allkonstnarenJag växte upp med det gamla sättet att titta på film och TV-serier, långt innan streamingtjänsterna revolutionerade TV-tittandet. På den tiden sändes en TV-serie oftast en gång i veckan och man fick snällt vänta en vecka mellan varje avsnitt. Var man av någon anledning inte hemma eller på annat sätt missade ett avsnitt, då fick man snällt programmera videon i förväg för att spela in programmet. Alternativet var att invänta att programmet sändes i repris, vilket oftast var på en jättedum tid mitt på dagen eller väldigt sent på kvällen. Det var helt enkelt rätt besvärligt att följa en serie och det kunde ta månader innan man plöjt igenom en hel serie.
Ville man se en långfilm gick man till den lokala filmbutiken eller bensinmacken och hyrde filmen. Hyrtiden var oftast ett dygn och videokassetten skulle returneras tillbakspolad för nästa kund. Hade man ingen videobandspelare, gick även en sådan att hyra i filmbutiken. På den tiden var inte filmerna några klick bort på telefonen, datorn eller fjärrkontrollen. Och var filmen man hyrt dålig, då fick man stå sitt kast och göra något annat under kvällen. Det gick inte att knappa vidare och hyra en ny film.
Jag förstår att detta måste låta som rena stenåldern för personer födda på 90-talet eller senare. Och i ärlighetens namn förstår jag inte själv hur man stod ut. Men då visste man inget annat och fann sig helt enkelt i situationen.
Här hemma brukar vi sällan börja titta på en ny serie innan alla avsnitt kommit ut. Det är ytterst sällan vi följer en serie medan den sänds, utan det är först när alla avsnitt gått som vi faktiskt tittar på den. Detta för att slippa vänta bortåt en vecka innan nästa avsnitt kommer. Ofta tittar vi på två till tre avsnitt per kväll och går helt in i en serie när vi väl tittar på den.
Och när en serie väl är slut, har man levt flera veckor med karaktärerna, det känns då nästan lite vemodigt att ta farväl av dem och börja på något nytt. Det blir som någon mild form av separationsångest. Man har följt dem under en längre tid, plöjt igenom ytterligare ett avsnitt när det varit en spännande cliffhanger och verkligen gått in i handlingen. Sen är det plötsligt över och man får påbörja processen att komma in i en ny serie, med ny handling, nya karaktärer och nya miljöer. Något som nästan kan kännas lite jobbigt på något vis.
Men det är idag helt främmande att återgå till det konventionella sättet att titta på serier. Det är ett skönt tidsfördriv om kvällarna att plöja igenom två till tre avsnitt av en serie – och inte minst att slippa vänta en vecka på nästan avsnitt. Framförallt då det många gånger är en spännande cliffhanger i slutet av något avsnitt.
