Kärlek är inte att titta på varandra – utan att titta åt samma håll

Det är alltid märkligt hur vissa relationer utformas och blir, inte minst när det kommer till kärleksrelationer. Jag har genomgått en lång rad relationer genom åren, många av dem av de mest märkliga slag – mycket på grund av den tjej/kvinna jag råkat träffa. När jag tänker tillbaka på de kärleksrelationer jag haft, är det få som jag tänker på med värme, glädje och kärlek. Snarare är det frustration, ilska – och vissa gånger rent och skärt hat. Jag vet inte hur många tjejer jag träffat som försökt att ”fostra” mig i en viss riktning, som försökt forma mig till att jag ska vara på ett visst vis. Det har varit alltifrån hur jag betett mig i sociala sammanhang, hur jag klätt mig eller vad jag lagt ut eller formulerat mig i sociala medier. Och jag blir så trött på vuxna människor som försöker framstå som att de vet bäst i olika situationer, hur de står över andra människor och anser att man kan ta sig rätten att försöka ändra på någons personlighet. Jag pratar inte om att man ska kompromissa i en relation, att det är viktigt att man möts på halva vägen i många fall – jag pratar om att tjejer/kvinnor som försökt ändra på mig som person. Jag pratar om henne som hotade med att göra slut om jag inte hade rensat diskhon innan han kom till mig, om hon som hotade att göra slut om jag inte lade ut på Facebook att jag var i en relation och om tjejen som blev svartsjuk för att jag lade till en kvinnlig kollega som vän på Facebook. För att inte tala tjejen som vägrade att följa med till Hälsingland för att hälsa på mina föräldrar med motiveringen att folk på mindre orter har så dålig smak eller hon som skulle komma över till mig och döda mig och min påstådda älskarinna eftersom jag inte svarat tillräckligt fort på ett sms.
Var hittar jag då alla knäppgökar till fruntimmer? Tja, de är inte svåra att hitta – det är bara att gå med på någon av alla de dejtingsajter som finns, så finns det en uppsjö av galningar där. Själv hängde jag mycket på Mötesplatsen på den tiden det begav sig för min del och där var den ena damen knäppare än den andra när jag tänker efter på de relationer jag gick igenom. Självklart var vissa relationer bra, det ska jag inte säga något om – men det är knäppgökarna man kommer ihåg i efterhand liksom. Nu har jag träffat min sambo sedan elva år tillbaka på just Mötesplatsen, så jag ska inte säga att alla fruntimmer är knäppa på denna sajt – då hade jag fortfarande varit singel. Och hade alla verkligen varit så här knäppa, då hade jag säkerligen givit upp innan jag träffat rätt person, så självklart träffade jag emellanåt helt normala personer också.

Jag tänker ofta på de damer som på olika sätt har försökt ändra på hur jag betett mig, klätt mig eller i övrigt är som person. Är vi menade för varandra om du som min flickvän känner ett behov av att ändra på hur jag är som person? Kanske får du acceptera mig för den jag är, eller så får vi göra slut. Eller är jag helt ute och valsar om jag resonerar så? Sedan måste man självklart kompromissa om vissa praktiska saker i en relation – men det har inget med att göra att någon ska ändra sig som person. En annan flickvän förbjöd mig att köpa kläder i rätt storlek, eftersom jag behövde gå ner i vikt. Då ansåg hon det vara bättre att jag köpte den storlek jag behövde sedan jag gått ner några kilon. Medan jag själv tyckte det var slöseri med pengar att köpa plagg som jag inte kunde ha. Kläderna behöver jag ju nu, inte när jag gått ner i vikt om några månader eller år.
Sen kan man komma in på alla dem som haft åsikter om min inredningsstil hemma, att jag haft så dålig smak när det kommer till inredning. Själv brukar jag tänka att det inte nödvändigtvis existerar något som är dålig smak, utan att vi helt enkelt har olika smak. Självklart finns det sådant jag själv skulle beteckna som dålig smak trots allt – och då pratar vi när folk inte kan kombinera färger och stilar överhuvudtaget. Oavsett om vi pratar kläder eller inredning, bör man naturligtvis kunna kombinera färg och stil på ett smakfullt sätt. Men så länge detta ”krav” uppfylls, kan man inte tala om dålig smak utan att man helt enkelt har olika smak. Jag skulle aldrig komma hem till någon och klanka ner på dennes inredningstyg – även om jag inte nödvändigtvis gillade hur vederbörande inrett sitt hem. På samma sätt skulle jag aldrig klanka ner på någons klädstil.

