Jag älskar nattens tysta timme, ty då kan ljuvliga drömmar uppstå

För ett par decennier sedan tampades jag med tämligen grava sömnproblem. Jag kan fortfarande minnas paniken och ångesten jag kände kring det där med sömn och att krypa i säng om kvällarna. Det var en helt annan känsla än man i normala fall känner när det är dags att sova – nämligen en längtan efter att krypa i säng. Då kände jag panik över att sova och lyckades jag inte somna, var det en enorm skandal, ett misslyckande utan dess like. Jag vankade av och an i lägenheten och hade svårt att komma till ro på kvällarna för att somna. I bästa fall fick jag ett par timmars sömn framåt morgonen, men då hade jag tur. Med tiden har jag dock lärt mig knep för att kunna somna på kvällarna – och idag sover jag i princip som alla andra, oavsett när jag ska stiga upp nästa morgon. För visste jag att för drygt 20 år sedan att klockan skulle ringa vid fem för att det var dags att jobba – då var det rent hopplöst att somna. Det blev en enorm stress att veta att klockan ringde tidigt – även om jag sov dåligt oavsett när jag skulle upp på morgonen.
Idag somnar jag som ett barn de allra flesta kvällar. Självklart kan det vara svårt att somna enstaka kvällar fortfarande, men det är inget annat än helt naturligt. Så är det ju för de allra flesta, inte sant? Och jag har med åren lagt upp strategin att göra något positivt av tiden ifall jag inte kan sova. Idag pysslar jag runt i lägenheten, sätter mig vid datorn eller gör något annat för att få tiden att gå när jag inte kan sova. Och jag kan nästan känna att dessa stunder på sena kvällar eller om nätterna kan bli lite mysiga på ett positivt sätt. Jag kan ibland tänka att det kanske inte spelar någon roll ifall jag får somna eller ej på kvällen – för somnar jag inte, då får jag en massa saker gjort under kvällen och natten. Låter kanske märkligt, men jag har vänt det hela till något positivt om jag inte kan somna på kvällen – och oftast somnar jag efter ett tag, även om det blir lite senare än jag från början planerat. Och hittills har jag lyckats sova som planerat när jag ska upp tidigt och jobba nästa morgon sedan jag började på Sjöfartsverket förra sommaren. Jobbar jag förmiddag, stiger jag upp vid halv fyra på morgonen för att åka till jobbet vid fem. Det är extremt tidigt, men hittills har jag lyckats somna som jag ska när jag ska jobba nästa morgon.

Numera är det nästan bara när det är fullmåne som jag märker av några som helst svårigheter att somna. Jo, jag märker verkligen av fullmånen en gång i månaden – det slår i princip aldrig fel. Och jag behöver verkligen inte veta om att det är fullmåne, utan jag kan upptäcka fullmånen först på natten när jag stiger upp igen för att jag inte kan somna. Det kan vara mulet och månen syns inte, men jag har lik förbaskat svårt att somna på kvällen. Så nej, jag behöver inte veta om att fullmånen är i gång för att jag ska ha svårt att somna. Så några kvällar i månaden sover jag otroligt dåligt och det är ren tji att tro att man ska få några timmars sömn innan det är dags att stiga upp. Men bortsett från dessa nätter, så sover jag otroligt bra på det stora hela.
Och det är en fantastisk ynnest efter åren av sömnlöshet, även om det numera är längesen. Det går inte att beskriva hur illa man far av att inte få sova om nätterna, att inte få den sömn man så väl behöver. Man mår dåligt både psykiskt och fysiskt av att inte få sova ordentligt, själv utvecklade jag en djup depression bland annat på grund av sömnbrist. Så sömn är viktig för vårat välbefinnande, så mycket är säkert – och själv är jag ett levande bevis på detta. Jag vill inte komma tillbaka till tider av sömnlöshet och total sömnbrist, utan är väldigt nöjd med att jag tagit mig ifrån detta lilla helsike. Jag kan till och med minnas den dag det hela började, även om jag inte minns datumet. Det började med att jag inte kunde somna efter ett nattpass och hade väldigt hjärtklappning när det var dags att sova på morgonen. Till sist somnade jag – och tänkte just inte mer på det hela. Men hjärtklappningen kom tillbaka och jag fick allt svårare att sova – oavsett om det var på morgonen eller kvällen.

Först efter något drygt år av kämpande med sömnen och psykisk ohälsa, fick jag adekvat hjälp genom min arbetsgivares företagshälsovård. Det skulle ta ytterligare ett antal år innan jag skulle känna att sömnproblemen försvunnit helt och hållet, men sakta har jag trots allt kommit tillrätta med dem. Det har till stor del varit med hjälp av sömntabletter, som jag kan tycka att man inte ska vara särskilt rädd för att ta trots allt. Jag hade inte varit där jag är idag vad gäller sömnen om det inte varit för just sömntabletterna – de har hjälpt mig fantastiskt mycket. Numera tar jag fortfarande sömntabletter ibland, men långt ifrån lika ofta som för 10-15 år sedan. Jag sover som en stock de allra flesta nätter – oftast utan hjälpmedel i tablettform. Så visst, man kan säga att jag fortfarande har vissa mått av sömnproblem eftersom jag är i behov av sömntabletter somliga nätter. Men de är inte alls lika illa som de har varit och jag kan numera sköta jobb, studier och företag utan några som helst problem.
Sedan ska väl erkännas att det alltid varit själva insomnandet som varit problemet, har jag väl somnat så har jag sovit hur bra som helst. Och så var det även när mina sömnproblem härjade som allra värst, lyckades jag väl somna så sov jag som vanligt. Men problemen var så illa att det inte funkade med sömnskolor, olika broschyrer om sömnproblem och hur man ska tänka kring sömnen eller liknande – det var medicinering som gällde och ingenting annat. Nu har jag med hjälp av mediciner kommit på banan igen – och nu skulle et bita på mig med sömnskolor och liknande, som vårdcentralerna erbjuder. Men inte för 20 år sedan, då var problemen för stora för att sådant skulle bita på mig.