Häromdagen skulle jag ha en videokonferens hemifrån och loggade några minuter innan in mig på datorn för att vara med på det aktuella mötet. Men när jag loggar in mig på själva mötesappen, får jag ett felmeddelande jag aldrig fått tidigare, trots att jag genom åren haft ganska många möten via Zoom, Skype och liknande applikationer. Meddelandet löd ungefär ”Din kamera och mikrofon används redan av en annan app”, detta trots att jag inte hade något annat program igång för tillfället – och än mindre använt varken kamera eller mikrofon på jättelänge.
Jag lyckades koppla upp mig mot mötet på telefonen istället och betade av det hela, men kunde inte riktigt slappna av; jag blev liksom lite nojig av att datorn hävdade att jag använde kamera och mikrofon utan att göra det. Tankar om att någon kanske tagit sig in i min dator började ploppa upp, det är liksom inte riktigt vad man längtar efter att få sin dator hackad. Datorn står dessutom i sovrummet, så man behöver inte ha mycket fantasi för att förstå vilken typ av bilder fel person kan ta om man lyckas kapa min webkamera.
När mötet var över, började jag felsöka datorn för att se vad som kunde vara fel. Jag avinstallerade en rad program, ändrade i sekretessinställningarna för kamera och mikrofon, men inget ville riktigt hjälpa. I ren desperation googlade jag på felmeddelandet och fick faktiskt en del handfasta tips på vad felet kunde vara. Nu hoppas jag på att jag lyckats åtgärda det hela, det återstår helt enkelt att se om jag får samma felmeddelande nästa gång jag ska ha ett videmöte.

Men det är verkligen ett mardrömsscenario att få sin dator hackad. Idag har man så otroligt mycket känslig information på datorn, att halva ens liv blir hackat om någon tar sig in i datorn. Jag kör själv med både hängslen och livrem för att gardera mig mot hackare, men helt trygg är man nog aldrig. Vill någon verkligen hacka ens dator, så gör de det oavsett hur många säkerhetsåtgärder man vidtar. Sen är väl trots allt risken ändå ganska liten att det faktiskt händer, för dem som sitter på dessa kunskaper att hacka datorer finns det givetvis mer attraktiva datorer att ta sig in på än någon privatpersons dator.
Men man hör ju ibland om folk som fått sina datafiler krypterade – och enda sättet att få dem dekrypterade är att betala en lösensumma till hackarna. Personligen skulle jag förmodligen aldrig betala lösensumman, utan snällt köpa ny dator om det hände mig. Även om det vore surt att gå miste om alla filer, så är de inte värda de summor vi pratar om i lösensumma. Och det är väl det hackarna förmodligen vet – och hackar inte vilken dator som helst.

Bilder från en webkamera är förstås något helt annat än krypterade filer. Beroende på vilka bilder man lyckas ta, så kan man förstås utöva ganska avancerad utpressning mot personerna på bilderna. För något drygt halvår sedan fick jag ett tappert – men ack så misslyckat – utformat spammail, där man påstod sig ha hackat min dator och kommit över alla mina kontaktlistor. Sedan skulle man lyckats att ta bilder på mig när jag porrsurfade när jag porrsurfade och haft det trevligt med mig själv. Jag hann under några sekunder tänka över mitt surfande och vad jag gjort vid datorn på sistone. Men väldigt snabbt kom jag fram till att mejlet ifråga var ett bedrägeriförsök. Just de surfvanor och övriga sysslor framför datorn som man beskrev, stämde inte alls in på mig överhuvudtaget. Jag porrsurfar ytterst sparsamt – för att inte säga inte alls, så vilka bilder de kunnat få av mitt porrsurfande är en ren gåta.
Men även den här gången hann jag svettas under några sekunder och faktiskt fundera över om det fanns någon risk att det fanns någon sanningshalt i det man skrev i mejlet. Några dagar senare stod det om mejlet – som skickats till massor av folk över hela Sverige. Och somliga hade faktiskt betalat den begärda summan i bitcoins. Råkar man ha ungefär de dator- och surfvanor som mejlet beskrev och dessutom en hel del att förlora på om bilder på detta kom ut, då kanske det inte ligger särskilt långt borta att faktiskt betala den begärda summan för att bilderna inte ska spridas. Somliga kanske helt enkelt inte har råd med att chansa på att mejlet är fejk.

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

Kommentera

%d bloggare gillar detta: