Vi lägger upp lyckliga bilder överallt men visar aldrig mellanrummen i fotoalbumet, där allt som gör ont stannar

Jag har inte mycket till övers för det där med EU, utan kan tycka att Sverige egentligen borde göra som Storbritannien och lämna. Men nu är vi med och då får man göra det bästa av situationen. Dock har nu EU-parlamentet kommit med ett förslag som faktiskt är riktigt bra, där jag sympatiserar med vad man säger – nämligen att man vill ha en åldersgräns på sociala medier. Åldersgränsen ska gå vid 13 år och sedan ska man ha målsmans medgivande upp till 16 år. Det är dock ingen EU-lag som det hela rör sig om, utan en rekommendation till medlemsländerna – sedan är det upp till vart och ett av länderna att själva ta beslut. Barn och ungdomar tillbringar så mycket tid framför olika skärmar som det är ändå, så varför ska de vara med i sociala medier också? Det finns liksom anledning att en 8-10-åring ska Facebook, TikTok eller något annat vad gäller sociala medier. Och börjar man komma upp i tonåren, då kanske man uppnått en sådan mognad att man kan särskilja på alla fake news som sprids och vad som är sant eller ej. Sedan kanske man inte alltid tänker på att exempelvis Facebook inte ger hela bilden av medlemmarnas tillvaro – oftast ser man den positiva sidan av av folks tillvaro, snarare är det det som är positivt som visas i sociala medier. Som ett exempel kan jag nämna våran walk in closet som blev klar för ett par veckor sedan. Det som visas på Facebook är det fina resultatet – inte hur dyrt det blev, hur mycket jobb det var och hur vi levde i en byggarbetsplats under cirka tio dagar innan allt var klart. Och sådant kanske ett barn inte alltid förstår när den positiva biten av folks tillvaro dyker upp i olika flöden.
För vi är duktiga på att presentera det positiva i vår tillvaro när det kommer till sociala medier. Det negativa är vi desto slarvigare med – och det är därför lätt att tro att ”alla” har råd med dyra resor, fina bilar, exklusiva kläder och dyra smycken eller klockor. Medan det kanske är så att man egentligen sparat länge för att ha råd med den där resan, det är ett arv som gjort det möjligt att man kunnat köpa en fin bil eller att den nya datorn faktiskt är köpt på avbetalning. Men sådant framgår ytterst sällan när vi lägger ut saker och ting i sociala medier. Jag köpte för en tid sedan en ny surfplatta, vilket förstås offentliggjordes på Facebook – att jag sedan köpt den delvis på avbetalning framgick nog rikligt aldrig. Men den som inte uppnått tillräcklig mognad och kanske inte är tillräckligt erfaren i livet kanske inte alltid förstår att det inte är hela sanningen som presenteras i sociala medier. Det är lätt att få bilden av att alla har det jättebra, medan det ofta finns en helt annan sanning bakom resor, nya bilar, prylar och kläder. Personligen köper jag oftast märkeskläder – men köper kanske nytt ett par gånger om året, vilket kanske inte heller framgår utan man kan få bilden av att jag ofta köper märkeskläder.

Så visst kan många få bilden av att ens vänner på exempelvis Facebook har en väldigt glamourös tillvaro där man har väluppfostrade ungar, råd med dyra resor, bilar, kläder och middagar – och så vidare. Det är trots allt den bilden som visas upp i sociala medier, eller hur?! Det är sällan vi delar de negativa sidorna av tillvaron på internet, utan snarare det som är positivt. Och är du väldigt ung, är det svårt att se att tillvaron har en annan del än den som syns i just sociala medier. Det blir gärna en stress och en oro över att andra gör och köper saker som man själv inte har i tillvaron. Kompisarnas familjer tycks ha råd med både det ena och det andra medan min familj inte har det. Jag minns själv hur de var när man växte upp och såg hur klasskompisarna hade råd med fina cyklar, datorer (som var väldigt ovanliga på den tiden), TV-spel och fick resa åt höger och vänster. Men hur man fått ihop pengar till det hela visste jag förstås inte. Det kan vara så att föräldrarna tjänade bättre än vad mina gjorde, pengarna kanske kom från ett arv eller att man sparat under en längre tid. Men på sociala medier blir det mer påtagligt på något vis att vissa gör och/eller köper saker som man själv inte har råd med. Man ser vilka ”perfekta” liv folk lever, men har inte möjlighet till själv. Och visst, vi kanske inte behöver skydda ungdomar från resebilder och bilder på lyckade köp, men vi kanske behöver skydda dem från en lång rad andra saker som cirkulerar i sociala medier. Saker som fake news, saker som villfarelsen i att vissa har det så extremt bra – och kanske väsentligt mycket bättre än de egentligen har det.
Själv är jag snart 50 år och förstår att det är brottstycken av människors liv man ser i sociala medier. Men förstår en tioåring det? Förstår du som åtta till tioåring att människor kanske inte har det fullt så bra som skenet vill pålysa på Facebook? Eller bygger du upp en känsla av avundsjuka, en känsla av du själv inte duger när du ser folks inlägg i sociala medier? För det är där någonstans en åldersgräns kommer in, att skydda barn från all den skit som sprids i sociala medier. Skit i form av fake news, skit i form av lycka som inte är sann.

Hur ska man då kontrollera att folk håller dessa åldersgränser? Jo, inför kontroller genom att man måste identifiera sig med till exempel Bank-ID när du registrerar dig på Facebook eller vilken plattform det nu må vara du vill gå med på. Och kanske till och med kräv att alla nuvarande medlemmar också ska identifiera sig för att få vara kvar. Det skulle inte bara lösa att man håller koll på folks ålder – utan tvingas du skriva under din riktiga identitet, så skulle vi säkerligen komma tillrätta med många nättroll, hat och hot som förekommer i sociala medier. För vem skulle våga sprida hat, hot och uppenbara fake news under sin rätta identitet? Vem skulle våga hota någon om man vet att man lätt kan identifieras? Sen skulle det förmodligen underlätta polisens arbete att utreda brott begångna på internet. Så man tar flera flugor i en smäll helt enkelt.
Vissa kommer säkerligen att börja gasta om att vi lever i ett kontrollsamhälle om detta införs, att vi går ett steg närmare Nordkorea om vi inför dessa nya regler. Men självklart går det inte att jämföra med en av världens grymmaste diktaturer att vi får en åldersgräns till – snarare skyddar vi våra barn och ungdomar mot en massa elände. När sociala medier började bli vanliga för en massa år sedan, pratade man mycket om den stress som sociala medier medförde, om den psykiska ohälsa som dessa medier också kan ge upphov till – inte minst bland unga. Och det har med just det saker jag nämnt ovan att göra. Det är en stress över att man känner en förväntan på sig att publicera ”rätt” saker och att göra det i så ofta som möjligt. Och det leder till psykisk ohälsa när man ser allas ”perfekta” liv som matas ut genom bilder, filmer och statusuppdateringar. Och det är väl just sådant vi ska och vill skydda från barn och ungdomar ifrån?! Sen finns det förstås även andra saker man kan råka ut för, som grooming och pedofiler som ju cirkulerar i stor utsträckning på nätet. Det är förstås inte bara på sociala medier, utan även på andra håll – så man skyddar inte barnen helt från dessa otyg genom en åldersgräns, men det är ett steg i rätt riktning.