I år blir det som sagt ingen sammanhängande sommarsemester för min del, åtminstone inte någon som är fyra veckor lång. Förhoppningsvis kan jag få till några dagar här och där, men någon regelrätt semester blir det inte. Det känns lite konstigt, men jag gillar läget och accepterar att läget är sådant just i år. Det är så det blir när man byter jobb två gånger på bara några veckor, då är det inte alltid arbetstiderna klaffar med de planer man har gjort upp. De senaste dagarna har jag gått igenom de minnen som dykt upp på Facebook från tidigare år och insett att jag många somrar gått på semester just under vecka 31. Jag brukar vilja ha semester just i augusti och det känns konstigt att vi nu går in i min favoritsommarmånad utan att jag ska ha någon sammanhängande ledighet. Nu är augusti några dagar gammal och jag kommer jobba på precis som vanligt de kommande veckorna – med några enstaka undantag. Jag har en del inplanerat de kommande veckorna som jag inte kan eller – i vissa fall – vill ändra på, så jag ska försöka styra mina arbetstider så att jag inte jobbar dessa få dagar. Det är trots allt fördelen att vara timvikarie, att man till viss del kan styra över sina arbetstider.
Annars brukar jag tycka om sensommaren med allt vad den nu innebär. Jag föredrar semester i augusti och lugnet i stugan under dessa sensommarveckor. Och det är sådan lyx att att ha sitt roliga kvar när folk börjar komma tillbaka till jobbet efter att ha haft semester. Så det brukar normalt inte göra mig särskilt mycket att jobba juni och juli för att sedan vara ledig i augusti. Men sommaren 2024 blir lite annorlunda och jag hoppas på att kunna få ett annat upplägg nästa år. Då kanske jag kan styra min arbetstider lite och få till åtminstone ett par veckors sammanhängande ledighet – och då helst frampå sensommaren.
Det är en något eggande tanke, brukar jag tänka, att försöka se ett år framåt i tiden och vad som hunnit hända under det kommande året. Vad har hunnit hända i livet nästa gång jag kommer ut till sommarstugan om sisådär tio månader? Vad har hunnit hända i livet innan nästa jul eller nästa födelsedag? Förra sommaren var jag laddad inför att börja på Trafikverket, en anställning som ju slutade som den gjorde. Denna sommar är jag istället taggad över mitt nya jobb och tycker det är väldigt roligt och stimulerande att ha börjat där. Nu hoppas jag inte på fler obehagliga överraskningar när det kommer till jobbet – varken innan nästa sommar eller vid något annat tillfälle. Men tanken finns där; hur ser det ut nästa sommar? Vad har jag hunnit göra tills dess? Har jag bytt jobb igen, eller är jag kvar? Har jag fått fast jobb eller går jag fortfarande på timmar? Det är sådant som bara framtiden kan utvisa och som bara är lite spännande att tänka på ibland.
Ett år är trots allt ganska lång tid och mycket vatten hinner rinna under broarna under ett år – det är just det som gör att så mycket hinner hända och så mycket kan ske. Just sensommaren och hösten brukar på något vis kännas som ett avstamp och ett nytt kapitel på något vis. Och det är då extra spännande att just fundera över vad som kan ske under de kommande månaderna. Det är som att en ny era tar vid när sommaren går mot höst, ledigheterna är över och hösten kommer.
Det börjar redan synas i naturen att vi närmar oss sensommar och det sakta börjar bli dags för höst. Även om det är minst en månad tills man kan börja ana höstfärger i naturen, så börjar det bli lite brunt här och där och man märker att sommaren sakta börjar lida emot sitt slut. Jag, som jobbar kvällar och nätter börjar också märka att det är lite mörkare om nätterna, även om det inte är så hemskt många timmar som det faktiskt är mörkt än så länge. Men nu går det trots allt åt det hållet, att det sakta blir mörkare om kvällarna, vilket jag bara tycker är mysigt. Även om jag älskar sommaren, så tycker jag även om hösten och den mörka delen av året. Jag tycker om årstidsskiftningarna och skulle nog ha svårt för att bo i ett varmare klimat med konstant sommar. Hur romantiskt det än låter med sommar året om, vet jag inte om jag skulle trivas med det. Jag gillar när det blir lite mörkare och kyligare och gillar skiftningarna i naturen som följer med årstiderna.
Sedan är vintrarna i Stockholm lite mesiga, det håller jag med om. Jag vill helst ha några minusgrader och snö från december till februari, sedan kan det börja vända emot vår. Men fullt sådan tur har man inte vintertid i Stockholm, utan man får oftast finna sig i slask merparten av vintern och enstaka vackra vinterdagar. Hade jag inte trivts så förbaskat bra i Stockholm, hade jag kanske flyttat någonstans där det är lite rejälare vintrar – men jag kommer med allra största sannolikhet bli kvar i storstan även framledes. Jag har bott här i 25 år vid det här laget och det säger väl en hel del om hur jag trivs. Vid ett par tillfällen har jag varit på väg att flytta härifrån, inte minst under mina år i Upplands Väsby – där jag minst sagt vantrivdes med tanke på avstånden. men sedan jag kom till Bagarmossen, har jag stortrivts och har inga som helst planer på att flytta härifrån. Nu har jag överkomliga resor till stan, nära till all tänkbar service liksom en stor lägenhet som jag trivs med. Så det enda som fattas må väl kanske vara lite kallare och snörikare vintrar.
Upptäck mer från Kompasskurs
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Bilden är fantastiskt