Din tankesmedja i etern
Tänk vad många reklamfilmer man varit med i och slitit och släpat under många timmar – och så syns man knappt alls i slutresultatet. Men sen får man någon enstaka roll, där man syns lite extra eller till och med väldigt mycket i form av en huvudroll.
Den här filmen var det väldigt länge sen som den spelades in. Jag vet att filmen legat på företagets hemsida en längre tid, men den har hittills inte sänts på TV. Förrän nu, då den faktiskt ploppat upp i reklampauserna.
På måndag är det så dags för uppföljande magnetröntgen efter min strålbehandling tidigare i våras. Då återstår det se om man fått bort cellförändringarna eller om det kommer behövas fler behandlingar. Magnetröntgen har jag genomgått flertalet gånger tidigare efter min operation för några år sedan – och det är alltid samma anspänning. Länge vaggades jag in i ett bedrägligt lugn eftersom man inte hittade något på mina återkommande röntgenundersökningar. Men så hittade man några cellförändringar vid undersökningen i december och tog beslut om strålbehandling. Så nu känns det inte alls lika självklart att man inte hittar något, utan att risken faktiskt finns att den förbannade tumören kommer tillbaka.
Så den här gången känner jag mig inte alls lika trygg inför den kommande röntgenundersökningen. Förhoppningsvis har strålbehandlingen haft effekt, men jag har nu lärt mig att inte vara alltför säker på denna mariga sjukdom. Den har uppenbarligen en tendens att komma tillbaka när man som minst anar det.
Jag har verkligen svårt att förstå folk som är bosatta i Stockholm, men som väljer att inte stå i bostadskön. Bland det absolut första jag gjorde när jag flyttade till Stockholm för snart 23 år sedan, var att just ställa mig i bostadskön. Det kändes som en ganska billig väg till att så småningom få ett boende jag förhoppningsvis trivdes med. Åren har sen gått och jag har inte behövt utnyttja min kötid, utan den har lagts på hög för varje år som gått. Två gånger har jag flyttat inom Stockholm, första gången lyckades jag få ta i en ny lägenhet genom ett byte och behövde därmed inte utnyttja min kötid. Det var då jag hamnade i förre lägenheten här i Bagarmossen, en lägenhet jag trivts väldigt bra i och blivit kvar i under väldigt många år.
Men så har vi kommit fram till att vi vill ha en större lägenhet, att vi gärna vill ha ett kombinerat gäst- och arbetsrum. Och under ganska lån tid har vi letat lägenhet, både försökt byta och tittat på vad som kommit ut i bostadskön. Men bostadsmarknaden i Stockholm är trots allt inte att leka med och det är verkligen inte helt lätt att hitta ett nytt boende. Bagarmossen är ändå inte en av de mest oattraktiva förorterna, men det har inte varit helt lätt att hitta någon som kan tänka sig att byta till sig en stor, fin tvåa med mänsklig hyra här.
Det har inte varit ett helt självklart beslut, men nu har jag tagit det. Jag har valt att lämna Hemvärnet efter att ha varit med under några år. Jag har under mitt medlemskap slitit med diverse utbildningar och kommit ganska långt för att nå min befattning. Men sen underkändes jag i ett moment, vilket gör att jag inte just nu kan bli fartygschef, som var tanken från början. Jag har erbjudits att vara kvar men att göra något annat än vara till sjöss och har verkligen moget övervägt det alternativet. Men jag har kommit fram till att det är till sjöss jag vill vara om jag ska vara kvar inom Hemvärnet.
Sen kommer man förstås till alla etiska dilemman jag sett med att utbilda mig militärt. Jag tillhör dem som vapenvägrade när det var dags för den vanliga värnplikten för drygt 25 år sedan. Det ledde till att jag aldrig gjorde värnplikten överhuvudtaget utan blev inskriven i utbildningsreserven. Och jag har under min relativt korta karriär inom Hemvärnet inte helt och hållet förlikat mig med att utbildas i att skjuta för att döda. Jag har känt en viss avsmak inför vapenhanteringen och att lära mig hantera dessa dödliga ting.
Minns ni Däckhuset i Kalmar, som jag skrev om för ett antal år sedan? Jag fick ett uruselt bemötande i samband med att jag lämnat in en moped på service och skrev ett argt blogginlägg om vad som hänt. Blogginlägget fick Däckhuset att gå i taket och jag blev JK-anmäld för förtal. Grejen är nu bara att förtallagstiftningen bara skyddar personer, inte företag. Ett företag kan i lagens mening helt enkelt inte bli utsatt för förtal. Så JK-anmälan ledde aldrig någonstans, det enda som hände var att det blev en hel del skriverier i lokala medier i Kalmar om anmälan – och mitt blogginlägg om Däckhuset fick en enorm spridning. Det skrevs insändare i lokaltidningarna där JK-anmälan kritiserades och jag togs i försvar – det blev helt enkelt en väldig uppståndelse kring det hela, som Däckhuset förmodligen inte alls hade räknat med. Så istället för att tysta kritiska röster, fick kritiken emot Däckhuset en större spridning genom att man just gjorde en JK-anmälan.
