Det är annandag påsk och om några timmar är påsken slutligen över för den här gången. Jag har haft en lugn helg och inte gjort särskilt mycket, utan mestadels varit hemma med dator och TV som huvudsakligt sällskap. Sambon har jobbat hela helgen och jag har valt att inte åka någonstans på egen hand, ett val av både ekonomiska och andra skäl. Det har faktiskt varit rätt skönt att inte göra särskilt mycket, utan att mest vara hemma och ta det lugnt (även om jag ju trots allt är hemma för jämnan för tillfället).
Vi passade på att äta påskmiddag på långfredagen då sambon var ledig på kvällen och det blev trots allt lite helgkänsla. Sedan passade jag på att äta upp resterna på påskaftonen, så det blev traditionsenlig påskmat två dagar i rad. Jag är barnsligt förtjust i sill och Janssons frestelse, så maten är halva nöjet under storhelgerna. Äter jag middag ensam någon kväll, är det inte ovanligt att jag köper hem till just sill och Janssons bara för att jag tycker att det är så otroligt gott.
Sen har jag haft en trilskande höft, som gjort sig påmind under påskhelgen. Den brukar göra det med jämna mellanrum och då har jag svårt att såväl gå som sitta och stå. Det brukar gå en del värktabletter när höften får för sig att trilskas och det brukar bli en hel del vila i vågrätt läge. Under påskdagen var det extra illa och jag plockade fram käppen som jag har stående i ett hörn i normala fall. Käppen köpte jag för några år sedan när jag hade lite svårt att gå efter min operation. Jag fick visserligen en käpp från sjukvården, men den var ful som stryk – och jag tänkte att, ska jag nu gå dåligt så får jag göra det med lite stil. 🤣 Så det blev en käpp i mahogny (tror jag det är) och ett handtag i nysilver i form av en dödskalle. Allt som oftast står käppen i sitt hörn och samlar damm, men ibland åker den fram. Som när min höft inte vill samarbeta till exempel – vilket den inte gjort under den gångna påskhelgen.
Jag har varit en del till sjukvården för min höft, ibland har man hittat konkreta fel – som till exempel en inflammerad höftmuskel. Andra gånger har man inte hittat något fel alls. Den har röntgats, läkarna har klämt och känt på den, men lik förbaskat har man inte hittat några fel. Det enda man genomgående förmanat mig att göra, är att gå ner i vikt. Höftmuskeln kommer fortsätta att bli inflammerad med jämna mellanrum och den kommer fortsätta göra ont under belastningen av min övervikt.

Jag har – inte bara på grund av min höft – gett mig fasen på att jag nu ska gå ner vikt en gång för alla. I samråd med min läkare har min medicinering lagts om, eftersom en biverkning av vissa av medicinerna är just att man går upp i vikt. Jag har inte vägt mig på ett tag, men har sedan medicineringen lagts om märkt att jag äter avsevärt mindre än tidigare. Portionerna är mindre och det är mer sällan jag tar en andra portion när jag äter.
Till det är jag stenhård på att jag ska komma iväg och träna på regelbunden basis. Minst tre träningspass i veckan ska det bli, no exceptions. Jag gick till och med till gymmet på självaste påskafton, eftersom jag annars inte skulle komma upp i mina tre träningspass under påskveckan. Jag har ett träningsprogram som jag en gång i tiden fått av en sjukgymnast – och det programmet följer jag fortfarande strikt när jag går till gymmet.
Till det tänker jag förstås på andra saker – som att hålla nere på socker, öl och andra midjemåttsvidgande saker. Även om jag tror att maten och träningen är det viktigaste för att just jag ska gå ner i vikt, så ska man naturligtvis tänka på helheten. Det är många saker som gärna lägger sig kring midjan, inte bara maten.

Käppen jag vandrat runt med under en del av påskhelgen. Foto: Tobias Lindqvist

Påsken är i grunden inte särskilt stor helg för någon av oss här hemma. Det är inte som julen, som har en väldigt speciell plats i kalendern för min egen del. Vi brukar inte ha något emot att jobba under påskhelgen – och det hade förmodligen även jag gjort i år om jag inte varit sjukskriven. Det brukar inte bli något påskpynt i lägenheten, vi äger inte ens något sådant. Så det enda som brukar göra att det märks att det är helg, är att vi äter traditionsenlig påskmat. Eftersom jag är så barnsligt förtjust i just sådan mat, brukar jag ta alla tillfällen i akt att äta det. Vi har som ”påsktradition” att bege oss till någon butik med en välsorterad delikatessdisk för att handla påskmaten, oftast gör vi inga egna sillinläggningar utan håller oss till att köpa färdig mat. Janssons frestelse är däremot så enkelt att göra, så det gör vi trots allt själva. Men i övrigt går det att köpa så pass god färdig mat, att det inte finns någon anledning att göra eget. Vi har hittat några favoriter, som vi oftast köper från år till år ungefär samma saker till påskbordet. Vi har hittat sillinläggningar, lax och räkor som vi tycker väldigt mycket om och gärna köper igen.
Sen är det roligt att gå i delikatessdiskar och välja mat, det måste vara en av mina absoluta favoritsysselsättningar. Jag har alltid sagt, att ska jag någon gång arbeta i en matbutik, då ska jag arbeta i delikatessdisken. Det måste vara en fröjd att tipsa folk om vilka rätter som passar ihop, låta folk provsmaka på olika saker och ha koll på de olika rätterna man erbjuder. Men så länge jag själv inte jobbar med det, trivs jag utomordentligt bra med att besöka en bra delikatessdisk som kund.

Traditionsenlig påskmiddag. Foto: Tobias Lindqvist

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

Kommentera

%d bloggare gillar detta: