Jag är förmodligen inte den enda som sedan barnsben matats med diverse historier om folk som gått igen efter sin död, om oförklarliga ljud i gamla hus och liknande. Inte minst på ön där vår sommarstuga ligger haglar dessa historier tätt. Stugan är byggd av min mormors farfar i slutet på 1800-talet och min farfar sa alltid att han hörde steg om nätterna när han var och hälsade på oss i stugan. En av de första gångerna jag sov själv i stugan utan mina föräldrar var i tonåren tillsammans med en jämnårig kusin. Det här var på sensommaren, så det var mörkt ute på nätterna. Vi hade suttit uppe till rätt sent på kvällen och spelat kort och kröp i säng någon gång efter midnatt.
Men vi hann inte mycket än krypa ner i våra sängar på vinden i den lilla stugan utan el, innan vi började höra konstiga saker. Klart och tydligt hörde vi steg av någon som gick runt på nedervåningen, dra ut lådor och öppna skåp. Stegen var även på väg uppför trappen, men vända på halva vägen och gick ner igen. Det märkliga var att vi hörde exakt samma sak bägge två, trots att ingen annan var i stugan just då.
På samma ö finns en större stuga, som användes av tullen en bit in på 1900-talet. Stugan disponeras numera av samfälligheten på ön och används till fester på midsommar och liknande. När jag var i tonåren, älskade vi ungdomar att ”hänga” i vad som kommit att kallas för Tullstugan. Vi barn har alltid matats med historien om tullaren Rundström, som var stationerad på ön. Rundström var enbent och hade träben – och var uppenbarligen inte helt nöjd med livet eftersom tog beslutet att ta sitt liv genom att hänga sig i just Tullstugan. Sedan dess kan man – enligt nämnda hörsägen – nattetid höra ljudet från hans träben när han vandrar runt på den numera igenbyggda vinden i Tullstugan. En kväll bestämmer vi tonåringar att vi ska övernatta i Tullstugan för att se om vi faktiskt får höra Rundströms steg över vindsgolvet på natten. Ja, fortsättningen förstår ni säkert – för vad tror ni att vi hör?

När min morfar gick bort i slutet av 90-talet, lämnade han bland annat efter sig ett fritidshus i Söderhamn. I samband med försäljningen av huset, var jag där för att klippa gräsmattan. Min morfar hade en elektrisk motorgräsklippare och man fick ha en sladd dragen mellan gräsklipparen och strömuttag i uthuset. Men när man skulle klippa den del av gräsmattan som var längst bort ifrån uthuset räckte inte sladden, utan min fick plocka fram en förlängningssladd. Det gjorde jag, jag skarvade i de två sladdarna och gick bort till klipparen för att fortsätta klippa. Men klipparen gick inte igång. Vilket var konstigt i och med att den gick felfritt innan jag skarvat sladdarna. Jag gick tillbaka dit där skarven låg och gräset och inser att de båda ändarna glidit isär. Jag tänkte att jag förmodligen inte tryckt ihop dem ordentligt, böjde mig ner och skarvade ihop än en gång. Denna gång tog jag i lite extra och gick sedan tillbaka till gräsklipparen igen. Inte heller denna gång vill gräsklipparen gå igång. Återigen gick jag tillbaka till skarven för att än en gång konstatera att ändarna glidit isär. Nu blev jag verkligen konfunderad eftersom jag verkligen ansträngt mig för att trycka ihop sladdarna. Samma procedur upprepas och när jag för tredje gången tryckt ihop ändarna och var på väg tillbaka till klipparen, hör jag något prassla till i gräset bakom mig. Jag vände mig reflexmässigt om – och ser ur de två slättandarna lyfts upp en bit ur gräset, flyger isär och hamnar några centimeter ifrån varandra i gräset.
Nästan refexmässigt suckade jag och sa rätt ut i luften att ”nu, morfar, får du sluta retas med mig”. Jag kopplade ihop sladdarna och kunde sedan faktiskt klippa färdigt gräsmattan.
När jag klippt klart, plockade jag ihop grejerna efter mig. Runt ytterdörren växte en välansad klätterväxt, som var extra klippt kring själva ytterdörren för att inte vara i vägen. När jag skulle stänga, gled plötsligt en gren ner i dörrspringan så att dörren inte gick att stänga. Jag sträcker mig upp och föste undan grenen för att försöka att stänga igen. Men samma sak hände igen, grenen gled så att dörren inte gick att stänga. Efter några tappra försök, fick till sista hålla undan grenen med ena handen och stänga dörren med den andra.

Ska man använda sitt sunda förnuft, finns det förmodligen saker som kan förklara händelserna med sladden och grenen vid ytterdörren. Men jag inte låta bli att tänka tanken att morfar kanske trots allt var där och försökte tala om det för mig genom att dra isär sladden. Det hade varit så typiskt honom att retas med mig på just det där sättet. Och Vem var det som gick runt i stugan när jag och min kusin skulle sova den där natten för snart 30 år sedan? Var det min mormors pappa eller farfar som var där och höll koll? Eller kom ljuden från något helt annat?

Är det någon som tror på övernaturliga ting? Tror ni att döda kan gå igen och på olika sätt ge sig tillkänna för oss som är kvar ”i jordelivet”?

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

Kommentera

%d bloggare gillar detta: