En sak är säker och det är att man sällan har långtråkigt i den position jag har för tillfället. Inte minst företaget drar mycket tid när det kommer till såväl uppdrag som all bokföring och annat som ska skötas när man är företagare. Det är en del kvitton som ska administreras och laddas upp under rätt avsnitt i bokföringssystemet. Jag brukar vara dålig på att ta sådant allteftersom det dyker upp, utan det blir ofta liggande tills jag tar tag i en bunt kvitton. På något vis är det lite enklare så, när man har några kvitton att ta tag snarare än att ta enstaka kvitton allteftersom. I torsdags var en sådan dag, då jag satte mig med bokföringen för att lösa så mycket det bara gick med min bokföring. Och jag fick en hel del gjort, för att inte säga det allra mesta.
Jag har fortsatt att stiga upp tidigt på vardagarsmorgnarna även om jag inte ska jobba – helt enkelt för att hinna med så mycket som möjligt av det som ska göras med firman, ryskastudier och allt annat som jag har på agendan nu för tiden. Det är rätt skönt att hålla den dygnsrytmen, att hinna med så pass mycket som man gör under dagen när man är upp i tid. Så jag stiger normalt upp vid sex, duschar och dricker kaffe för att sedan sätta mig på ”kontoret” och ta tag i dagens övningar.

Det känns i alla fall som rätt beslut att hoppa av kursen i rysk kultur- och idéhistoria, även om det i grunden är lite tråkigt också. Jag hade sett fram emot kursen och tyckte det vore lite roligt att kunna ha en sådan kurs på CV:t. Men jag vill inte lägga tid på något som känns fel och något som inte är min grej – det är trots allt bara slöseri med tid. Det var i första hand inte tiden som avgjorde att jag tog beslutet, utan att jag helt enkelt kände att kursen inte var något för mig. Men nu när jag väl tagit beslutet, känns det rätt även ur ett tidsperspektiv. Det blir lättare att fokusera på en kurs och man kan lägga mer tid på annat än att studera. Då jag ändå inte har som mål att få ett jobb eller liknande, utan bara pluggar för att det är roligt så finns ingen anledning att ta ut sig. Och nu vet jag ju detta till nästa gång, att det inte är någon vits att söka fler gånger eftersom jag inte trivdes med ämnet. Jag vill ha mer konkreta utbildningar, inte något där man ska flumma runt kring ett ämne och diskutera abstrakta ting. Jag är nog mycket av en teoretiker, men det får inte vara för abstrakt – då rör jag bara till det och det låser sig för mig. Nu har jag inte bara tiden och orken att hålla mig ovanför vattenytan i två kurser – utan kan dessutom satsa på lite bättre betyg i ryskan.
Det är i vilket fall oerhört förmånligt och förspänt vi har det i Sverige, där det går att helt gratis få högskole- och universitetsutbildningar med väldigt bra kvalitet. Det gör att man kan utbilda sig till väldigt mycket, bara man kan lösa sitt uppehälle ekonomiskt – vilket ju går under några år om man tar CSN. Själv har jag tagit de CSN-lån jag kan göra så jag måste lösa mitt uppehälle på annat sätt om jag ska plugga. Och det funkar nu när jag har de arbetstider jag har och inte jobbar heltid, då kan jag kombinera jobbet med att studera på halvfart. Så det gäller att passa på att fylla tiden med det man kan – som att studera sådant man tycker är roligt och intressant. I mitt fall är det språk som gäller, men det finns förstås andra ämnen jag skulle kunna tänka mig att läsa – jag är inne på psykologi och beteendevetenskap till exempel. Jag har redan 30 högskolepoäng i psykologi och kanske blir det någon gång en möjlighet att läsa vidare.

