Bruttonationallycka är viktigare än bruttonationalprodukt

Så är första arbetsveckan över och det börjar sakta kännas som att man aldrig har haft semester – ni vet, just den där känslan som alltid infinner sig varje år när man jobbat några dagar efter semestern. Det är märkligt hur fort det går att i princip glömma att man varit långledig. Jag har haft lite av en rivstart och hoppat på arbetet med två nattpass i början av veckan och sedan filminspelning ett par dagar i slutet av veckan. Så, nu är vardagen igång och det är ett helt, långt år kvar till nästa semester. Men nu kommer snart allt det roliga som jag sett fram emot hela sommaren, så jag tänker väl egentligen inte klaga så mycket som jag kanske brukar göra när semestern är över.
I dagarna kom första mejlet om en av de kurser jag kommit in på och jag börjar nu få struktur på schemat inför hösten. Söndagen har bland annat ägnats åt att skriva upp allt i kalendern som har med kursen att göra – och jag börjar sakta ha saker inplanerade i flera månader framöver. Nu har jag koll på när föreläsningarna ska äga rum och inlämningsuppgifterna vara inlämnade. Vår lärare har kort presenterat sig och vi har fått kontaktuppgifter till henne för eventuella frågor. Så sakta börjar saker och ting ta form, nu väntar jag bara på information om kurs nummer två, i Rysslands kultur- och idéhistoria. Kommer ingen information nu i början av veckan, ska jag höra av mig till skolan så att det inte blivit något fel någonstans. För jag har dubbelkollat att jag faktiskt är antagen, vilket jag är enligt antagning.se. Informationen kommer säkerligen, jag blir bara förvånad att det inte är bättre synkat mellan utbildningarna. Registreringen för utbildningarna öppnar idag, så jag borde fått information från båda utbildningarna vid det här laget. Nåja, det löser sig säkert – och kommer ingen information får jag helt enkelt kontakta skolan. Svårare än så är det trots allt inte.
Jag känner mig i vilket fall väldigt tillfreds i att vara tillbaka i vardagen igen och att allt börjar bli sig likt efter sommarledigheter och semestrar. Sverige går ju liksom på sparlåga under sommaren och jag har en tendens att bli lite rastlös till sist när allt är så exceptionellt lugnt. Inte minst i år har jag faktiskt sett fram litegrann emot hösten i och med att så pass mycket kommer att hända efter sommaren. Två nya kurser och om tre veckor börjar jag ett nytt jobb. Bara det gör att hösten känns ganska välkommen i år!

Nu har jag jobbat en vecka och börjar se fram emot nästa minisemester som infaller om ett par veckor. Då är jag långledig en hel vecka och det kommer bära av till sommarstugan några dagar – för att att bara koppla av. Jag tycker om att var därute sent på säsongen, när det är mer eller mindre folktomt på ön. Det skulle ledigt funka för mig att vara därute ännu senare också, men i år funkar det inte riktigt med mitt schema – så jag får nöja mig med att vara där ett par dagar in i september.
I år kommer jag få göra en hel del nytta medan jag är där, i form av en del Skypemöten liksom att jag förmodligen kommer få sitta en hel del med ryskakursen och plugga ryska också. Den första föreläsningen kommer äga rum samma dag som jag kommer ut till skäret, så det är bara att hugga i med pluggandet direkt. Men förutom några möten och lite ryska, hoppas jag givetvis på att kunna hinna skriva lite – och även bara koppla av. Precis som jag misstänkte, försvann mycket av den inspiration att skriva som jag känt under semestern så fort jag kom hem till stan. Det är något med miljön och lugnet i skärgården, som gör att jag helt enkelt bara sprutar ur mig texter – något som i princip aldrig händer och sker när jag är hemma. Jag kan bokstavligen sitta från morgon till kväll och bara skriva, vilket är en fantastisk känsla.
Det är inte mycket som krävs för att jag ska känna mig tillfreds med tillvaron – det räcker att packa en väska, köpa lite öl och mat för att sedan bege sig ut på en liten skärgårdsö långt ut i Söderhamns skärgård. Jag får liksom aldrig nog av det stället, utan kan vara där hur mycket som helst. I princip skulle jag kunna flytta ut i maj för att sedan åka hem i september – och däremellan bara åka hem ibland för att titta till post och blommor och tvätta lite. Men nu tillåter min vardag inte att jag gör så, utan jag får finna mig i några semesterveckor per år – liksom någon vecka här och där när man är långledig.
Numera går det ju att vara där en större del av året sedan vi dragit in el i stugan, men det funkar fortfarande inte att vara där vintertid. Framförallt är det isarna som ställer till det, eftersom de numera ofta är så opålitliga och man inte alltid vet om de vare sig bär eller brister. Men det skulle även bli lite krångligt och kallt med utedass liksom att vi inte har rinnande vatten. Men det har en stor fördel att ha el, då man trots allt kan ha med sig en dator ut och sitta och arbeta eller plugga till exempel. Det ökar ju trots allt möjligheterna att vara där och förlänger säsongen litegrann.

