År

2021

Hem 2021 (Sida 4)
Visar: 31 - 40 av 373 RESULTAT
Dagbok

Nu är det jul igen

Tro det eller ej, men jag tycker att 2021 bara försvunnit. Var har hela året tagit vägen, liksom? Jag kan inte fatta att vi redan är inne i november och att det snart är jul. Åtminstone här i Stockholm är julskyltningen i full gång och det är inte utan att man faktiskt börjar få lite julstämning. Just att det är så nära till advent och jul, är ju något som får en att överleva annars så gråa och trista november. Utan närheten till jul, skulle åtminstone inte jag själv orka med den gråa och trista novembermånaden.
Nu är planeringen inför helgerna i full gång och det ska bestämmas var man ska fira med vilka och julklappar ska inhandlas. Det ska planeras för julbord och nyårsfirande liksom inhandlas gran och julpynt. Själv är jag lite av en julnörd som vill att julen ska vara på ett visst vis. Jag brukar få bromsa mig själv för att inte överdriva advents- och julpyntandet varje år. Det är nog tur att jag även har en sambo som inte är fullt lika nördig som jag själv, hon brukar få bromsa mig för att det inte ska bli för mycket tomtar, glitter och ljus i vår lilla tvåa.

Politik

Sveriges första kvinnliga statsminister

Att det var Magdalena Andersson som valdes till ny partiledare för Socialdemokraterna var knappast särskilt förvånande. Personligen hade jag nog blivit rätt förvånad om det inte blev hon. Och jag tycker dessutom att det är ett bra val, det är en bestämd och envis person man nu valt till sina nya partiledare. Jag gillar Magdalena Andersson, det är en kvinna som vet vad hon vill och som kan tala för sig.
Det mesta pekar ju också på att Andersson också kommer bli Sveriges första kvinnliga statsminister, vilket i min värld är väldigt sympatiskt. Vi har flera bra kvinnliga partiledare, men den jag nu tror mest på som statsminister är faktiskt just Magdalena Andersson. Det är en mantel jag tror att hon kan axla väldigt bra.

Alkohol

Baksmälla

Jag gjorde en ganska sen alkoholdebut, det var egentligen först när jag fyllt 18 och kom in på krogen som jag faktiskt började dricka något nämnvärt. Innan dess var jag lite ”anti” alkohol och avstod helst även de gånger det hände att det bjöds. Jag var nog en ganska städad tonåring, som aldrig var ute och festade på kvällarna utan höll mig mest hemma på helgerna. Det var först när jag fyllde 18 som jag faktiskt började gå ut ibland och tyckte det var kul att göra det. Kanske just för att det blev ”lagligt” och ”lovligt” att göra det, jag var inte den som försökte komma in på krogen innan jag hade åldern inne – jag hade liksom inte direkt någon längtan efter det.
Men när jag väl hade åldern inne, var jag nog som de flesta andra och började gå ut på helgerna. Många helger var jag på krogen både fredag och lördag och festade på ganska bra. Det hörde liksom till att man var lite bakis på söndagarna, så var det bara. Idag skulle man inte orka hålla igång med krogbesök på sätt som man gjorde när man var 18-20 år. Då kunde man ledigt vara ute till morgontimmarna och festa på och fortfarande vara människa dagen efter. Idag tar det fasen ett par dagar innan man känner sig som människa igen efter en utekväll och jag tycker inte längre att det är värt en baksmälla för att vara ute och festa till framåt morgonen.

Dagbok

Vecka 44

Ibland känns det som att jag knappt har tid att gå till jobbet. Jag skulle utan några större svårigheter få tiden att gå om jag haft möjligheten att inte jobba heltid. Jag skulle förmodligen inte få långtråkigt alls om jag av någon anledning inte arbetade alls, utan skulle fullt upp i alla fall. Det är oftast inga måsten som jag har inplanerade, utan det är saker jag ägnar mig åt för att jag tycker att det är kul. De enda saker som jag planerar in under ledigheter, som kanske är mindre roliga är träningen – som jag försöker klämma in ungefär tre pass per vecka av.
Jag har ju ett schema som innebär en hel del långledigheter på 4-5 dagar och uppåt. Det är något som passar mig perfekt och jag kan verkligen ha den fritid jag vill ha. Just nu är jag mitt uppe i en tvåveckorsledighet och har haft saker inplanerade i princip varje dag. Det har varit träning, filminspelningar och nöjen i princip dagligen och jag undrar ibland hur jag ska få dygnets få timmar att räcka till. Ibland skulle jag faktiskt önska 72 timmar per dygn istället för 24, men det är rent önsketänkande.