Det finns faktiskt en tjej jag dumpat delvis på grund av hur hon skötte sitt hem, det måste jag faktiskt erkänna. Men det var en kombination av massor av saker som gjorde att jag i slutändan avslutade vårat förhållande. Vi träffades för massor av år sedan och var båda då lite över 30 år gamla. Vi var jämngamla och jag hade vid det här laget både utbildat mig och haft flera olika jobb – varav ett par fasta anställningar. Tjejen ifråga hade visserligen dubbla yrkesutbildningar – barnskötare och undersköterska – men hade aldrig haft en fast anställning. Istället hankade hon sig fram på olika bidrag liksom enstaka vikariat här och där, inte minst över somrarna. Ofta ringde hon till mig och beklagade sig över hur tufft det var att bara gå hemma hela dagarna och att pengarna aldrig räckte till ens det viktigaste. Men när jag frågade vad hon sökte för jobb, kunde hon bara tänka sig att jobba som personlig assistent på dagtid på den lilla ort med drygt 4.000 invånare där hon bodde. Något annat var helt uteslutet – hon kunde inte ens tänka sig att pendla till närmsta tätort, som låg en halvtimme bort med bil (hon ägde dessutom en bil ska tilläggas).
Vi hade ett distansförhållande eftersom vi bodde på varsin ort med några mil emellan. Ett år skulle jag komma till henne över jul och nyår, bo där med henne under en dryg vecka. Jag minns när jag kom innanför dörren och tog av mig skorna – jag kände direkt hur strumporna klibbade fast mot de skitiga golven när jag gick runt i lägenheten. Jag brydde mig inte om att säga något, utan promenerade ut i köket med den julmat jag hade med mig för att lägga in den i kylen. Jag ryggade nästan tillbaka när jag kom ut i köket, för diskbänken var helt och hållet överbelamrad av disk – och det var inte disk som bara stått någon dag, för jag såg hur matrester i kastruller och på tallrikar börjat mögla. Nu började jag ledsna litegrann, för det var extremt mycket disk. Jag öppnade kylskåpet – och nu ryggade jag verkligen tillbaka, för den stank som slog emot mig var helt vedervärdig. Det var en stank av alldeles för gammal mat som stått i sina pytsar under alldeles för lång tid. Jag fick bita ihop för att inget säga och ställde in den mat jag hade med mig. Direkt efter behövde jag gå på toaletten, men det var nästan en omöjlighet att vistas i badrummet. Det låg nämligen en frän odör av kattpiss i badrummet, jag fick hålla för näsan medan jag befann mig därinne. När jag öppnade locket till toaletten, gjorde jag noteringen att porslinet var helt brunt av smuts därnere där vattnet låg.

Detta var kvällen före julafton och jag valde att inget säga just då – helt enkelt för att inte förstöra julstämningen. Vi firade jul och i mellandagarna skulle min mamma med sambo komma på besök. Då kunde jag helt enkelt inte låta bli, utan förde på tal att de kanske behövde städas lite innan de kom. Min tjej höll med mig och jag erbjöd mig att hjälpa till. Vi började i köket, där jag tog hand om den äckliga disken medan hon rensade i kylskåpet. Och det hon plockade ut var bland det äckligaste jag sett. Mycket av det som en gång varit mat, var numera en oidentifierbar massa – det gick helt enkelt inte att se vad det en gång hade varit. Och den stank som spreds i köket med hon rensa kylskåpet går helt enkel inte att beskriva. När vi var klara i köket var det dags att ta hand om alla de sopor hon lagrat på olika håll i lägenheten. En bit bort fanns en återvinningsstation, men det var otänkbart att promenera dit med soporna. Istället hämtade vi bilen, en Volvo av kombimodell. Tre gånger fyllde vi bilen med sopor som hon fyllt lägenheten med – och jag frågade mig flera gånger varför hon inte gått i väg med sina sopor allteftersom?
Strax efter denna jul, tog jag beslutet att göra slut. Jag hade börjat komma till det stadiet att det var dags att föra förhållandet till nästa stadium och kanske flytta ihop. Men jag insåg att skulle vi flytta ihop, då skulle jag inte bara behöva jobba och slita för att försörja den här tjejen och hennes två barn i och med att hon var så selektiv när det kom till jobb – jag skulle dessutom få sköta hemmet i form av städning och allt annat som hör till när man ”har eget hushålle”. Och det var jag helt enkelt inte beredd att göra, utan jag var och är för det där med jämställdhet och att man delar på hushållsarbete och utgifter. Jag är (och var då) av åsikten att om du bor på en liten ort, får du ta de jobb som står till buds – det går inte att vara kräsen helt enkelt. Och jag tycker det är förbaskat oattraktivt med någon som inte har ambitioner, drömmar och vill något med sitt liv. Vad det gäller städningen i hennes lägenhet, var det extremt just denna jul som jag berättade om – men det var ofta extremt ostädat när man kom och hälsade på. Så jag stod inte ut, utan gjorde helt enkelt slut. Om jag var hård i mitt beslut? Ja, kanske – men det funkade inte att föra på tal vad jag tyckte i dessa frågor. Jag gjorde klart för henne att hon förbrukat sin rätt att klaga på sin livssituation ifall hon inte verkligen försökte att få ett jobb eller var beredd att pendla för ett jobb – vilket hon skulle vara tvungen till med tanke på hur hon faktiskt bodde.

Jag skulle aldrig dumpa någon för dennes klädstil, heminredning, att man inte rensar i slasken eller har föräldrar som bor på en liten ort. Men finns risken att jag får försörja en potentiell sambo eller hustru, finns risken att jag får sköta i princip allt på hemmaplan, då gör jag faktiskt slut. Vad gäller tjejen jag berättade om här ovanför, så var det många faktorer som spelade in när jag gjorde slut. Men framförallt var det att jag inte ville vara den som tog huvudansvar för hem och ekonomi. Det här var en gullig tjej på många sätt och vis, men vi ska dela på ansvaret där hemma om man blir ett sambopar – något annat går jag faktiskt inte med på. Jag märkte även av en viss slapphet när hon var och hälsade på hos mig under vårat tämligen långa särboförhållande. Oftast när hon kom till mig, stannade hon runt en vecka för att vi skulle hinna ses – och så långt har jag ingenting att invända. Men det gjorde att jag ofta jobbade vissa dagar när hon var hos mig och därmed borta hemifrån. Och när jag kom på eftermiddagarna, då fick jag städa på samma vis som om jag haft en tonåring boende hos mig. Det låg en blöt handduk i soffan, sängen var obäddad, persiennerna fördragna och disken stod kvar på diskbänken efter både lunch och middag. Och jag vill inte vara någon extrapappa till min flickvän, utan vi ska ha ungefär samma inställning till att hålla ordning hemma för att vi ska passa ihop. Här kände jag helt enkelt att vi var för olika på den punkt, så till sist gjorde jag helt enkelt slut för jag kände inte för att vara en extra förälder till en vuxen människa. Jag har gjort ett aktivt val att inte skaffa barn, så då adopterar jag heller inte ett vuxet barn. Varken som jag får städa efter eller försörja rent ekonomiskt.
Sen måste man naturligtvis kompromissa när det kommer till en lång rad saker, jag säger ingenting annat överhuvudtaget. Vissa saker kan man kompromissa med, andra inte. Jag har själv blivit dumpad på grund av saker jag tycker är detaljer, saker som man kanske inte behöver störa sig över. Men för den personen är detta förmodligen mer än detaljer, mer än något som man bara kan se mellan fingrarna med. För vissa är det uppenbarligen oerhört viktigt att man har svärföräldrar med ”rätt” smak, att slasken hos en potentiell pojkvän är rensad liksom att man som pojkvän inte har några kvinnor som vän på Facebook för att en relation ska fungera. Jag själv skulle inte bry mig om lite skräp i diskhon, att min flickvän lägger till manliga kolleger på Facebook eller ifall mina svärföräldrar inte har samma inredningsstil som jag. Då finns det garanterat saker som är viktigare att haka upp sig på än så.