Om vi ingen vinter hade skulle våren inte vara så angenäm

Vintern har kommit till Stockholm, men inte med den kraft som SMHI först förutspådde. Det var flera prognoser som förutspådde hårt väder med mycket snö och hårda vindar. I slutändan blåste det lite och kom någon centimeter snö, så så värst farligt var det trots allt inte. Men kallt har det blivit och det har blivit en del skrapande av bilrutor med stelfrusna fingrar, kalla kinder på jobbet och stelfrusna tår när man varit utomhus en stund. Jag är i alla fall glad att jag varit förutseende och för ett antal veckor sedan bytte till vinterdäck – jag hade inte velat ge mig ut i trafiken i det här väglaget i bara sommardäck, det hade känts alltför osäkert. Även om det inte är så illa som först förutspåddes att det skulle bli, så vill jag inte ge mig ut i vinterväglag utan vinterdäck, så enkelt är det bara. I torsdags hade jag visst huvudbry över hur jag skulle göra när jag på kort tid skulle ta mig först till stan för vaccination och sedan till en filminspelning som började kort därefter. Lösningen blev dock att ta bilen eftersom det inte snöade så mycket som man utlovat. Det är sådan i-landsproblem jag har just nu, om jag ska ta bilen eller tunnelbanan till olika saker.
Ska jag in till stan och inte har en massa saker att släpa på, då tar jag dock aldrig bilen – oavsett väglag. Det är alldeles för krångligt att ta bilen till stan enligt min smak, dessutom är den alldeles för krånglig att parkera för att för att det ska vara värt besväret. Jag tjänar heller ingenting tidsmässigt på att ta bilen, utan tunnelbanan går oftast minst lika fort som att åka bil – om inte snabbare. Så det blir mest till och från jobbet jag tar bilen, liksom till olika inspelningar när de kollektiva färdmedlen inte räcker till. Men det är fantastiskt skönt att ha tillgång till bil på heltid, även om det bara är för en period – det måste jag ändå erkänna. Ska jag fortsätta pendla till Södertälje när bilen så småningom lämnas tillbaka, då får vi nog överväga att skaffa en bil faktiskt. Det är alltför krångligt att pendla utan bil mellan Bagarmossen och Södertälje, även om det faktiskt går. Men med den tillvaro jag har just nu, är det viktigt att kunna vara på plats med kort varsel – vilket inte alltid funkar om man ska tänka sig att ta tåget.

En månad kvar till jul är det nu, hörrni! Det passar bra med lite snö så här lagom till första advent, jag hoppas nu bara på att den får ligga kvar. Men det är förmodligen att hoppas på för mycket, utan den kommer med tiden att smälta bort igen – tills nästa snökanon behagar dyka upp. Man börjar dock ändå få lite julstämning nu, med eller utan snö – och julförberedelserna börjar sakta att komma igång för i år. Om en vecka kommer adventssakerna fram och sedan kommer det att gå fort, december har liksom en tendens att försvinna i ett huj utan att man ens hinner blinka. Varje år tänker jag att jag ska passa på att njuta av advent, för själva jul- och nyårshelgerna går så fruktansvärt fort. Men i slutändan brukar hela december gå obönhörligt fort.
Jag har redan köpt årets första julklapp och har några kvar att köpa innan årets klappar är färdiginköpta. Exakt vad jag ska köpa till alla vet jag faktiskt inte än, men några idéer har jag. Det är liksom en del av grejen att gå runt på stan i olika butiker och försöka hitta inspiration till klappar – att inte på en gång veta exakt vad man ska köpa till alla. Sen brukar jag beställa många klappar på nätet, så det blir allt mer sällan man går runt på stan för att shoppa klappar – även om det naturligtvis blir en och annan vända på stan också. Men det är trots allt ganska behändigt att kunna beställa somliga klappar på nätet och få dem levererade hem istället för att springa på stan i julruschen, så enkelt är det ju bara. Nu är det i alla fall mer eller mindre bestämt hur vi ska fira i år. Vi blir ett tämligen stort sällskap, vilket alltid är lika kul. Och vi kommer ha barn med på julafton, vilket förstås höjer stämningen lite extra på något vis.

Jag verkar även i år kunna vara ledig över jul och nyår, även om jag verkar få jobba lite i mellandagarna. Det är inte alltid förunnat få vara ledig båda helgerna när man jobbar skift, utan oftast åker man på att jobba någon av helgerna – men liksom förra året tycks jag få bli ledig i år och det är bara att tacka och ta emot. Jag var visserligen tillfrågad om jag vill jobba julafton, men som timvikarie har man ju förmånen att kunna säga nej till jobb. Och eftersom vi hunnit planera för julafton redan när jag blev tillfrågad, så valde jag att tacka nej till att jobba julafton i år. Sedan återstår att se hur det blir med nyår, men jag har hittills inte fått frågan om jag vill jobba den helgen eller ej. Jag brukar egentligen inte ha så mycket emot att jobba nyår, jag tycker mestadels att det en ganska överhajpad helg. Men det är klart, att får jag välja så är jag allra helst ledig – så enkelt är det ju bara.
Sen får man väl se hur firandet i nyår blir, när man nu verkar få vara ledig för en gångs skull. Vi brukar inte direkt slå på stora trumman med galamiddagar och massor med folk direkt, utan det brukar bli ganska lugnt. Förra året åkte vi på kryssning till Helsingfors, något som jag bjöd sambon på som julklapp. Vad det blir i år återstår att se. Antingen är vi hemma, lagar lite god mat och bara tar det lugnt – eller så åker jag i sista stund på att jobb. Något av de två alternativen har vi nog skulle jag tro. Numera bor vi dessutom så pass högt upp, att man ser fyrverkerierna rätt bra från våra fönster, vilket gör att man knappast behöver gå någonstans för se dem. Vi kan alltså hålla oss hemma i lugn och ro för att fira nyår, vilket känns tämligen skönt på sitt vis.

Som säkerligen märks, gör det mig ingenting att vintern kommit och det blivit kallare. Jag tycker om årstidssvängningarna med allt vad det innebär – och skulle ha svårt att tänka mig att bo på en plats där det var konstant sommar eller konstant vinter. Nu är jag rätt nöjd när det kommer till att grå höst och hoppas förstås på en vit, kall och fin vinter – dock helst utan några snökanoner, som ju bara ställer till en massa oreda. Även om jag föredrar vår och sommar, så tycker jag mycket om hösten och vintern också. September och oktober är oftast väldigt vackra och kan förbli väldigt varma om man har lite tur. November kan vara grått och trist, men då närmar man sig ändå jul litegrann och julskyltningen börjar komma igång. Och december är ju härligt med alla julförberedelser och annat som hör månaden till.
Januari, februari kan däremot vara lite tradiga, då det bara är mörkt och kallt och man inte har så hemskt mycket att se fram emot. Det är först i mars som man sakta börjar märka att det vänder emot vår och att det markant blir ljusare igen. Så just första tiden efter jul känns lite trist, men sen går det ju tämligen fort med ljus och grönska för att snart vända emot vår och sommar igen. Ska jag säga något negativt, så är det kanske mörkt och kallt en lite för stor del av året, men annars skulle jag inte kunna tänka mig att byta ut våra ombytliga årstider. Men det är ju jag – och jag vet att alla inte håller med mig.