Kollektivtrafik

Åka kollektivt

I och med att vi inte har bil, åker vi allt som oftast kollektivt dit vi ska. Vi bor inom tunnelbanan och relativt nära stan (med stockholmska mått mätt), så det är sällan ett problem. Snarare skulle det nio gånger av tio vara krångligare att åka bil, med tanke på att man måste leta parkeringsplats och liknande. Sen är trafiken i Stockholm ett jäkla gissel med köer och tät trafik. Ska man någonstans i rusningstrafik är bil oftast inte ett alternativ överhuvudtaget.
Men jag har inget emot att åka kollektivt, snarare tvärtom. Jag kan däremot tycka att det är riktigt skönt och avkopplande, även om jag åker mitt i rusningen. Jag går knappt hemifrån utan headset och mobiltelefon så att jag kan lyssna på musik när jag åker någonstans. När jag åker kollektivt, sluter jag oftast in mig i en liten bubbla och stänger av omgivningen. Jag kan tycka att det är riktigt skönt att åka buss eller tunnelbana med lite musik i öronen och låta någon annan köra mig dit jag ska.

Internet

Näthat

Jag är egentligen ganska förskonad från gisslet med näthat, det är ganska sällan jag får utstå hat, hot och otrevligheter på nätet. Men det händer, det är som att det går lite i perioder hur ofta man får utstå att folk inte kan bete sig som de vuxna människor de trots allt ändå är. Jag brukar kunna hålla min egen Facebooksida rätt ren från otrevliga kommentarer, den som inte kan sköta sig där brukar bli blockerad utan någon större pardon. Men jag är till och från aktiv i lita andra grupper på Facebook och på Twitter – och där är tonläget ett helt annat. Inte minst när man diskuterar ämnen som politik och invandring, kan tonläget snabbt bli uppskruvat och somliga – inte minst på högerkanten – går mer eller mindre upp i falsett för minsta lilla grej. Det är mer än en gång som det skett att folk börjat skicka privata meddelanden till mig via till exempel Messenger för att sprida sitt hat. Även då har jag för vana att blockera vederbörande eftersom man inte har vett att bete sig. Det lustiga är att det verkar ha mer skruv än att komma med sakliga argument. Vissa ger sig dock inte, utan letar reda på andra sätt att kontakta mig och fortsätta sprida oförskämdheter omkring sig. Hittills har det inte hänt att någon faktiskt ringt upp mig, men jag misstänker att mer eller mindre är en tidsfråga innan det sker.

