För det levande hjärtat är var dag ny

Helgerna är över och vardagen är tillbaka med all tänkbar tydlighet. Telefonen har blivit sitt gamla jag igen och börjat pipa och ringa på det sätt som jag är van vid att den gör till vardags. Detsamma gäller min mejl, som även den har vaknat till liv igen efter helgerna. Sakta börjar arbetspass, provfilmningar och filminspelningar att ticka in och jag kan börja fylla på kalendern med diverse uppgifter som ska göras och kommas ihåg framöver. Jag börjar med andra ord att känna igen tillvaron som den brukar vara och som jag vill ha den. Över helgerna har jag fått välförtjänt vila med några dagars sammanhängande ledighet och jag kan nu ta tag i vardagen igen med nya friska tag. För kontorsfolk är det fortfarande en kortvecka denna vecka, men för min del börjar den vanliga tjänstgöringen igen. Jag har nu fått schemat för januari, det kommer bli en intensiv månad men å andra sidan bra pengar så det gör inte så mycket.
Eftersom jag trivs så pass bra med min vardag, gör det mig ingenting att återigen vara tillbaka i en intensiv vardag efter efter helgerna igen. Ofta brukar det kunna vara ganska ångestfyllt när helgerna är över och man återgår till vardagen igen, men så är det inte för min del. Hur mycket jag än tycker om julen, så är det faktiskt skönt när vardagen kommer tillbaka. Det är skönt när telefonen börjar pipa och ringa igen, det är skönt när kalendern börjar fyllas med aktiviteter – och det är skönt att äta annan mat än fet, salt och stabbig julmat. Man är ganska trött på julmat, glögg och julmusik vid det här laget, eller hur?!

Nu får man dessutom chans att vila upp sig efter nyårshelgen, då det inte blev särskilt mycket sömn för min del. Jag jobbade natten mot nyårsafton, sedan var det dags för massage i Saltsjöbaden klockan ett, så jag steg upp vid elva för att hinna ta en dusch och packa litegrann innan vi begav oss till Grand hotell i Saltsjöbaden för vår inbokade massage. Därefter gick dagen i ett, vi checkade in, drack champagne och åt snittar, besökte hotellets spaavdelning och sedan var det dags för middag innan det blev lite barhäng fram till tolvslaget. Strax efter tolv kröp vi så i säng, för att sedan kliva upp vid nio för att äta hotellfrukost innan det var dags att checka ut vid elva. Därefter åkte vi båda till våra respektive arbetsplatser för att göra kvällspass. Framåt midnatt på nyårsdagen kom jag så hem och kunde krypa i säng för lite fler timmars sömn. Så det behövdes lite vila efter nyårshelgens bravader. Men nu har det gått ett par dygn och jag börjar känna att jag är tillbaka på banan igen.
Efter att ha hämtat sig efter nyår, är det nu på allvar dags att ta tag i vardagen och jag gör det med full energi. Som sagt jobbade jag nyårsdagen, men har sedan haft ett par dagar ledigt innan det är dags att jobba lite i helgen som kommer. Som timvikarie blir det mycket helgtjänstgöring, eftersom det är då folk vill vara lediga. Mig gör det inte så mycket, utan jag tar glatt de allra flesta pass jag blir tilldelad. Och det blir en hel del timmar jag trots allt får, jag har legat tämligen nära heltid de flesta månader sedan jag började jobba i somras.

Men ledig till 100% är man nästan aldrig som timvikarie och egenföretagare. Även om jag inte haft så många uppdrag på firman under de gångna helgerna, så ska jag fortfarande hålla koll på bokföring och att fakturor blir betalda i tid. Det är snart dags för bokslut för det gångna året och jag sitter därför just nu och går igenom alla transaktioner så att det blir rätt med kvitton och fakturor. Sedan ska redovisningsbyrån ta tag i själva bokslutet med momsredovisning och deklaration. Vissa fakturor har heller inte blivit betalda i tid under de gångna helgerna, så jag har fått lägga en del tid på att skicka ut påminnelser för att få in de pengar jag ska ha för mina uppdrag. Så det blir ganska mycket obetald arbetstid man lägger ner på firman när det kommer till all redovisning som ska skötas. Och då gör jag ändå inte allt pappersarbete själv, utan låtar en redovisningsbyrå sköta det allra mesta. Men jag ska fortfarande redovisa kvitton, fakturor och lite annat för att underlätta redovisningsbyråns arbete. Det gör också det hela lite billigare för mig, eftersom redovisningsbyrån går på timtaxa.
Lite frustrerande är det dock att man ska behöva tampas med vissa produktionsbolag för att faktiskt få betalt för sina uppdrag. De allra flesta betalar i tid och av de som får påminnelser, betalar de allra flesta efter att påminnelsen kommit. Men så finns det några som inte ens då betalar, utan jag tvingas gå till Kronofogden för att driva in de pengar jag ska ha. Två påminnelser med ett mellanrum på 7-10 dagar skickar jag om jag inte får betalt, sedan kontaktar jag Kronofogden efter ytterligare 7-10 dagar. Det brukar få folk att vakna i alla fall, när pappren från Kronofogden rasar in. Vissa betalar direkt medan andra ringer eller mejlar för att diskutera det hela – och man får höra de mest fantasifulla bortförklaringar till att fakturan från början inte blivit betald. Sen brukar jag inte vara knusslig, utan drar ofta tillbaka ärendet från Kronofogden mot att produktionsbolaget står för de utlägg jag haft.

Så vissa saker pysslar jag med även om jag inte har uppdrag på jobbet eller genom firman. Samtidigt behöver jag oftast inte stiga upp tidigt för detta, utan kan göra det lite när som helst under dagen. Och det är ändå fördelen som egenföretagare, att somliga saker behöver man inte stiga upp för utan man kan pyssla med det när det känns som bäst. Detsamma gäller förstås ”jobbet” med bloggen, som inte har några bestämda tidsramar utan jag kan skriva när jag är vaken, ledig och har möjlighet. Oftast skriver jag flera inlägg på en gång och fördaterar dem, så att ett inlägg publiceras varje dag. På så vis behöver jag vissa dagar inte lägga så värst mycket tid på bloggen vissa dagar, utan kan låta den sköta sig själv helt enkelt. Så jag sitter inte klistrad och låst vid datorn varje dag, utan kan faktiskt ta pauser på flera dagar från bloggen och låta den publicera inlägg själv på det vis jag fördaterat dem.
Sen är man aldrig riktigt ledig som bloggare heller, även om man inte sitter vid datorn och skriver. Jag går ofta och grunnar på vad nästa inlägg ska handla om och vad man kan tänkas skriva om. Ibland går jag till och med runt med ett anteckningsblock där jag skriver upp idéer och uppslag till nya inlägg. Så ja, jag tar bloggandet på blodigt allvar och lägger mycket tid och energi på den – även om jag är fullt medveten om att jag aldrig kommer att bli någon stor bloggare med tusentals läsare.