, vilket börjar kännas som att börjar bli en vana vid det här laget. Tidigare har det varit julkort som inte kommit fram som de ska, utan kommit tillbaka med motiveringen ”mottagare okänd” – trots att adress och andra uppgifter på kuvertet stämmer. Den här gången reklamerade jag en penna jag köpt från Pen Store och som var tämligen dyr. Men efter bara några dagar gick pennan sönder och jag reklamerade den till Pen Store. De bad mig skicka in pennan så skulle de titta på det hela – men när paketet kom fram hade det skadats så illa att pennan trillat ur paketet och försvunnit. Naturligtvis PostNords fel, eftersom jag gjort i ordning ett rejält paket för att returnera pennan. Nu var Pen Store medgörliga och gick med på att skicka ny penna, som bör komma inom de närmsta dagarna. Men jag blir så trött på PostNord, att man inte kan leverera ett paket utan att det skadas och innehållet kommer fram som det ska. Jag undrar ibland vad det är för amatörer man anställer på ett företag som PostNord. Ställer man inga som helst krav på sin personal?

Nu har i alla fall hälften av årets fattigaste vecka gått och snart är det dags för löning, vilket känns ganska skönt så här efter helgerna med alla utgifter som de innebär. Nu kan man kanske återgå till någon form av normalläge när det gäller ekonomin och inte ha så många utgifter som tidigare veckor. Vi har inte direkt tagit oss vatten över huvudet vad gäller julens och nyårets utgifter, utan varit ganska ekonomiska. Men visst är det kännbart ändå när det kommer till allt firande, det är ganska komprimerat med alla helger och allt firande som man ska ta sig för. Nu år i alla fall julen utstädad för denna gång och man får försöka se fram emot andra saker istället. Det börjar redan märkas att det är lite ljusare ute, dagarna har blivit något längre vilket är väldigt skönt. Om ytterligare några veckor kan man kanske börja ana ytterligare vårtecken, som att blir lite varmare och så småningom börjar naturen slå ut i grönska igen. Men dit är det trots allt ett tag kvar, än så länge får man stå ut med mörker, kyla, snö och is. Det gör ju att januari och februari trots allt är årets tråkigaste månader. Hösten tycker jag att jag pallar med – men januari och februari står jag knappt ut med. Nu är snart januari över och vi kan sakta gå mot ljusare tider.
Däremot har Trump tillträtt som president i USA denna vecka vilket känns mindre roligt – om jag nu ska vara lite politisk så här i slutet av detta inlägg. Det läskiga är att han vann valet väldigt stort, vilket är väldigt skrämmande – det säger kanske mer om dem som röstat fram honom än honom själv. För min del hade det känts bättre om han vunnit med väldigt liten marginal, men så var inte fallet vid det amerikanska valet. Istället vann han stort och det känns så läskigt med en rasistisk rättshaverist på världens mäktigaste post.