Din tankesmedja i etern
Det blir liksom vardag över det mesta med tiden, så även över tillvaron nära sjönäringen på Sjöfartsverket. Än så länge är det inte mer vardag än att jag fortfarande tycker att det är roligt, att jag fortfarande ser fram emot att gå till jobbet. Men visst blir det till sist en vardagslunk över att bege …
Jag har gjort två val i livet som inte alla riktigt kan förstå har jag förstått. Den ena är att jag aldrig ägt en bil – mycket för att jag aldrig riktigt behövt en bil, men på senare år med klimatkriser och extremväder har det också varit något ett ställningstagande. Istället har jag valt att …
Eller rättare sagt, inte riktigt än – men själva ingreppet är gjort. Jag kommer kallas på återbesök om tre månader och först efter det är det helt fastställt om jag är steril eller om det behövs fler ingrepp. Men ingreppet gick ändå förvånansvärt smidigt och snabbt. Det var verkligen snabbt in på sjukhuset, ner med byxorna och några minuter senare var jag klar att bege mig därifrån. Och jag har inga väldiga restriktioner, som man ju annars kan ha efter ett ingrepp. Jag ska vila ett par dagar och sedan kan jag leva på precis som vanligt. Och det känns lite konstigt att så pass snabbt kunna återgå till ett normalt liv efter en operation. Men jag har för vana att göra som läkarna säger, så säger de att jag kan göra så, då gör jag så.
Så är första steget taget mot att genomgå en sterilisering. I onsdags var det dags för ett första, förberedande läkarbesök inför det stundande ingreppet. Det har varit en krokig väg till detta läkarbesök, jag har bokat om tiden ett par gånger – och när jag väl fick en tid som passade, ja, då glömde jag bort att gå dit. Men nu har jag varit där och tagit det första steget mot att sterilisera mig.
Så har jag bestämt mig för något som jag funderat på väldigt länge, men liksom inte riktigt kommit till skott med. Jag har länge sagt att om jag inte fått barn innan jag fyll 40, då ska jag sterilisera mig. De senaste fem åren har jag tänkt flera gånger att gå till läkaren för en remiss, men det har liksom inte riktigt blivit av. Men när jag var till läkaren häromdagen i ett annat ärende tog jag faktiskt upp det hela, att jag tyckte det var dags för ett ingrepp. Så nu har jag fått en remiss till rätt instans och väntar på att få en kallelse för att göra ingreppet.
Jag har i skrivande stund tappat räkningen. Det går inte att räkna alla gånger jag fått försvara, förklara och deklarera för min vilja att inte skaffa barn. Jag har aldrig drömt om eller velat ha barn, det är en vilja som funnits där sedan tonåren. Jag kan helt enkelt inte se mig i rollen som pappa. Men frågorna kommer hela tiden och jag förväntas ständigt ha en förklaring till mitt livsval att inte sätta ett barn till världen. Och detta på ett sätt som en nybliven förälder förmodligen inte får förklara sitt livsval att sätta ett barn till världen.
När ämnet dyker upp, brukar jag numera komma med en motfråga. Skulle du fråga en nybliven förälder om hen verkligen övervägt sitt beslut? Skulle du fråga en nybliven förälder om denne förstår vilket livslångt ansvar denne åtagit sig genom att sätta en ny människa till världen? Frågar du om personen inser att det inte finns någon ångerrätt och att har man en gång blivit förälder, så är man det livet ut? Förmodligen skulle du inte ställa de frågorna, men fråga dig varför det omvända är socialt accepterat och helt okej.