Jag har valt att lämna Hemvärnet

Det har inte varit ett helt självklart beslut, men nu har jag tagit det. Jag har valt att lämna Hemvärnet efter att ha varit med under några år. Jag har under mitt medlemskap slitit med diverse utbildningar och kommit ganska långt för att nå min befattning. Men sen underkändes jag i ett moment, vilket gör att jag inte just nu kan bli fartygschef, som var tanken från början. Jag har erbjudits att vara kvar men att göra något annat än vara till sjöss och har verkligen moget övervägt det alternativet. Men jag har kommit fram till att det är till sjöss jag vill vara om jag ska vara kvar inom Hemvärnet.
Sen kommer man förstås till alla etiska dilemman jag sett med att utbilda mig militärt. Jag tillhör dem som vapenvägrade när det var dags för den vanliga värnplikten för drygt 25 år sedan. Det ledde till att jag aldrig gjorde värnplikten överhuvudtaget utan blev inskriven i utbildningsreserven. Och jag har under min relativt korta karriär inom Hemvärnet inte helt och hållet förlikat mig med att utbildas i att skjuta för att döda. Jag har känt en viss avsmak inför vapenhanteringen och att lära mig hantera dessa dödliga ting.
Tilläggas ska att jag ser en stor skillnad i en militärutbildning och att utbilda sig i vapenhantering som polis eller skyddsvakt – som jag själv jobbar som. Där utgör vapen i större utsträckning ett självförsvar och man skjuter inte i första hand för att döda, utan för att skada.

Samtidigt kändes det inte helt självklart att ta beslutet att lämna efter allt slit med utbildningar och kurser jag gått. Det kan kännas lite som att allt skulle vara förgäves på något sätt. Men nu är det så enkelt att jag inte godkänts i uttagningen för att gå vidare till nästa steg och jag är inte intresserad av någon annan position än just till sjöss. Jag har blivit erbjuden att göra annat inom Hemvärnet – och det finns trots allt en hel del att välja på. Och man kan få ganska bra utbildningar genom det militära, något annat är lögn att säga. Men efter visst övervägande, känns det trots allt som rätt beslut att lämna. Går det inte att göra det jag en gång sökte mig till Hemvärnet för – då väljer jag trots allt att lämna.
På ett vis känns det ändå skönt att ha tagit beslutet. Jag har som sagt haft en hel del betänkligheter kring att bland annat utbildas i att döda, vilket trots allt är en del i försvarets verksamhet. Jag har känt en viss avsmak inför vapenhanteringen och inte känt mig helt bekväm med ett vapen i handen. Det har på sätt och vis helt enkelt inte varit en verksamhet som till hundra procent passat mig, där jag helt enkelt inte känt mig helt bekväm.
Samtidigt ha jag sett fram emot fartygsdelen, att faktiskt få köra båt igen. Men det kommer förhoppningsvis andra tillfällen till det, kanske inte genom Hemvärnets försorg men i andra sammanhang.