Jag trodde att jag skulle fĂĄ sova bra efter mina nattpass i veckan. Efter en lĂĄng rad vaknätter har jag liksom sett fram emot att fĂĄ sova en hel natt, att fĂĄ vakna pĂĄ morgonen och känna mig helt utvilad. Och jag har verkligen gjort vad jag har kunnat för att vända tillbaka dygnet till att sova pĂĄ nätterna och vara vaken pĂĄ dagarna – och inte tvärtom. Men nejdĂĄ, jag har sovit sisĂĄdär de gĂĄngna nätterna och inte alls känt mig utvilad pĂĄ morgnarna. Jag har visserligen somnat bra pĂĄ kvällarna, men bara sovit tvĂĄ till tre timmar innan jag vaknat – och sedan har det varit hopplöst att somna om igen. Som längst var jag vaken mellan tolv och fem häromnatten.
Det är verkligen ett konststycke i sig att kunna vända och vrida pĂĄ dygnet fram och tillbaka, att hitta strategier för att fĂĄ sömnen att nĂĄgorlunda fungera. Men det är ocksĂĄ viktigt att inte ställa för höga krav pĂĄ att sömnen ska fungera och förvänta sig att man ska kunna ställa om dygnet pĂĄ bara nĂĄgon natt. Nu har jag varit vaken nattetid och sovit pĂĄ dagarna i nio dygn i sträck, vilket man naturligtvis inte bara vänder tillbaka i en handvändning. Kroppen har hunnit ställa om sig rätt duktigt under dessa nio dygn, sĂĄ det tar givetvis sin lilla tid att vrida tillbaka det hela. Gör man fyra till fem nätter i rad – som är det normala för min del – sĂĄ är det oftast inga större problem att vrida tillbaka dygnet när man sedan är ledig.