Jag har i alla fall kommit till en lite obehaglig insikt och insett att det faktiskt tämligen snart är jul. Det har redan börjat annonseras lite sporadiskt om julbord och vid närmare eftertanke är det trots allt strax över fyra månader kvar. En tid som går oerhört fort när det väl kommer till kritan. Som företagare är det aningen viktigare att hålla lite koll på högtiderna och vara ute i god tid när det kommer till somliga saker. Varje jul skickar jag till exempel julkort till alla mina kunder och tackar för det gångna året. Ibland skickar jag även påskkort och en sommarhälsning framåt vårkanten.
Så ja, jag har faktiskt så smått börjat titta på design för årets julkort, både de jag ska skicka genom firman och de jag ska skicka privat. Inte för att det egentligen behövs och jag måste vara ute i god tid, utan för att det helt enkelt är bra att sprida ut kostnaderna litegrann under året.
Och om inte alltför lång tid börjar det bli dags att planera för själva julen. Jaja, det är väl minst ett par månader kvar i alla fall – men ändå. Men min poäng är att tiden går extremt fort, vare sig vi vill det eller ej. Här i Stockholm brukar julskyltningen sakta dra igång i oktober – och sedan försvinner tiden i en rasande fart. Snart är det dags att själv boka julbord, handla julklappar och bestämma var och med vilka man ska fira denna högtid i år. Är det inte lite läskigt, så säg?! Sommaren är knappt över och man börjar så smått redan fundera på julen… Ja ja…

Hela sommaren har jag lovat mig själv att nästa vecka ska jag ta tag i det där med träningen igen. Nästa vecka ska jag återuppta mitt regelbundna tränande, som jag varit så duktig med de senaste åren. Men tror ni att det har blivit av?? Korrekt gissat, det har det inte. Jag har ständigt kommit på nya ursäkter till att inta pallra mig iväg till gymmet, utan att istället göra helt andra saker. Men nu, när vardagen dragit igång igen hoppas jag på att faktiskt hitta motivationen igen att ta mig till gymmet och komma igång med träningen igen. Jag har fuskat alldeles för länge för att det ska kännas okej någonstans överhuvudtaget.
Nu har jag kommit så långt att jag faktiskt – som jag tidigare brukat göra – börjat skriva i almanackan när det är lämpligt att ta sig till gymmet och träna loss. Jag försöker för varje vecka hitta dagar då passar in med arbetstider och övriga planer att träna. Och jag försöker att hålla det till minst två till tre gånger per vecka – något jag oftast brukar lyckas med. Den här veckan har jag lyckats planera in två träningspass om inget oförutsett inträffar – och nu återstår att se om jag kommer komma med några undanflykter, eller om jag faktiskt tar mig till gymmet.