Dagbok

Plötsligt händer det

Det är ett antal år sedan vi bestämde oss för att börja leta efter ett större boende. Vi hade då insett att vår tvåa är aningen för liten och att det skulle vara skönt med rum extra. Ett rum som får utgöra ett kombinerat gäst- och arbetsrum. Det skulle dessutom vara bra med lite fler förrådsutrymmen än vi har i vår nuvarande lägenhet. Jag vet i ärlighetens namn inte hur många lägenhetsvisningar vi gått på sedan beslutet togs, men det har blivit ganska många. Och alla som bor i Stockholm, vet hur sjuk bostadsmarknaden häri Stockholms län. Det där med att hitta ett boende är verkligen inte helt lätt, utan oftast behöver man decennier i bostadskön eller en smärre förmögenhet för att kunna köpa sitt boende. Själv har jag 21 år i bostadskön och har det ändå svårt att hitta ett boende med skäligt avstånd till stan. I något av ytterområdena skulle jag kunna få en lägenhet, men där vill vi å andra sidan inte bo utan vill vara kvar inom tunnelbanenätet.
Skulle vi vara ute efter en lägenhet inne i city, skulle vi förmodligen behöva ytterligare fem till tio år i bostadskön för att ha en rimlig chans. Och vi vill gärna hitta ett nytt boende närmare i tid än så.
Sen får erkännas att vi varit ganska kräsna, det går inte att hymlas med. Vi vill ha minst en stor trea – vi pratar minst 75 kvadratmeter och uppåt – med bra förvaringsutrymmen. Sen vill vi ha max 25 minuter till T-centralen inklusive promenad och byten, nära till tunnelbana och någon form av centrum där den viktigaste servicen finns. Slutligen vill vi ha balkong eller uteplats och inte betala mer än 11.000 kronor i hyra. Vi kan ju samtidigt möjligheten att vara lite kräsna eftersom vi redan har ett förstahandskontrakt och inte har något datum då vi ska vara ute ur den nuvarande lägenheten. Så vi har bestämt oss för att inte ta första bästa lägenhet som dyker upp, utan faktiskt vänta tills rätt möjlighet kommer.

Telefoni

Tala i telefon offentligt

För en massa år sedan satt jag på en SL-buss mellan Solna och Danderyd. Vid en hållplats steg det ombord en relativt ung tjej som satte sig på sätet bakom mig. Det gick inte många minuter innan hon inledde ett samtal i sin mobil – och med ganska hög samtalston – med vad som verkade vara en kompis. Under samtalet undgick det inte någon av oss medpassagerare runtomkring att höra hela samtalet. Och tjejen ifråga var i allra högsta grad personlig med sin väninna. När jag steg av bussen, kände jag inte bara till vilka sexställningar tjejen ifråga föredrog och ofta anammade med sin pojkvän. Jag visste även att pojkvännen oftast somnade direkt efter sexakten. Jag är inte särskilt finkänslig och det ska mycket till för att jag ska bli generad, men den här gången var jag nära att vända mig om och be tjejen att dämpa sig lite. Jag kan vara tämligen tolerant gentemot människor som pratar telefon i det offentliga rummet, men någonstans går det en gräns. Och den gränser går för mig vid att diskutera sitt sexliv så att alla andra hör.

Dagbok

Inte så illa som man kan tro

Jag har knappt tränat alls sedan i juni. Detta har blivit så av flera anledningar – alltifrån bortförklaringar till att jag faktiskt inte haft tiden att gå till gymmet. Mitt gymkort gick ut i juli och jag ville vänta tills jag påbörjat mitt nya jobb för att se vilka erbjudanden de hade i form av friskvårdsbidrag och liknande. Slutligen bestämde jag mig för att vara kvar på mitt ”gamla” gym och köpte ett årskort där. Det är ju ganska mycket pengar man pratar om för att gå på gym, där jag går snackar vi drygt 4000 kronor för ett helår – vilket ju är ganska mycket för en normalinkomsttagare. Om det sedan är som för mig, där träning är ett ont måste och inget jag gör med glädje så blir det extra motigt att lägga ut så mycket pengar på ett träningskort.
Men jag vet att jag behöver hålla igång kroppen och känner också att jag mår mycket bättre när jag tränar. Jag orkar mer, mitt humör blir bättre och jag svettas mindre. Det där med att svettas har alltid varit något av ett dilemma för mig, ag har alltid svettats exceptionellt mycket – det gjorde jag redan som barn. Det gör att jag ofta går ganska tunt klädd för att inte svettas, även på vintern. I nuläget äger jag inte ens en vinterjacka, eftersom jag svetta floder i en varm jacka. Jag är så varmblodad att jag kan gå relativt lätt klädd mitt i smällkalla vintern utan att bli vare sig kall eller sjuk.
Fast just svettningarna har jag märkt att jag kan hålla lite i schack genom att träna. Ju bättre form jag är i, ju mindre svettas jag. Jag är fortfarande varmblodad och går klädd som jag alltid gjort, men svettningarna har blivit bättre.