Så dagarna är lätta att fylla som det läget är just nu. Jag pluggar ryska, ägnar mig åt firman, jobbar och filmar – och tiden tickar på i en hiskelig fart. Veckorna försvinner i ett huj, på gott och ont. Det är på ett vis skönt att man får tiden att gå – och att man fyller den med saker man tycker är roliga. Visserligen har jag en hel del att göra, men eftersom det är roliga saker gör det ingenting. Det blir lite för lite sömn somliga dygn, men det tar jag igen på ett eller annat sätt. Jag tycker till och med bokföringen till firman är helt okej att göra, det kanske inte är det allra roligaste att göra – men jag har inget emot det. Och bokföringen är trots allt inte jättebetungande för en liten enmansfirma, även om det är mer att göra än jag nog trodde när jag väl startade den. September har svischat förbi i en rasande fart och snart är vi inne i oktober, vilket känns snuddpå orealistiskt – det var ju sommar nyss, eller hur?! Nu är det höst på allvar och jag har börjat ha jacka på mig när jag går ut – samtidigt som det inte är länge sedan jag gick i shorts och kortärmat.
Man får inse att det bara är tre månader kvar till jul – och börjar bli dags att planera för de kommande helgerna. Var och med vilka det kommer firas återstår att se, men hur som helst börjar det bli dags att planera snart liksom att börja inhandla julklappar – och boka bord för julbord inte minst. Det sistnämnda behöver man verkligen göra i oktober, sedan är risken stor att det är fullbokat. På något vis känns det nästan absurt att man ska behöva boka sådant så långt i förväg, men så är det åtminstone här i Stockholm. För en annan som har morgontidningar varje morgon, börjar reklamen för olika julbord att ploppa upp i tidningen redan i augusti. Jag kan tänka mig att många företag visserligen bokar redan vid den tiden för att veta att man får så många platser som man behöver. Och då är det bara för oss privatpersoner att haka på och boka samtidigt för att ha en chans att få plats vi med.

Vårat lilla diskmaskinsproblem är nu löst, om än högst tillfälligt. Vi har inte haft ekonomin att köpa en ny diskmaskin riktigt just nu, men blev erbjudna av en bekant att köpa en begagnad diskmaskin för några hundralappar – vilket löste vårat problem med den trasiga diskmaskinen. Som tur är, har vi hantverkare i släkten som kunde hjälpa till att installera den ”nya” diskmaskinen. Stockholmshem skulle ta över 2.000 kronor för att installera maskinen, vilket kändes ganska saftigt för något som egentligen inte tar särskilt lång tid att ordna för en som kan det hela. Men vi fick hjälp helt gratis – eller ja, det kostade oss en flaska whisky till den som ordnade det hela, men det kan man ju trots allt leva med. Det blev ändå billigare än att låta hyresvärden göra det hela. Nu har vi en fungerande diskmaskin, som får duga tills vi har ekonomin att köpa en helt ny. Vi har hittills haft en bänkdiskmaskin, som funkar bra när man är två – men så fort man blir några fler som äter ihop, då förslår den inte särskilt långt. Nu har vi plats för desto mer porslin i maskinen, vilket är oerhört skönt – och kan till och med köra vissa ugnsformar i maskinen utan att det tar för mycket plats från resterande disk.
Det är trots allt ändå något av ett i-landsproblem när diskmaskinen går sönder och jag känner mig lite bortskämd när jag klagar över att inte ha en fungerande diskmaskin. Det var många år jag inte hade någon diskmaskin alls och det funkade trots allt alldeles ypperligt bra det med. Men sedan man väl skaffat en diskmaskin, så är det svårt att klara sig utan. Det är som med tvättmaskin – under många år tvättade jag i tvättstugan, men sedan jag skaffade egen tvättmaskin kan jag inte tänka mig att återgå till att nyttja tvättstugan. Det är bra att tvättstugan finns, men det är för omständligt för min smak att behöva gå ner dit varje gång man behöver tvätta. Nu kan jag tvätta när det behövs och slipper invänta att en tvättid är ledig.


Upptäck mer från Kompasskurs

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

Kommentera

Upptäck mer från Kompasskurs

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa