Din tankesmedja i etern
Att jag från början flyttade till just Stockholm var mycket av en slump. Jag ville komma bort från mitt knäppa ex och vart kosan ställdes spelade där och då ingen större roll. Att flytta till just Stockholm var inget jag direkt planerade, snarare var jag tvärtom inte särskilt lockad av en tillvaro i storstan. Men …
När jag var 14 år började jag smygröka och har sedan dess varit fast i nikotinets grepp i princip oavbrutet. Under de knappa 30 år som gått har jag bara haft några få kortare uppehåll, men inga längre sådana. 2007 slutade jag röka och övergick till att snusa istället. Mycket för hälsans skulle, men också …
När pandemin bröt ut för ett drygt år sedan, försvann i princip över en natt filmuppdragen för mig och min lilla enskilda firma. Från att ha haft uppdrag på relativt regelbunden basis, slutade uppdragen att droppa in. Men med tiden har filmindustrin anpassat sig efter rådande omständigheter och uppdragen började efter en tid att komma …
Somliga hemuppgifter i skolan är roligare än andra. I kursen att skriva för film, TV och ljud var en av veckans uppgifter att se en film som vi ska prata om på nästa föreläsning. Vi behövde inte analysera eller skriva något utan bara se filmen. Den film vi skulle se var Lida från 1990. Igår var jag gräsänkling under kvällen och tänkte att detta var ett perfekt tillfälle att se filmen. Så jag köpte pizza, öppnade en öl och satte mig framför TV:n. Jag minns väldigt väl när filmen kom för drygt 30 år sedan, den blev väldigt omtalad för att den var så bra. Men nu, 31 år senare, känns det verkligen att den har några år på nacken. Det är en skräckfilm baserad på Steven Kings bok Misery och jag minns filmen som väldigt obehaglig. Men det märks hur mycket som händer i filmens värld, idag skulle den här filmen förmodligen inte bli särskilt omtalad. Men en lagom hemuppgift var det, det får jag erkänna. Det är sällan man kan kombinera en läxa med pizza och öl.
Så var det dags igen. Under lördagen samlades återigen demonstrationer runtom i Sverige mot Coronarestriktionerna, även om det tycks ha gått lugnare till demonstrationen som ägde rum i Stockholm den sjätte mars. Man får givetvis ha åsikter de restriktioner och rekommendationer som råder så här i pandemitider. Men man får gilla läget, det är så …
När jag kom ut i arbetslivet i början av 90-talet, var det aldrig tal om att arbetsgivaren hade värdegrunder som man som anställd förväntades efterleva. Detta var långt innan internet slagit igenom på allvar och man kunde ha rätt obekväma åsikter utan att arbetsgivaren nödvändigtvis fick reda på det. Det pratades ju i fikarummet, på afterworks och folk kunde delta vid olika obekväma demonstrationer på stan utan att det egentligen fick någon nämnvärd spridning. Om man inte hade ”oturen” att hamna i tidningen eller på TV-nyheterna vill säga.
För en tid sedan var jag till läkaren för att få svar på min magnetröntgen. Det är något jag får stå ut med efter min operation 2014. Tio år pratar man om att jag får underkasta mig regelbundna kontroller innan man vågar formellt säga att jag frisk.
Vid den senaste magnetröntgen röntgades hela ryggraden, något man inte gjort vid tidigare kontroller då bara nacken och huvudet kontrollerats. Man hittade då mindre förskjutningar i nedre delen av ryggraden, som gick att härröra till den övervikt jag kånkar omkring på. Om jag inte går ner i vikt, finns risken att jag kan komma få problem med ryggen så småningom.
Internet har blivit en given del av vår tillvaro de senaste åren. Från att ha varit i sin linda för inte alltför länge sedan, är vi många som förmodligen inte skulle kunna tänka oss en tillvaro utan en bra internetuppkoppling. Jag kan fortfarande minnas tiden med uppringt internet, då man surfade via telefonlinjen och det tutade upptaget i hemtelefonen om någon försökte ringa. Det gick ofta segt och kunde ta evinnerlig tid att ladda en hemsida. Till skillnad från dagens snabba bredbandsuppkopplingar, där hemsidor laddas på sekunder. Och det går alldeles utomordentligt bra att ringa samtidigt som man är ute på internet.
Senaste dagarna tycks flera av mina vänner på Facebook fått sina konton kapade och den aktuella kaparen har skickat ut märkliga meddelanden med en länk i. Jag brukar vara extremt försiktig när det kommer till att klicka på länkar jag inte litar på. Så inte heller denna gång har jag låtit mig luras, utan har lämnat länkarna därhän. Än så länge har jag varit förskonad från kapningar och faktiskt inte fått några konton kapade vad jag vet (känns som att jag borde märkt det). Och oftast är det de små medlen som skyddar mot just att få sina konton eller sitt ID kapat. Ett bra virusprogram på datorn och sedan att låta bli att klicka på länkar man inte litar på. Liksom att vara extremt kritisk till meddelanden där man uppmanas att logga in med bank-ID eller lämna ifrån sig känslig information.
Häromdagen läste jag en intressant debattartikel i DN. En av de saker artikeln lyfter fram är svårigheten i att gå vidare i en rekryteringsprocess när man blir äldre. Enligt forskning börjar det tydligen redan i 40-årsåldern, detta tycks vara en ålder då många sållas bort tidigt i en rekryteringsprocess. Vid 65-årsåldern är chansen nästintill obefintlig att gå vidare (vilket givetvis är mer förståeligt). En orsak är enligt artikeln att många arbetsgivare har uppfattningen att äldres produktivitet är låg samt ser dem som mindre flexibla och inte lika lättlärda.