Även om jag är hemma på heltid för tillfället, så kommer jag inte ifrån helgkänslan när fredagen kommer. Är det inte märkligt när man trots allt är ”ledig” hela tiden? Jag har ju helg hela veckan egentligen om man ska hårdra det hela. Men vi brukar vara noga med det där med helgkänslan, även om man – som jag gör nu – är hemma på heltid. Fredag eftermiddag handlar vi hem till extra god middag, köper kanske en flaska vin och lite godis eller snacks. Just dt där med lite extra god mat under helgerna är något som vi håller ganska hårt på.
Jag är uppväxt med ”helgmat” och har svårt att förstå dem som kanske bara steker några pannkakor eller lite falukorv en lördagskväll. Inget fel i den typen av mat, men för mig är det inte helgmat – utan något man kanske lagar en måndagskväll. Jag är så van vid att man äter något extra gott under helgerna, att det är något man liksom unnar sig att jag har svårt att förstå något annat. Där kommer liksom mitt matintresse in och gör sig påmint på något vis. Jag vill ha variationen i maten att anstränga mig lite extra när det kommer till vad man äter under helgerna. På vardagarna får det gärna gå lite snabbt och lätt – och då är pannkaka eller falukorv perfekt. Men det passar sig inte en lördagskväll.
Ett och ett halvt kilo på cirka tre veckor kan jag nu skryta med i viktnedgång. Och det känns faktiskt riktigt, riktigt bra. Det är ingen stor viktnedgång, men större än det varit för mig på mycket, mycket länge. Det är ingen nyhet att jag behöver gå ner i vikt, men jag har slarvat gränslöst mycket med vad jag stoppat i mig. Det har varit mycket sötsaker, fikabröd och öl – lite för mycket för mitt eget bästa. Till det har kommit ansenliga mängder hämtmat av olika slag. Visserligen är det inte särskilt ofta det blir hämtmat som pizza och hamburgare, utan oftare thaimat, sushi och kinamat. Men ändock hämtmat och ganska stora portioner.
För cirka tio dagar sedan felanmälde jag till Svensk Adressändring att vår eftersändning inte fungerat som den ska. Det har den i princip inte gjort alls sedan vi flyttade i februari och vi saknar stora mängder post. Jag har fått påminnelser på flera fakturor som inte nått fram till mig från första början och det är väldigt frustrerande. Istället för att eftersändas har posten antingen gått tillbaka till avsändaren eller delats ut på den gamla adressen. Det är oerhört frustrerande och jag väntar bara på att börja få brev från inkassoföretag eller rentav Kronofogden.
Jag var i kontakt med Svensk Adressändring redan några veckor efter flytten och påtalade att eftersändningen inte fungerade som den skulle. Man skulle då meddela brevbärarna om det hela och förhoppningen var att det skulle räcka för en förbättring. Men sådan tur hade vi inte. Problemen har fortsatt och jag saknar fortfarande post som inte kommit som den ska.
Så för tio dagar sedan hörde jag av mig till Svensk Adressändring igen. Jag blev då ombedd att fylla i ett webbformulär för att mer detaljerat beskriva vad som skett. Det gjorde jag – och igår kom ett första svar. Man behöver inte mindre än fyra veckor på sig för att utreda det hela. Det är alltså fyra veckor till då vi inte kommer att få all vår post.
Några små detaljer behöver ändras på här hemma sedan flytten. Inget stort, men några småsaker behöver köpas hem, framföra arbets- och gästrummet vill jag komplettera med några småsaker. Det är saker som en radio, en extra stol och eventuellt ett litet sidobord. Så inga stora saker, men ändå något jag håller ögonen öppna efter.
Min vana trogen är det i första hand secondhandsmarknaden som dammsugs efter föremål. Just sidobord har jag tittat lite på nytt, men så fort jag hittat något som jag tycker är snyggt – ja, då är det alldeles för dyrt. Jag är ganska petig med vad jag vill ha, hur en möbel ska se ut för att jag ska tycka att den passar in med resterande möblemang. Så det är inte helt lätt att hitta nya pinaler hem alla gånger. Jag får verkligen dammsuga seconhandbutiker och sajter som Blocket för att hitta rätt saker.
Det enda jag tänkt köpa nytt just nu för ögonblicket är radion. Men givetvis ska det vara någon form av retroutförande på den för att den ska passa in i övrigt i lägenheten. Dock har jag insett att just sådana radioapparater har en tendens att vara väldigt dyra. Runt tusenlappen och uppåt är inte helt ovanligt, vilket jag inte riktigt är villig att betala. Men att det ska vara en nyproducerad radio, har helt enkelt med att göra att jag vill vara säker på att den faktiskt kommer att fungera under ett bra tag framöver. En begagnad vet man inte vilken kvalitet den håller riktigt, det är ju det som är det värsta.
Den 16 juni är det dags för säsong två av Kärlek & Anarki. Och precis som i förra säsongen, är jag med även denna gång! Här kommer trailern, där jag syns om man tittar extra noga precis i början. Det är alltid kul när man syns lite extra – och det gör jag i den här serien. Så bänka er framför TV:n den 16:e juni vettja! 😁