allkonstnarenDet blir liksom vardag över det mesta med tiden, så även över tillvaron nära sjönäringen på Sjöfartsverket. Än så länge är det inte mer vardag än att jag fortfarande tycker att det är roligt, att jag fortfarande ser fram emot att gå till jobbet. Men visst blir det till sist en vardagslunk över att bege sig till jobbet, göra sina pass och sedan åka hem, vara ledig några dagar och sedan bege sig tillbaka till jobbet. Det är dock ett luftigt och skönt schema jag har, så jag klagar definitivt inte. Jag har nog aldrig haft ett schema med så många och täta långledigheter som jag har just nu. Visserligen jobbar vi intensivt när vi väl jobbar, men istället är det många långledigheter däremellan. Och det är mycket värt med all ledighet som schemat ger, det ger på många sätt en enorm frihet att göra saker utanför jobbet. Jag har goda förutsättningar att ägna mig åt firman vid sidan av jobbet, även uppdragen på den fronten varit tämligen få på sistone. Men jag vet ju å andra sidan att det går mycket i vågor när det kommer till filmuppdrag. I perioder är uppdragen få, medan de är desto tätare i andra – och man får tacka nej för att de krockar med varandra.
Nu håller jag som bäst på att titta lite på studier till höstterminen, eftersom jag märker att jag har så pass mycket tid vid sidan av arbetet, trots att jag numera jobbar heltid. Jag har för tillfället lagt ryskan på hyllan och funderar på att plugga något annat, som inte är fullt lika krävande. Ryska är kul och intressant att plugga, men attans så mycket mer krävande än jag förmodligen anade innan jag började plugga det på högskolenivå. Det krävde verkligen att man ägnade sig åt studierna minst de timmar som var avsatta för studierna – och gärna mer än så. Så det tog väldigt mycket energi och tid från jobb och annat, tid och energi som jag inte riktigt kände att jag hade. Nu är jag istället funderingar på psykologi eller beteendevetenskap, ämnen som jag finner fantastiskt intressanta. Jag har redan 30 högskolepoäng i psykologi och har isåfall funderingar på att plugga vidare på en fortsättningskurs. Dock har jag ännu inte lyckats hitta något till hösten, utan de kurser jag är behörig till tycks gå först till våren 2026. Men det tål väl att väntas på isåfall, om jag nu gärna vill studera just dessa kurser. Beteendevetenskap tycks det knappt finnas några fristående kurser i, vilket känns lite trist eftersom jag gärna pluggat just det. Men att läsa ett helt program till beteendevetare är inte riktigt aktuellt just nu – utan det är enstaka kurser jag vill läsa, mest för att det är kul att plugga och inte för att tanken är att jag ska jobba med det med tiden.
Jag kommer fortfarande på mig själv med att försöka planera min tid utifrån att vara timvikarie och att vara så tillgänglig det bara går att vara. Detta trots att jag vet med mig att jag inte behöver resonera på det viset längre. Nu har jag ju mitt schema att gå efter och behöver inte tänka på att jag kanske blir inringd när det som minst passar sig. Övertid kan det fortfarande bli, men telefonen går inte alls lika varm som under tiden som timvikarie. Numera får jag oftast vara ifred på mina fridagar och jag kan ägna mig åt det jag vill när jag är ledig – vilket uppskattas till fullo. Även om övertid inte gör så ont att få – inte minst när lönen kommer – så är jag inte beroende av denna extrainkomst längre. Som timvikarie var jag ekonomiskt sett väldigt beroende av att ta de rimmar jag kunde få, men nu har jag ju en fast månadsinkomst som jag klarar mig på och då blir övertiden bara något positivt utöver det vanliga när det kommer. Jag åtar mig fortfarande övertid de gånger jag kan, men är inte ekonomiskt beroende av den.
Den gångna veckan har det dock blivit en del övertid, så nästa månadslön kommer bli lite extra välkommen, det är en sak som är säker. Hur det än är, så vänjer man sig snabbt vid att ha en bättre månadslön – man är ju inte mer än människa och vänjer sig snabbt vid bättre omständigheter. När det sedan kommer en månadslön utan övertid, då känns det som att man är underbetald – fast jag nog inte riktigt räknar mig till en kategorin anställda egentligen. Jag tycker jag har en helt okej lön med tanke på vad jag gör och vad som krävs för mitt jobb i form av utbildning och så vidare.
Nu väntar en ganska fulltecknad vecka med diverse olika projekt på olika håll. Måndag och tisdag ska jag vara i Strängnäs på filminspelning, en inspelning med väldigt mycket hemlighetsmakeri omkring. Jag får egentligen inte säga mer än så här, vilket är jättefrustrerande – framförallt när man vill kunna berätta så väldigt mycket mer om vad det är jag ska göra. Men det är oftast så det är kring filminspelningar, man får skriva på ganska gedigna sekretessavtal kring vad man får säga respektive inte får säga – liksom att man oftast inte får sprida eller ens ta några bilder i samband med inspelningen. Och det kan ofta bli ganska dyrt att bryta emot dessa sekretessavtal om man skulle få för sig några sådana dumheter. Så jag brukar ha som policy att inte säga särskilt mycket alls kring de inspelningar jag går på, än mindre ta några som helst bilder i samband med inspelningarna eller lägga ut något i sociala medier kring vad jag gör.
På onsdag är det dags att lämna in bilen för en mindre reparation, eller rättare sagt förhoppningsvis en mindre reparation. Halvljuset har lagt av och det är därmed väldigt svårt att se någonting när man kör i mörker. Det går an i stadskörning när gatorna ändå är upplysta, men så fort man kör landsvägskörning blir det jättejobbigt. Jag har till och med bokat hyrbil för mina dagar i Strängnäs under veckan eftersom jag vet att jag kommer köra hem sent på kvällarna i rådande mörker. Enligt verkstaden kan vara alltifrån så enkelt som att byta glödlampor eller säkring till något elektriskt som måste fixas. Så man ska felsöka och se vad som krävs för att halvljuset ska få liv igen och förhoppningsvis får jag tillbaka bilen redan samma dag. Vilket nästan är ett måste, eftersom jag ska upp och jobba på torsdag morgon och behöver bilen till Södertälje. Nu hoppas jag på att ha lite mer tur med verkstad denna gång än vad jag hade senast jag valde verkstad för 20 år sedan – då jag senast var fordonsägare. Då blev jag extremt illa bemött och dessutom JK-anmäld efter att ha skrivit om det hela på bloggen. Men jag fick ett helt annat intryck av den här verkstaden i Stockholm och tror inte att jag kommer få ett sådant bemötande – man ska absolut inte dra alla över en och samma kam.
Igår var det dags för återbesök efter min sterilisering – till sist ska väl sägas, eftersom jag varit tvungen att boka om besöket flera gånger. Nu ska vi se om ingreppet blivit lyckat eller ej, om jag blev steril som tanken var när jag opererade mig för en massa månader sedan. Jag blev lite förvånad över att det gick bra att boka en tid en lördagsförmiddag – men det var inga som helst konstigheter, utan det var bara att boka in sig via 1177. Jag vet att man haft dåligt med tider, så senaste gången jag var tvungen att boka om tiden hade jag inga förhoppningar att få en tid med kort varsel. Men det var inga problem överhuvudtaget, vilket var nästa överraskning. Det var inte många veckor sedan min förra tid var, men som jag var tvungen att boka om eftersom jag blev tvungen att jobba. När jag bestämde mig för att boka om, trodde jag att jag skulle få vänta i flera månader på en ny tid – men så var alltså inte fallet. Kanske var det en tid som nyss blivit avbokad, vad vet jag? Men tur hade jag förmodligen som fick en ny tid så pass snabbt.
Nu är förhoppningsvis proceduren över, en procedur som varit förvånansvärt smärtfri trots allt. Ingreppet gjordes med lokalbedövning och jag var på benen igen redan samma kväll. Ingen smärta, ingenting kände jag efteråt vilket var fantastiskt skönt. Jag har opererat andra delar av kroppen förr och alltid haft mer eller mindre ont efteråt, men inte den här gången. Så på så vis var det exceptionellt smärtfritt, bokstavligt talat. Nu återstår som sagt bara att se att allt gått som planerat också.
Upptäck mer från Kompasskurs
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
