allkonstnarenHostmedicinen jag fick utskriven häromdagen har knappt hjälpt överhuvudtaget, jag har hostat ungefär lika mycket som innan jag började ta den. Och värst är det kvällar och nätter när man ska ligga ner, det känns verkligen som att lungorna är på väg ut ur munnen. Jag har hostat så mycket att jag nu har ont i ryggen, bröstet, magen och huvudet – så det blir till att släcka bränder och ta värktabletter för lindra det värsta. Och värktabletterna tar i princip bort det onda i kroppen, men hostan gör de givetvis ingenting åt.
Jag har alltid väldigt svårt att acceptera att jag är sjuk och att man då inte kan göra vissa saker. Jag är van vid att hålla igång hela tiden och klättrar nästan bokstavligen efter väggarna när jag är hemma och är sjuk. Jag vill liksom göra en massa saker, men kan eller orkar inte när jag är sjuk. Som jag mår just nu har jag orken att göra saker, men med tanke på just hostan är det kanske inte så lämpligt att jag är ute bland folk.
Jag har varit i kontakt med läkaren hos Capio igen för att se om det går att få en annan hostmedicin utskriven, men läkaren tyckte jag skulle vänta någon dag till innan man tog ställning till att byta medicin. Jag har låtit det gå någon dag till, men hostan har nästan blivit värre, medicinen till trots. Så igår gjorde jag en fuling och kontaktade KRY istället. Ja, jag vet att man ska undvika dessa vårdappar eftersom de blir dyra för regionerna och i slutändan oss skattebetalare. Men inte minst KRY är fantastiskt bra. Jag fick skriva in lite uppgifter om vad jag sökte vård för, sen tog det en dryg halvtimme så ringde läkaren upp via länk. Vi pratade ett par minuter och vips hade jag ett nytt recept på en annan hostmedicin. Och i mitt skick ska jag trots allt vara ute bland folk så lite som möjligt och då är det här vårdalternativen klockrena. Och den nya hostmedicinen är fantastiskt mycket bättre!
Jag minns när man var rökare och blev förkyld, vilken fruktansvärd hosta man kunde få. Den hosta jag nu haft påminner nästan om den hosta man fick som rökare, den är rent fruktansvärd. Det är sällan jag klagar när jag är sjuk, men nu gör jag faktiskt det. När man hostar så att det gör ont, då är det inte roligt längre. Nu har jag inte rökt på många år, så denna gång beror knappast hostan på mina rökvanor – utan jag är helt enkelt sjuk, det är min enda slutsats.
Nu hoppas jag bara på att kunna jobba på måndag som planerat. Jag har varken lust eller råd att sjukskriva mig – även om jag naturligtvis är så illa tvungen om jag mår så här. Det finns aldrig en bra tajming med att vara sjuk, men tajmingen kan vara mer eller mindre dålig. Nu har jag varit sjuk medan jag ändå varit ledig och då är det ingen större katastrof. Men det är väldigt dyrt att vara hemma från jobbet, så det vill jag gärna undvika – så då blir tajmingen ännu sämre.
I förrgår morse vaknade vi upp till första snön för säsongen, det var inte mycket som fallit men det var ändå lite vitt på taken när man tittade ut genom fönstren. Det är ju inte samma mängder snö som fallit i andra delar av Sverige de senaste dagarna, utan det vara bara så att det nätt och jämt blev vitt på taken. Men det var lite mysigt att vakna upp till och jag håller nu tummarna för att det faktiskt blir lite mer snö snart. Det behöver inte komma någon snökanon, utan räcker gott och väl att det kommer lite snö så att blir lite ljusare ute. Vi är ju inte så bortskämda med snö om vintrarna här i Stockholm, i alla fall inte snö som ligger hela vintern. Sen kan det komma snö som tinar bort ungefär lika fort som den fallit, vilket alltid är lika trist. Detta är nog den största nackdelen jag ser med att bo i Stockholm, att vintrarna oftast bara är gråa, trista och slaskiga. Inte för att jag direkt åker särskilt mycket skidor eller skridskor eller sysslar med andra vinteraktiviteter, men lite snö skadar ändå inte för stämningens skull.
Jag har minnen från när jag växte upp i Hudiksvall, vilka vintrar det kunde vara. Man plogade upp enorma snöhögar, som var idealiska att gräva stora snögrottor i. På fotbollsplanen intill huset där vid bodde, spolades en isbana för att kunna åka skridskor. Och det var i princip alltid vita jular. Men sedan jag flyttade till Stockholm är det inte många vita jular jag upplevt – såvida jag inte firat i just Hudik, vilket jag ju gör ibland. I år blir vi kvar i Stockholm, så blir förmodligen ingen vit jul i år (heller), utan man får försöka hitta julstämning på annat sätt. Men det har funkat genom de knappa 25 år jag bott i Stockholm, så det ska nog funka i år med.
Jag har i alla fall äntligen kommit in i en ny rutin när det kommer till firmans bokföring. Jag har varit urusel på att lämna in kvitton allteftersom jag får dem, istället har jag suttit och slitit i flera timmar när det är dags för kvartalsredovisningar och bokslut. Det har varit ett rätt besvärligt sätt att arbeta på, inte minst med tanke på att kvitton ibland försvunnit och jag inte kunnat hitta dem. Så en stor del av arbetet har då gått ut på att kontakta företag för att be om ett nytt kvitto eller – som sista utväg – ställa i ordning rekvisitioner som ersättning för kvitton. Men nu har jag börjat bokföra kvitton allteftersom jag gör köp istället, vilket egentligen är mycket smidigare. Varje köp tar visserligen lite längre tid, eftersom jag ska redovisa kvittot – men det är mycket behändigare än att sitta i timmar och slita med redovisningen i sista stund. Nu hoppas jag på att kunna bibehålla denna disciplin och fortsätta i samma anda framöver.
Det som ställer till det hela litegrann, är att vissa abonnemang dras automatiskt på firmakortet varje månad och jag måste hålla koll på dessa utgifter också. Men det är å andra sidan inte värre än att jag med jämna mellanrum kollar kontot och ser vad som har dragits för att sedan redovisa köpet. Det gäller bara att jag ska komma ihåg det också. 😊
