Den som griper till våld visar att hans argument är slut

Jag brukar försöka se nyheterna varje dag, jag tycker det är viktigt att hänga med i vad som händer i omvärlden. Till det prenumererar jag på flera morgontidningar och tycker mycket om att bläddra i tidningen till morgonkaffet. Men på sistone har det börjat känns alltmer jobbigt att slå på nyheterna eller öppna morgontidningen. Det är fasen bara elände vart man än tittar, är det inte det?! Först hade vi kriget i Ukraina med allt vad det innebär och häromdagen började man kriga i Israel, där också argumenten tydligen tagit slut och man tar till vapen istället. Som om inte det vore nog, har vi det pågående gängkriget här hemma i Sverige, med sprängningar och skjutningar var och varannan dag.
Det blir verkligen en deprimerande sysselsättning att försöka hänga med i nyhetsrapporteringen och försöka hålla sig påläst. Krig och elände är visserligen inget nytt, men plötsligt har det kommit oerhört nära och tätt inpå vår trygga del av världen – inte minst i och med kriget i Ukraina. Israel har väl alltid varit en oroshärd, men ett fullskaligt krig har det knappast varit där på länge.
Jag överväger nästan att sluta titta på nyheterna, det är alldeles för deprimerande att följa dem varje dag. Och jag tänker att det ibland känns som slöseri med pengar att betala flera hundralappar i månaden för att läsa om det i tidningen. Ibland orkar jag helt enkelt inte hänga i med allt elände som sker runtom i världen, det blir bara för jobbigt att få allt våld och elände inpumpat direkt i vardagsrummet. Jag frågar mig vad som blir bättre bara för att man själv försöker följa med i händelserna i världen? Vad hjälper det flyktingarna och krigsoffren i Ukraina att jag ser eländet på TV? Vad hjälper det offren för gängkriget att jag ser om det hela på nyheterna?
Samtidigt tycker jag att man någonstans har lite av en skyldighet att följa med i vad som händer i vår omvärld, även om man matas med väldigt mycket elände. Jag har svårt att förstå dem som aldrig ser en nyhetssändning eller läser en tidning eller på annat sätt hänger med i vad som sker i omvärlden. Inte minst idag, när det är så pass lätt och billigt att hänga med i nyhetsrapporteringen. Idag kan man få upp tidningen i mobilen för några tio i månaden och få uppdaterade nyheter under hela dygnet. Det är verkligen inte särskilt svårt idag om man säger så. Men jag håller med om att man gärna vill låta bli med tanke på nyhetsutvecklingen som pågår just nu. Man försöker verkligen skärma sig ifrån allt elände som det rapporteras om.

Samtidigt påminns man ofrånkomligen om hur bra vi har det i Sverige när man hänger med i nyheterna. Visst har vi våra problem med gängkrig, motsättningar och en lång rad andra saker, det går liksom inte att neka till. Men jämför man med många länder, har vi det faktiskt väldigt bra. Jag såg till exempel barngalan på TV i lördags och påmindes än en gång om hur mycket elände människor får utstå runtom i världen. I Sverige har vi rent vatten direkt in i kranen, vi har ordentliga toaletter, vi har fri skolgång, inga krig och inga naturkatastrofer. Vi har praktiskt taget fri sjukvård i världsklass och ett väl utbyggt välfärdssystem. Vi behöver inte vara rädda för förföljelse för att vi säger vad vi tycker och känner, vi har fria val och behöver inte vara rädda att fängslas för att vi har en obekväm åsikt.
Så även om det händer en hel del elände även här, så har vi det jämförelsevis trots allt ganska bra. Det finns en hel del utmaningar att ta itu med för politikerna, som att komma tillrätta med våldsutvecklingen vi sett på sistone. Men våra problem är ingenting om man jämför med de hemskheter och orättvisor som pågår i många andra länder.

Och kanske behöver man hänga med i nyhetsrapporteringen för att bli påmind om just detta? Att det är många länder där situationen är långt mycket värre i olika bemärkelser. Även om vi har en tilltagande våldsspiral, behöver vi inte vara lika rädda för att gå ut om kvällarna som om vi levt i Mexiko eller Sydafrika. Även om vi har en hel del att jobba med, så kan vi för det allra mesta uttrycka våra åsikter, vår religion eller sexuella läggning utan att utsättas för förföljelse från myndigheterna. Man behöver inte vara rädd för att hamna i fängelse eller avrättas för att man på något vis har en avvikande åsikt, religion eller på annat vi inte passar in i den norm som staten satt upp.